Georgiska druvor kan rädda framtidens vinkris.
Bild: Alex Shu & Anastasiia Voitenko
Dagens ETC
Värmeböljor, extrema skyfall och sjukdomar hotar världens vingårdar. Men i Georgien – där människor lärde sig att göra vin redan på stenåldern – ser forskare lösningar. Landets många inhemska druvsorter har visat sig motståndskraftiga mot såväl hetta som parasiter.– Georgisk vinodling kan än en gång göra skillnad för Europa, säger forskaren David Maghradze.
Att vin ska försvinna, eller åtminstone bli en lyxvara, är kanske inte det första vi bör oroa oss för när det kommer till klimatkrisen. Eller? Utgrävningar i vinets vagga, Georgien, visar att den västerländska människan har svårare än vad man kan tro att leva utan vin.
En som vet mycket om detta är David Maghradze, forskare och tjänsteman knuten till Georgiens vinmyndighet – en del av landets jordbruksdepartement. Han tar emot i myndighetens lokaler, som är belägna i en stor trädgård i utkanten av huvudstaden Tbilisi, och som inte riktigt ser ut som ett ministerium brukar. Här slingrar sig vinrankor uppför den spaljé som ramar in ingången. I en sal på bottenplanet är golvet perforerat av stora hål. Under varje öppning ryms väldiga lerkärl, så kallade kvevri, som det georgiska vinet historiskt bryggs i.
– En gång i tiden var det en vingård här, säger David Maghradze.
Sedan 1986 forskar han på druvornas genetiska egenskaper. Han samordnar också ett omfattande tvärvetenskapligt program – “Research and Popularisation of Georgian Grape and Wine Culture” – som landets jordbruksminister och tidigare chef för vinmyndigheten, Levan Davitashvili, sjösatte 2014. Inom den satsningar har arkeologer, botaniker, genforskare och andra experter, från Europa och Amerika – och förstås även Georgien – undersökt de många banden mellan människor och vin.
– Bland mycket annat har de hittat att georgiska druvor har bättre förutsättningar att anpassa sig till klimatförändringarna, säger David Maghradze – ett uttalande vi ska återkomma till.
”Nytt” vinland med lång historia
Från georgisk synvinkel är tanken också att forskningssamarbetet ska hjälpa landet att bygga upp ett varumärke och hitta fler marknader för det georgiska vinet. Då slipper Georgien vara så beroende av den enda storkunden Ryssland, som har för ovana att straffa länder som hamnar i onåd hos Putin med plötsliga handelsembargon. 2006 slutade Moskva importera vin från sitt södra grannland, ett förbud som lyftes först 2013 och slog hårt ekonomiskt.
Trots sin långa vinhistoria räknas Georgien ofta som ett ”nytt” vinland, som många i branschen inte riktigt tar på allvar.
– Det är för att vår vinproduktion de senaste 200 åren har varit inställd på att göra de söta viner som efterfrågades av det ryska imperiet och Sovjetunionen, säger David Maghradze.
För att väcka andra länders nyfikenhet är en hörnsten i programmet att springa kunskap om den kulturella betydelse av den vinodling som, enligt senare rön, uppstod i dagens södra Georgien för 8 000 år sedan. Utgrävningar i byarna Gadachrili Gora och Shulaveri Gora visar nämligen att när människor som levde här övergick från en livsstil som jägare och samlare till att bli bofasta bönder så lärde de sig samtidigt väldigt snabbt att odla druvor och göra vin – och det i stor skala.
I samband med utgrävningarna har arkeologer funnit spillror av lerkrus i vilkas väggar de har hittat spår av vinsyra – ett tecken på att krusen en gång innehöll vin. Enligt forskarna är dock vinets geografiska ursprung mindre viktig att uppmärksamma än dess roll i västerländsk kultur. Georgiernas förfäder använde vin som medicin, socialt smörjmedel, berusningsmedel och som en viktig handelsvara. De gav det en roll i religiösa ceremonier, i sina måltider och de tog med sig vin på sina resor ut i världen och bjöd människor de träffade på det. På så vis spreds vinet till andra kulturer.
Åtråvärda egenskaper
Parallellt har stora framsteg också gjorts på David Maghradzes egna forskningsområde: druvornas genetik. Men den sortens kunskap är mer framåtblickande.
– Georgien är ett litet land men med tolv vinodlingszoner, som alla har sina egna, lokala druvsorter. Den här mångfalden är en nyckel till klimatanpassning. Flera av våra studier slår fast att georgiska druvor skiljer sig från dem som odlas i Europa. Det gör att de både kan bidra med värdefulla gener i olika avelsprogram och odlas som de är.
För även om druvorna ofta inte är lika hårt avlade och produktiva som europeiska dito, ger deras genetiska variation dem större möjligheter att anpassa sig till framtidens väderförhållanden och sjukdomar. Vissa sorter har till exempel visat sig tåla hetta bättre. Flera av dem är också motståndskraftiga mot olika slags mögel och mjöldagg – parasiter som slog ut hela den europeiska vinindustrin på 1800-talet och som återigen väntas bli ett problem när klimatet i många vinländer blir blötare och hetare.
– Ingen har tidigare hittat sådana gener. Hittills har man behandlat de här sjukdomarna med stora mängder bekämpningsmedel, men det är en dålig lösning som påverkar jord- och vattenkvaliteten, säger David Maghradze.
Det mesta vin som säljs i världen idag är gjort på något av ett trettiotal druvor, varav de flesta är ursprungligen franska, som chardonnay, cabernet sauvignon och merlot.
– Det beror på druvornas höga kvalitet men också på franska vinmakares skicklighet och landets förmåga att marknadsföra sin vinkultur och historia, framhåller den georgiska vinforskaren.
Franska vinmakare är väldigt stolta över sitt vin och sina druvor. De har också jobbat hårt för att ta fram regelverk som förbjuder inblandning av främmande druvor, som ett sätt att skydda sina varumärken. Hur stor är chansen att de tar hjälp av georgiska druvsorter, som saperavi eller rkatsiteli, i kampen mot klimatkrisen?
– I slutändan är det vinmakarna själva som bestämmer vilka lösningar som passar dem bäst. De kanske hittar andra sätt. Men potentialen finns. Georgisk vinodling kan än en gång göra skillnad för Europa.