8 December. Centrala Paris är märkligt öde. Några enstaka fordon rör sig på avenyerna och affärerna är igenbommade. För fjärde lördagen i rad ska rörelsen gula västarna demonstrera. Tidigare lördagar har slutat i våldsamma sammandrabbingar: skadegörelse, polisiärt våld och ursinniga demonstranter.
Den här gången har inget lämnats åt slumpen och mer än 8000 poliser och insatsstyrkor patrullerar staden. Redan under förmiddagen har hundratals gula västar gripits med tillhyggen och skyddskläder.
Vid Place de la Bastille står 46-åriga Lusine Manouel som kommer från en region i norra Frankrike. Hon säger att hon tillhör de “röstlösa” som ingen lyssnar på och att hon går med gula västarna för att hon inte har råd att försörja sina två barn.
– Vi behöver skrika, hojta och ropa bort systemet som motarbetar oss alla, säger hon.
Hon har koll på den stora klimatmarsch som äger rum denna lördag parallellt med den inplanerade gula västarna-protesten.
– Vi kämpar alla för samma sak.
Stoppad skattehöjning
Katalysatorn för rörelsen “de gula västarna” var en höjning av bensin- och dieselskatten. Efter förra lördagens kravaller lovade president Macron – efter att länge ha vägrat ge med sig – att stoppa höjningen av skatten. Det stoppade inte protesterna.
I Frankrike finns stora skillnader mellan rik och fattig och mellan stad och landsbygd. Vitt skilda politiska läger har velat dra på sig en gul väst och representera rörelsen – från extremhögern till yttervänstern. Men de gula västarna låter sig inte bindas. Protestanterna kommer från olika åskådningar. Enas gör de i ett motstånd mot Macron-regeringen – och ofta prekära livsförhållanden.
Efter lunch är centrala Paris fyllt av tusentals gula västar. Vid Place de la Nation börjar det även dyka upp gröna västar: här mobiliseras det för klimatmarsch. Den är planerad sedan länge men de gröna västarna i sympati med de gula är ett nytt inslag.
– Det finns ingen motsättning oss emellan, säger 22-åriga ekonomistudenten Océane Le Guern. På hennes plakat står: “Social- eller miljökris – samma kamp”.
– Det är som med ekonomin, de styrande vill att de mest utsatta ska betala notan. Nu vill de att de fattiga ska rädda planeten. Det är slut med det, säger Océane Le Guern.
”Fattiga måste kompenseras”
Några tusen klimatdemonstranter, däribland hundratals i gula västar, marscherar mot Place de la République. En av demonstranterna är 58-åriga Augustine, som inte vill uppge sitt efternamn. Hon har en cigarett i mungipan och en cykel dekorerad med blommor.
– Jag stöder de gula västarna helhjärtat. Alla vet ju att det här hänger ihop. När vi marscherar tillsammans blir det fart på politiker som får bråttom att smöra för oss, säger Augustine.
Hon ser höjda bränslepriser som en del av en nödvändig klimatomställning, men menar att de fattigaste måste kompenseras ”rejält”.
– Det gäller ju helheten. SMIC:en (minimilönen) måste upp, levnadsomkostnaderna ned. Solidaritet är enda vägen annars blir det revolution, säger Augustine.
Gula västarna är löst organiserad på sociala medier där man har skrivit en lång kravlista. Bränsleskatten är bara ett krav. Den lagstadgade minimilönen på cirka 15000 kronor ett annat. Man vill även införa en maxlön på cirka hundrafemtio tusen kronor i månaden.
Inga sammandrabbningar
“Förändra systemet – inte klimatet”, skanderar demonstranterna. Liknande slagord hörs i städer över hela Frankrike. Ingenstans rapporteras sammandrabbningar mellan gula västar och klimataktivister.
Vid tågstationen Saint Lazare är stämningen annorlunda. Tårgasen hänger tung i luften, helikopter hovrar i luften och polisens distraktionsgranater detonerar på avstånd. Ett hundratal demonstranter är maskerade eller bär gasmask och skyddsglasögon. Vissa har gula västar, andra är svartklädda. Några krossar rutorna till Starbucks, sätter eld på en barrikad och motar bort en brandbil genom att dunka på dess kaross och skrika ”stick härifrån”. Ingen vill svara på frågor om sina syften men de skanderar “antikapitalism” när de drar vidare och slår sönder rutorna till en märkesbutik.
Stort stöd bland folket
Trots att det är andra veckan med kravaller har gula västarna stort stöd i den franska opinionen. Tre av fyra fransmän sympatiserar med dem – samtidigt som presidentens förtroendesiffror är nere på rekordlåga 18 procent. Fransoser är vana vid protester och strejker. Många menar att våldsverkarna är en minoritet som dyker upp vid varje demonstration. Vissa, till och med bland de sjungande och dansande klimatdemonstranterna, menar att de behövs för att sätta press på Macron.
– Jag är emot våld men så länge det bara rör sig om materiella skador så går det att ersätta, speciellt för den som är rik. Vem ska ersätta skadorna systemet utsätter befolkningen och planeten för? Det är bråttom nu, säger 34-åriga Florence Le Roi som har sin ettåriga son i på ryggen och en skylt där det står: “Morfar, vad är ett bi?” – en referens till att världens bibestånd riskerar att dö ut inom ett par generationer på grund av klimatförändringarna.
