– Min första bild av Greta var att hon inte var sådär högljudd som jag, lite fördomsfullt, tänker är typiskt för en aktivist. Men hennes sätt att prata om klimatet väckte mitt intresse.
Intresset för Greta Thunberg var han snart inte ensam om. Dagens ETC publicerade en intervju med henne bara ett par timmar efter att strejken hade inletts. Några veckor senare hade i stort sett samtliga svenska medier och ett flertal internationella rapporterat om den då 15-åriga klimataktivisten samtidigt som hennes anhängare blev allt fler. Fenomenet Greta tog, bokstavligen, världen med storm.
Nathan Grossman tror att det var kombinationen av tajming och talang som ledde till att hennes aktion så snabbt hamnade i världens blickfång.
– Som samhälle har vi ägnat väldigt mycket tid åt att diskutera och komplicera klimatfrågan och därför kanske tappat bort att det finns ett par barnsligt simpla fakta som hela debatten egentligen handlar om. Det har Greta varit väldigt skicklig på att förmedla. Kombinationen av hennes talang, den rekordvarma sommaren 2018 och en frustration hos många över att det inte händer så mycket tror jag fick en gnista att tändas.
”Spännande utveckling”
Filmen, som hade världspremiär på filmfestivalen i Venedig tidigare i höst, följer i kronologisk ordning Gretas resa från att vara en ensam klimatstrejkare utanför riksdagshuset till att bli en världskändis som makthavare och andra berömdheter vill ta selfies med. Med elbil, tåg och segelbåt reser hon runt i världen med sin pappa Svante Thunberg för att delta i strejker och tala inför politiska makthavare.
Parallellt skildras en mer personlig resa. När den yttre kampen handlar om att få omvärlden att inse allvaret i klimatkrisen handlar den inre om att behöva bryta upp från rutiner, vara social och hantera sina föräldrars tjat om att få i sig föda – saker Greta, delvis på grund av sin Asperger-diagnos, kämpat med under lång tid.
Med tiden är det en alltmer självsäker tjej som tar plats i världens maktcentra. I en scen framstår Frankrikes president Emmanuel Macron nästintill som den blyga av de två när de möts.
– Det har varit spännande att få följa hur Greta utvecklats under den här perioden, där hon successivt blivit modigare, mer talför och fördjupat sina kunskaper inte bara om klimatfrågan utan även om samhället, säger Nathan Grossman.
Det endimensionella medienarrativet som har byggts upp kring Greta som person nyanseras i dokumentären. Här skildras hennes mindre seriösa och mer sprudlande personlighetsdrag när hon dansar i en tågvagn, tonårstrilskas med sin pappa och Skype-kommunicerar med sina hundar.
Men även känslor på den motsatta skalan visas upp. På väg över Atlanten i segelbåten som ska ta henne till USA upplevs ansvaret som övermäktigt och hon kan inte hålla tillbaka tårarna.
– För mig har det varit viktigt att visa att Greta aldrig har velat bli någon slags frontfigur i klimatfrågan som förväntas lösa problemen.
– De ungas aktivism är jättebra för att väcka oss, men sen är det vi vuxna som måste ta itu med frågorna. Här kan jag verkligen förstå Gretas besvikelse på samhället och medierna, som istället för att agera och lyfta de problem hon pekar på valt att fokusera på henne som person.
Övermäktigt ansvar
Nathan Grossman liknar Gretas engagemang för att få omvärlden att inse allvaret i klimathotet vid en destruktiv kärleksrelation.
– På något sätt påminner det om en relation där den ena parten gång på gång påtalar att det finns problem, och den andra personen säger ”jaja, jag ska ta tag i det” men ändå inte gör något. Det brukar leda till att man gör slut efter ett tag. Men Greta och de andra unga aktivisterna kan ju inte göra slut med det politiska systemet eller med sin framtid. På så vis blir det stundtals väldigt dränerande.
Liknelsen tas vidare när vi kommer in på den polarisering och det hat som Gretas aktion – vid sidan av den påhejande folkrörelsen – gett upphov till. I en filmscen visas hur hennes föräldrar deltar i en första hjälpen-kurs, för att vara beredda om det värsta händer och attackerna inte stannar vid verbala hot.
– Även om Greta verkar ha en ganska bra förmåga att inte lägga så mycket energi och tid på att lyssna till det som sägs om henne på internet till exempel kan jag förstå att man som förälder måste vara bedrövad och väldigt oroad. För att återkomma till relationsliknelsen handlar ju ofta de mest skrikiga bråken om att argumenten inte räcker till. Tyvärr är det nog detta Greta får möta. När hennes opponenter inte har kunnat hantera och diskutera den tunga vetenskapliga grund som Greta står på har de istället attackerat henne som person, vilket så klart är fruktansvärt.
Djupare förståelse
Nathan Grossman hoppas att alla som ser filmen får en djupare förståelse för vem Greta ser sig själv som och de olika lager hon består av. Att den kan visa att det finns mycket mer där än vad vi hittills har fått ta del av i nyhetsrapporteringen och på sociala medier.
– En förhoppning är också att de egenheter och den blick på klimatfrågan som Greta har är något vi alla kan lära oss av. Att det faktiskt inte är så svårt att flippa på sig ett par Greta-glasögon och upptäcka en massa situationer i vardagen som det går att agera annorlunda i för att skapa en bättre framtid för våra barn och barnbarn.
Nathan Grossman om...
…det internationella mottagandet av filmen:
”Det har varit helt fantastiskt att se hur starkt emotionell den verkar ha varit för människor från olika delar av världen. Sen har filmen, precis som Greta, också drabbats negativt av de som vill förminska klimatfrågan. När den ännu bara visats för ett fåtal personer i Venedig hade redan hundratals börjat klicka ned dess betyg på IMDB.”
… att ”Greta” gick miste om att bli Sveriges Oscarsbidrag:
”Jag tycker att alla förhandstippade filmer var lika värda chansen. Så jag hejar på Amanda Kernell (regissören bakom Charter, Sveriges bidrag 2020, reds anm) och hoppas att det går bra för henne.”
… hur arbetet med dokumentären har påverkat hans egen syn på klimatutmaningen:
”Trots att jag varit intresserad av de här frågorna tidigare blev jag nog ändå förvånad över att jag inte kunde mer. Jag har blivit inspirerad av den höga kunskapsnivå många av de unga klimatstrejkarna jag mött har. De har förstått att det är allvar, vilket är hoppfullt. Samtidigt är det där hoppet inte värt något om det inte leder till att vuxenvärlden agerar.”