Trots att de flesta troligtvis hade valt det senare ser många skolgårdar ut som det förstnämnda: hårda ytor som varken inbjuder till lek eller lärande. En tråkig, icke stimulerande och rent av hälsofarlig miljö att vistas i anser Anna Persson, forskare i biodiversitet och bevarandebiologi vid Lunds universitet.

– Utomhusytan minskar samtidigt som det blir fler och fler barn på varje skola. Många skolgårdar ser ut som de gjorde på 1980-talet när allt var asfalt. Ändå visar forskning att ju naturligare en skolgård är, desto bättre hälsa och välmående hos eleverna och bättre möjligheter att träna sin kognitiva och fysiska förmåga, säger hon.

Skolgården är nyckeln

Anna Persson har varit redaktör för sammanställningen ”Natur på skolgården för lärande, hälsa och hållbarhet” där forskare och pedagoger har sammanfattat aktuell forskning om dagens skolgårdar. Enligt dem finns det mycket som kan förbättras på skolgårdarna.

– Skolgården är nyckeln till hållbar utveckling. Idag pratar man om ekologisk läsokunnighet och ”plant blindness” och det finns mycket man skulle kunna motverka om man undervisade utomhus. Det handlar om hälsa, välmående och pedagogik, men också möjligheten att göra insatser för klimat och biologisk anpassning.

Enligt sammanställningen leder vistelse i gröna miljöer till att barn utvecklas bättre i sitt lärande. Det beror dels på att luftkvaliteten generellt är bättre utomhus, liksom förekomsten av nyttiga mikroorganismer som där får bättre ”fäste”. 

Anna Persson hänvisar till en finsk forskningsstudie som har visat att barn som har fått sin lekplats dominerad av grus och betong utbytt till ett grönområde med jord och växter får bättre immunförsvar på bara en månad. Ytterligare forskning lyfter fram att ökad utevistelse leder till färre fall av astma och allergier samt ett mer välfungerande immunförsvar.

Förnyar med återbruk

En verksamhet som tagit till sig av den här forskningen är Kodjer förskola i Lund. Vid en första anblick ser dess utemiljö ut som vid de flesta andra förskolor, lite stökig och sliten utan någon tydlig struktur – om är grönare och vildare med sina buskar, planterade blommor och klätterväxter.

Men tittar man närmare blir det tydligt att stöket består av stationer för olika typer av lek och att det slitna beror på att det är barnen själva som har varit med och skapat. Resultatet är en välanvänd gård.

– Vi försöker att vara uppfinningsrika och skapa mycket själva. Vi använder oss ofta av naturens element när vi skapar våra gröna rum, säger förskolläraren Mouna Babatunde.

Kobjer förskola är certifierad med ”Grön flagg”, vilket innebär att de arbetar aktivt och långsiktigt med hållbar utveckling i undervisningen. Grön flagg drivs av organisationen Håll Sverige rent. 

För Mouna Babatunde är det självklart att ständigt utveckla och arbeta med närmiljön, inte minst för att inspirera och influera barnen.

– Om barnen ser att vi vuxna brinner för det så börjar de också göra det. Sen är det uppenbart att alla barn mår bra av att vara ute. De rör sig på ett annat sätt ute än inne, det är mer frihet.

Att förskolor idag har begränsad ekonomi är ett välkänt faktum. Trots det ställer barnen krav på en ständigt förnyad gård eftersom de annars lätt blir uttråkade. Det löser Kobjer förskola genom att återbruka andra verksamheters ”skräp”. Några saker de har fått gratis är lastpallar, träplankor och bildäck. 

– Vi förnyar hela tiden, men man behöver inte lägga jättemycket pengar eller lägga till en massa nya saker för att det ska bli en ny lek.

Barnen får säga sitt

Hållbarhetsarbetet styr de upp genom att ha ett ”grön flaggråd” där en person från varje avdelning träffas en gång i månaden för att följa upp och komma på nytt. De har också ett barnråd där barnen får säga sitt om närmiljön.

– Då får de block och penna och så går vi runt på gården och de får påverka det de vill ändra. De tar upp det som de tycker är viktigt. 

Mouna Babatunde säger att naturen är det bästa klassrum barnen kan ha. Alla är inte gjorda för att sitta i en bänk utan lär sig bäst genom att involvera kroppen. Därför gör de det mesta utomhus där de skapar saker som barnen är stolta över. Till exempel har de ersatt gungorna med en egen trädgård för grönsaksodling.

– När barn som har gått här tidigare kommer och hälsar på är de stolta och visar att det här har de varit med och gjort, säger Mouna Babatunde.

Dags att omprioritera

Forskaren Anna Persson säger att det inte bara är barnen som drar nytta av en grönare inlärningsmiljö. Hon tycker att skolgårdarna skulle kunna ses som en del av stadens gröna områden och att de de kan göras tillgängliga för resten av stadens invånare när skoldagen är slut.

Idag ligger många skolor insprängda i stadsmiljön, mellan vägar med trafik och andra verksamheter, där det är brist på gröna miljöer såsom parker och skogar. 

– I Frankrike har man på vissa håll jobbat med att förbättra skolgårdarna så att invånarna, efter att skolan är slut, kan sätta sig där och svalka sig. Den globala upphettningen och krisen för den biologiska mångfalden gör att vi behöver fler grönytor och då skulle skolgården kunna bidra till en lösning, säger Anna Persson och fortsätter:

– Grönare skolgårdar skulle kunna vara ett svar på samhällets många miljöutmaningar.

Men för att det ska bli verklighet krävs att frågan uppmärksammas och kommunerna engagerar sig. Anna Persson påpekar att det förvisso redan finns engagerade kommuner, men att det saknas ett sammantaget initiativ eller driv för att föra frågan vidare.

 – Det handlar om vad vi lägger pengarna på. Vad vi tycker är viktigt. Skolgårdarna har varit nedprioriterade under många år – nu måste de lyftas. Det behöver inte ens vara så himla dyrt.