De olika metoderna som går under namnet geoengineering – ungefär ingengörsvetenskap för miljön – består av stora ingrepp i naturen. Ett exempel är att genom att odla stora mängder skog, bränna upp den och sedan lagra koldioxidutsläppen i marken kan kyla ner atmosfären. Reflektion av solljuset innan det når atmosfären, för att därmed minska växthuseffekter, är en annan idé som har lett till olika metoder.

Att placera stora skärmar eller reflektorer ute i rymden är en av dem. Att spruta ut ett stort moln av partiklar som ska reflektera ljuset är en annan. Det är den som bland andra Bill Gates och flera andra finansiärer genom ett projekt på Harvarduniversitetet investerar stora summor i att utveckla.

De här metoderna är kontroversiella, men har ändå blivit allt mer vanliga i diskussionerna om en lösning på upphettningens konsekvenser. Och det finns två orsaker till detta, menar Ina Möller som är statsvetare och har forskat på varför geoengineering blir ett allt mer populärt ämne. I sin avhandling drar hon slutsatsen att det inte är en opartisk granskning av förslagen som har gjort dem mer populära.

– Dels är det många som i exempelvis USA inte ser någon lösning på frågan med utsläppen, forskare är inte så hoppfulla inför att politiken kan lösa problemen. Då börjar man titta på andra lösningar, säger hon.

Fler förespråkar insatserna

Men det finns också en aktiv rörelse mot att acceptera att vi fortsätter med utsläppen av växthusgaser, tror hon. 

– Den här tekniken kom inte upp på agendan som ett automatiskt svar på klimatförändringarna, utan för att fler forskare har börjat engagera sig i det. Sedan början av 2000-talet har fler och fler förespråkat det. Och när det skrivs vetenskapliga artiklar om det så tas det också upp i IPCC:s rapporter, säger Ina Möller. 

Ett stort problem med den här typen av metoder som brukar framhållas är att det tar bort fokus från andra lösningar på klimatfrågan. Dessutom vet vi inte ens om det går att genomföra dem rent tekniskt, och inte heller om de överhuvudtaget skulle fungera. Det finns också ett politiskt problem, menar Ina Möller. 

– Om det skulle genomföras så blir det ett globalt ingrepp, och ska det ske demokratiskt så måste alla var med på det vilket är osannolikt.  

Kan ge bieffekter

Klimatforskare varnar för geoengineering av en rad anledningar. Det kan bland annat bli bieffekter för jordbruket och matförsörjningen, vilket kan leda till konflikter. Dessutom är det inte en permanent lösning. Om man exempelvis ska skjuta upp partiklar så måste de hela tiden fyllas på.

– Det vore omöjligt att sluta sen. När man väl har börjat interventionen så måste man fortsätta för att hålla temperaturen stabil. Om man slutar utan att ha mindre koldioxid i atmosfären så kommer en stor temperaturchock som är mycket värre än klimatförändringen vi har nu, säger Ina Möller. 

Även Sveriges representant i IPCC, Markku Rummukainen, professor och klimatforskare vid SMHI, varnar för bieffekterna, och att det finns väldigt stora frågetecken kring tekniken. Insatserna skulle påverka olika regioner på olika sätt, vilket kan få oanade följder och ge geopolitiska spänningar. 

Men om metoden nu skulle kunna fungera så är det knappast billigare eller mer effektivt än att faktiskt minska utsläppen. menar Marrku Rummukainen. 

– Det finns ju egentligen inga oöverkomliga tekniska eller ekonomiska hinder för att lösa problemen med utsläppen nu. Så jag har svårt att se hur det skulle vara bättre att hålla fast vid det icke hållbara och samtidigt ta på sig stora nya risker. Att minska utsläppen är mycket enklare, säger han.