Med andra ord innebär överlevnaden av en beboelig planet att inaktivera de skadliga anläggningar som redan byggts, istället för att bygga nya fossila kraftverk. Elverk som bränner kol, gas och olja kommer inte att säkra vårt välbefinnande. De kommer att förstöra det.
Förstör civilisationer
Men överallt dominerar särintressen. Byggprojekt drivs framför allt av lobbyverksamhet från byggbranschen, konsulter och finansiärer. Gigantiska och destruktiva projekt, såsom expressvägen mellan Oxford och Cambridge, uppfinns av lobbyister med syfte att skapa kontrakt. Politiskt stöd frambringas och projektet uppnår ett eget momentum tills det, alltför senkommet, görs ett klent försök att visa att det på något sätt är förenligt med miljömässiga löften.
Det är detta som förstör civilisationer.
Missförhållandet mellan ekonomiska eliters girighet och samhällets behov.
Men förra veckan hände något betydelsefullt. Beslutet att gå vidare med ett projekt som fått omfattande ekonomisk stöd och skulle innebära enorma miljökonsekvenser stoppades av den brittiska appellationsdomstolen. Domstolen beslutade att regeringens riktlinjer, på vilka planeringstillstånd för en tredje landningsbana vid Heathrow baserades, inte hade tagit hänsyn till Storbritanniens klimatåtaganden, och var därför olagliga.
Detta är – eller borde vara – slutet på ”business as usual”.
Så ska vi använda beslutet
Heathrow-beslutet står som ett massivt och avgörande prejudikat. Nu måste vi använda det för att insistera på att regeringar sätter vår överlevnad i första hand, och företagslobbyisternas krav sist. För detta ändamål kommer jag, tillsammans med Good Law Project och Dale Vince, grundare av Ecotricity (ett brittiskt energibolag specialiserat på grön energi), driva ett liknande fall. Vi utmanar den brittiska regeringens nationella riktlinjer gällande godkännande av nya energiprojekt.
I tisdags levererade vi ett så kallat ”letter before action” till finansdepartementet. Vi har därmed gett regeringen 21 dagar att acceptera vårt ärende och ändra dess politik för att återspegla de klimatåtaganden som parlamentet enats om. Om regeringen underlåter att tillgodose detta, kommer vi att gå vidare med frågan till högsta domstolen för att de nationella riktlinjerna ska förklaras olagliga. Vi kommer att behöva pengar, därför har vi har startat en crowdfunding-kampanj för att finansiera arbetet.
Vad gör regeringen?
Det är svårt att se hur regeringen ska kunna motstå våra krav. Heathrow-domen utgick ifrån regeringens nationella riktlinjer för flygplatser. Dessa, konstaterade domstolen, hade inte uppdaterats för att ta hänsyn till klimatavtalet från Paris. Nya fossila bränsleanläggningar, såsom den i Drax, Yorkshire, som regeringen godkände i oktober förra året, möjliggörs av något mycket liknande: regeringens nationella riktlinjer för energiinfrastruktur. Dessa har inte uppdaterats sedan de publicerades 2011. På grund av detta tar riktlinjerna ingen hänsyn till Parisavtalet, regeringens nya klimatmål (nollutsläpp 2050, istället för 80 procent nedskärning) eller parlamentets uttalande om ett klimatnödläge.
I den huvudsakliga riktlinjen anges att EU:s system för handel med utsläppsrättigheter, ”utgör hörnstenen i Storbritanniens agerande för att minska utsläpp av växthusgaser från kraftsektorn”. Eftersom vi nu har lämnat EU gäller detta uppenbarligen inte längre. Lagen kräver att regeringen granskar dess nationella riktlinjer när omständigheter ändras. Detta har inte skett. Regeringen bortser från sina egna lagar.
Utmanar energipolitiken
När nationella riktlinjer väl har publicerats, finns det inte mycket motståndare kan göra för att förhindra skadliga projekt, då förutsättningar skapas till förmån för nya fossila bränsleanläggningar. Vid godkännandet av Drax-anläggningen insisterade Andrea Leadsom, nuvarande brittisk näringsminister, att riktlinjerna kommer först, oavsett klimatpåverkan. Katastrofala beslut som detta kommer att fortsätta fattas till dess att nationella riktlinjer ändras. Nuvarande nationella riktlinjer är oförenliga både med regeringens nya klimatåtaganden och visionen om en beboelig planet.
Medan vi utmanar regeringens energipolitik, är en annan grupp –Transport Action Network – på väg att utmana dess vägbyggnadsprojekt, baserat på samma princip. Denna grupp vidhåller att nationella riktlinjer för vägnät också är föråldrade och oförenliga med Storbritanniens klimatåtaganden. I dessa riktlinjer insisteras det, häpnadsväckande, att, ”en ökning av koldioxidutsläpp inte är anledning att avslå en tillståndsansökan”, om inte ökningen är så stor att vägen i fråga skulle hindra regeringen från att uppfylla sina nationella utsläppsmål. Inget enskilt vägbyggnadsprojekt kan diskvalificeras på denna grund. Men den kumulativa effekten av ny vägbyggnad säkerställer att Storbritannien oundvikligen kommer att överskrida sina utsläppsmål. Samtidigt som koldioxidutsläpp officiellt åsidosätts, används obetydliga tidsbesparingar på resande för att motivera massiva och skadliga projekt.
Genklang världen över
Transportutsläppen har ökat under de senaste fem åren, delvis på grund av vägbyggnad. Regeringen försöker motivera dess projekt genom att hävda att bilar i framtiden kommer att använda mindre fossilt bränsle. Men eftersom dessa bilar blir större och tyngre genererar de som nu säljs i Storbritannien mer koldioxid per kilometer än äldre modeller.
De perversa och föråldrade nationella riktlinjerna låser fast skadliga projekt såsom arbetet vid landsväg A303 runt Stonehenge, A27 Arundel-projektet, nedre Thames-korsningen, tillfartsvägen i Liverpool, Silvertown-tunneln i London och Wensum-vägen i Norfolk. En regering som försökte skydda nuvarande och kommande generationers liv skulle omedelbart förkasta de riktlinjer som stöder dessa projekt och ersätta de med riktlinjer som främjar fotgängare, cykling och kollektivtrafik.
En tredje åtgärd har inletts av Chris Packham och advokatbyrån Leigh Day, som utmanar HS2 (en planerad höghastighetsjärnväg i England) på liknande grunder. Projektets koldioxidutsläpp beaktades inte tillräckligt noggrant, och dess miljöpåverkan bedömdes innan regeringen undertecknade Parisavtalet.
Heathrow-beslutet har redan fått genklang världen över. Nu måste vi förankra dess innebörd, genom att stämma för överlevnad. Om vi kan tvinga regeringar att motstå kraven från företagslobbyister, och prioritera liv före vinst, då har mänskligheten kanske en chans.
Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian
Översättning: Corinne Platten
