2013 sökte det brittiska bolaget Beowulf Mining ett första bearbetningstillstånd. Många turer senare ligger ärendet sedan 2017 hos regeringen, dit det hänskjutits när myndigheter på lägre nivå inte kunnat enas. Det har dock regeringen heller inte kunnat göra.
Bland dem som vill se en gruva finns de styrande socialdemokraterna i Jokkmokks kommun. Men när kommunstyrelsens ordförande, Robert Bernhardsson (S) presenteras för en grupp tillresta journalister som en ”varm förespråkare av gruvnäring” börjar han protestera.
– Jag begriper att om man öppnar en gruvverksamhet, även om man gör det på ett bra och miljövänligt sätt, så kommer vissa saker att bli sämre, säger han och fortsätter:
– Det som driver oss politiskt
är att vi behöver bromsa nedgången i befolkningen. Den här fyndigheten har ett ekonomiskt värde som kan leda till fler arbetstillfällen och lite fler skattebetalare.
Stor men liten kommun
Robert Bernhardsson har nämligen ansvar för att hålla Sveriges näst största kommun (till ytan) och samtidigt en av de minsta (sett till befolkningsantal) flytande. Just nu är utvecklingen sådan att Jokkmokk blir folktomt till år 2083 om trenden inte vänder. Så illa behöver det inte bli, enligt Robert Bernhardsson, men situationen är minst sagt en utmaning.
När vattenkraften byggdes ut på 50- och 60-talet hade Jokkmokks kommun – som omfattar en yta lite större än Värmland – en kort stund 11 000 invånare och en infrastruktur därefter. Nu har antalet invånare minskat med mer än hälften och de forna satsningarna har blivit ett sänke för hela den kommunala budgeten. Vissa tomma lokaler har börjat rivas, flera byar har också försvunnit från kartan medan andra kämpar på med en handfull invånare. Dessutom har Robert Bernhardsson börjat oroa sig för att de stora etableringarna i norra Sverige – gröna stålverk i Boden och Gällivare, batterifabriken i Skellefteå – riskerar att locka bort arbetskraft från Jokkmokk.
Centralorten borde finnas kvar, tycker Robert Bernhardsson.
– Det jag tycker talar för att Jokkmokk har ett stort existensberättigande är energiproduktionen. Även om man effektiviserar behövs det en kritisk massa människor för att vattenkraften ska fungera. De behöver vara på plats, det är för långt för dem att åka in från andra ställen.
Plus och minus går inte ihop i den kommunala budgeten, men kommunstyrelsens ordförande måste få ihop det. Vad för slags livlina är då gruvan?
Ett grovt antagande är att malmen i jorden räcker i kanske 30 år. Fyndigheten verkar med andra ord mindre än den i LKAB:s Malmfälten. Etableringen skulle också kräva så stora investeringar i vägar och järnvägar att de enligt en beräkning kan löna sig först på 40 års sikt. Att staten skulle stå för kalaset är både kontroversiellt och osäkert.
Hotat världsarv
Det starkaste argumentet mot etableringen är dock ett annat. Samebyarna i området säger att den skulle skära av viktiga renbetesleder och ödelägga möjligheterna till ett samiskt liv. I juni slog Unesco fast att en gruvetablering skulle påverka
det närliggande Laponia, ett världsarv med tusenåriga spår av samiskt liv. Trots att Sverige inte har brist på kontroversiella gruvprojekt framstår därmed Kallak som den plats där konflikten mellan renskötsel och gruvnäring är skarpast.
Robert Berhardsson ser det inte så.
– Det finns kommuner där både renskötsel och näring kan fungera. Inte utan gnissel och kompromisser men det är ju gnissel och kompromisser i allting, säger han till journalisterna, men undviker att svara på följdfrågor om vilka kommuner han tänker på då.
Samtidigt säger han att frågan om gruvan splittrar Socialdemokraterna på högsta nivå.
– Det är många i regeringen som inte tycker det ska vara en gruva i Jokkmokks kommun. De finns inte bara i Miljöpartiet, de finns också i S.
Letar efter möjligheter
Kommunen har försökt hitta andra lösningar för hur Jokkmokk kan överleva. Man har tagit fram ett visionsdokument, identifierat kommunala styrkor och utvecklat kompetens kring företagsetableringar.
– Jag skulle säga att det vi har jobbat minst med är gruvnäringen. Vi har jobbat mer med turismen och etableringar kopplade till den elproduktion som finns i kommunen. Men ofta fallerar det på avstånd till universitet, hamn, eller att vi är för få, säger Robert Bernhardsson.
Hur man än vrider och vänder på det hela blir slutsatsen densamma, säger han: Jokkmokk behöver gruvan för att överleva. Men om det ändå inte blir så?
– Även om det inte är försvarbart att neka en gruvetablering så accepterar vi om regeringen nekar den. Men då vill vi att den gör något annat som kan generera arbetstillfällen, säger Robert Bernhardsson.
Naturvårdsverket skulle till exempel kunna satsa på att utveckla turismen i kommunen. Här finns det skyddad mark till en yta lika stor som hela Skåne län, men den är svår att besöka. Den politiska ledningen i Jokkmokk tycker att Naturvårdsverket satsar mycket på besöksanläggningar i storstadsområden, eller områden längs med de stora motorvägarna.
– Vi tycker att de planerar väldigt orättvist. Om de också såg ett ekonomiskt värde i de områden som de ser som väldigt skyddsvärda, om de satsade på att tillgängliggöra dem för besöksnäringen, då hade det alternativet hade varit mycket trevligare än gruvnäringen, tycker jag.
Ett annat förslag är att myndigheten flyttar hit delar av sin verksamhet.
– Vi är övertygade om att människor som jobbar på Naturvårdsverket skulle vara intresserade av att bo i en fjällkommun. För några år sedan hade vi en väldigt konkret dialog om det här.
Men den ledde inte något vart. I dagsläget fortsätter vattenkraften förse Sverige med el, samerna och lokalbefolkningen tvingas leva i ovisshet om sin framtid och näringslivet klagar på regeringen att det är omöjligt att öppna gruvor i Sverige. Att beslutet dröjer gör inte frågan mindre politiskt laddad. Snart får Magdalena Andersson och den som blir hennes näringsminister ärva surdegen.
Robert Bernhardsson sammanfattar det som följer:
– Jag tycker att det är trivsamt här i Jokkmokk men det räcker inte. Regeringen är i alla fall skyldiga oss ett respektfullt möte. Jag skulle vilja ha ett seriöst samtal om gruvan eller om vad vi kan ha istället. Om vi inte kan ha det samtalet, då tycker jag man är rätt dryg.
