Butikschefen Robert Martin ropar till vakten i dörren.

– Om det kommer någon med en cykel att laga, stoppa dem. Säg att det är fullt hela veckan!

Louanne tycker att det är förargligt.

– Vi cyklar överallt numera. Mycket mer än före krisen. Vi får försöka hos någon mindre verkstad, säger hon.

”Milstolpe för cykelkulturen”

30 miljoner fransmän äger en cykel men två tredjedelar av de cyklarna står och samlar damm. Så var det i alla fall före coronakrisen. Efter två månaders nationell karantän har myndigheterna nu börjat lätta på restriktionerna. Men för att inte smittspridningen ska ta fart i en förödande andra våg sätts en rad åtgärder in – som att med hjälp av ekonomiska bidrag uppmuntra folk, kommuner och arbetsplatser att välja cykeln istället för andra transportmedel.

– Cykeln är ett transportmedel som automatiskt får oss att hålla fysisk distans. Det passar ju alldeles utmärkt just nu men vi vill att det här ska vara en milstolpe för den franska cykelkulturen, något som fortsätter att utvecklas även när krisen är över, sa den franska miljöministern Elisabeth Borne när hon annonserade den ambitiösa cykelsatsningen i slutet av april.

Räcker med ID och telefon

Det blev rusning till Décathlon och andra cykelhandlare när karantänen lättades den 11 maj.

–  Det är inte bara för cykelreparationer det är sådan anstormning. Folk kommer för att köpa all möjlig sport- och friluftsutrustning nu när alla biografer, museer och restauranger är stängda. Men cyklarna går åt mest, det är galet! Försäljningen har skjutit i höjden, vi har knappt några cyklar kvar och hinner inte få in nya, säger Franck Serres som både säljer och reparerar cyklar hos Décathlon.

Myndigheterna står för 50 euro, lite drygt 500 kronor, av reparationskostnaden vilket i regel täcker den helt. Det franska cykelförbundet administrerar det hela. Allt som behövs är ett ID-kort och en smart mobiltelefon. Man fotograferar sin cykel, laddar upp bilden på deras för ändamålet skapade hemsida och får då en personlig kod att ge cykelreparatören vid reparationstillfället. Överstiger inte kostnaden 50 euro behöver man inte lägga ut något själv.

”Det är roligt att se”

Samma system gäller de specialorganiserade cykelskolor som drog igång den 18 maj.

–  Det är roligt att se, det kommer in folk helt utan cykelvana för att köpa sin första cykel. Det kommit kvinnor från, ja från andra länder där man inte cyklar så mycket och som bestämt sig för att lära sig nu. Egentligen borde alla ta den där kursen eftersom även trafikregler ingår. Det är sannerligen inte alla cyklister som har koll på dem, säger Franck Serres.

Miljöminister Elisabeth Borne och allierade som Paris borgmästare Anne Hidalgo, har länge lobbat för att fransmännen ska cykla mer. Men de har mött stort motstånd från opposition och andra intressegrupper. Trots landets stolta cyklistarv, med cykelloppet Tour de France som fanbärare, så är Frankrike ett av de länder i Europa där cykeln används minst.

Det ses som en idrott eller en hobby och inte ett transportmedel.

Detta trots att 60 procent av alla resor i landet är kortare än fem kilometer, enligt det franska miljöministeriet.

Men nu har vardagen vänts upp och ned och fransmännen vill cykla. När karantänen lyftes fick folk röra sig fritt inom en radie på tio mil utan att behöva fylla i ett formulär. I kollektivtrafiken finns däremot restriktioner. Alla måste bära munskydd och under rusningstid får bara de som har intyg från en arbetsgivare resa, annars väntar höga böter.

Satsningen handlar delvis om att hindra folk från att ta bilen kortare sträckor.

– Bilutsläpp bidrar till ohälsa och förvärrar sjukdomar som covid-19, utsläppen måste minska drastiskt, sa miljöminister Borne till France Inter.

Bilen får flytta på sig

Problemet har inte bara varit fransmännens inställning utan även stadsplaneringen. Det här varit livsfarligt att cykla på sina håll. I Paris och andra städer har borgmästarna nu – med stöd av de nya reglerna – stängt genomfartsleder för biltrafik och istället dragit tillfälliga cykelleder. Anne Hidalgo passade på att stänga den emblematiska Rue de Rivoli som skär rätt genom centrala Paris, längs med Tuilerierna – permanent. Bara cykel, taxi och buss tillåts nu åka på vad som tidigare var en av stadens hårdast trafikerade genomfartsleder.

Ett annat dilemma var de frekventa cykelstölderna. Därför skjuter myndigheterna till 60 procent av kostnaderna till tillfälliga cykelgarage vid stationer, stora arbetsplatser och kommuner.

– Håller det här på tillräckligt länge att det blir en vana kan Frankrike mycket väl bli ett cyklande land, kanske inte som Holland men en bit på väg, säger Franck Serres.