Granar gör sjövattnet brunt

Den förklaring till fenomenet som har dominerat senaste decenniet är att försurat regn i allt mindre grad faller ner på marken, detta för att industriutsläppen av framför allt svavel har minskat. I försurad mark har organiskt material en minskad benägenhet flytta på sig. Brunifieringen av sjöarna har därför setts som en återgång till ett naturligt tillstånd.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Klimatförändringarna ser man också som betydelsefulla, då högre temperaturer leder till längre växtsäsonger, kortare tid av frusen mark, och ökad nederbörd som sköljer med det organiska materialet i vattnet.

Beror på skogsbruket

Emma Kritzberg, universitetslektor vid biologiska institutionen i Lund, bedriver forskning kring brunifieringens orsaker. Hon tror att processen i stor utsträckning beror på skogsbruket, som under det senaste seklet har haft en storskalig effektivisering, där framförallt gran har planterats. Barrträd ger nämligen upphov till en stor anhopning av organiskt material i marken, mer än vad lövskog gör. I Småland har man de senaste hundra åren haft en flerdubbling av antalet granar.

– I tidigare studier har man konstaterat att den viktigaste faktorn som bestämmer vattenfärgen mellan sjöar är vad man har för markanvändning, men menat att det sannolikt inte är en viktig faktor för ökning i vattenfärg över tid. Men det har jag har börjat ifrågasätta, säger Emma Kritzberg.

Hon har använt sig av tidigare förbisedda mätningar från 30-talet i Aneboda i Småland, för att jämföra med de moderna mätningarna från 80-talet fram till i dag. De äldre provtagningarna visar på att vattnet i början av 1900-talet – före försurningen – var klarare än i dag. Detta står i klar kontrast till vad man tidigare har trott.

– Vi har gått från ett öppet lågintensivt jordbrukslandskap med skogsbete, till det storskaliga skogsbruk vi har i dag. Det finns ingen anledning att tro att det inte skulle spela någon roll.

Positivt inställda

Stefan Bleckert är naturvårdschef på statligt ägda Sveaskog, den största skogsägaren i Sverige. Han tycker inte det låter orimligt att barrträden skulle kunna ha större påverkan på brunifieringen än den minskande försurningen har.

Sveaskog har i nuläget initierat ett projekt att plantera lövskog utmed vattendrag och sjöar i de zoner man håller på att slutavverka. Att däremot byta barrträd mot lövträd i en större omläggning är inget man i nuläget har diskuterat menar Stefan Bleckert.

– Det är intressant forskning, jag tycker det är jättespännande. Men det får bli en avvägning när man ser vad som kommer fram från forskningsresultaten. Vi har bara de två senaste åren haft en klar ambitionshöjning i skogsbruket vad gäller vattenfrågorna.