Vetenskapen har gett klart besked om människoskapad klimatförändring sedan årtionden, konstaterar Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla. Hon understryker vikten av att politiker, myndigheter och företagsledare tar in allvaret – och agerar.

– Vi forskare har kommunicerat våra slutsatser i artiklar, konferenser, rapporter och varningar. Inget av detta har resulterat i politiska åtgärder för att minska växthusgasutsläpp någonstans i närheten av de nivåer som krävs.

Därför väljer ett stort antal forskare att göra mer. De gör nu också aktioner. Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla tror att det kommer att spela roll. Hon tänker att just för att de är vetenskapspersoner har de en bättre möjlighet än många andra att förstå data och vad de betyder för mänskligheten. Och hon tänker att det därför är bra att de gör mer än mätningar och analyser från sina akademiska institutioner.

– Vi har allmänhetens förtroende och är därför i en bra position för att trycka på för de nödvändiga förändringarna. I Scientist Rebellion tror vi att det är vår plikt att leda genom exempel via ickevåld och civil olydnad, som är en av de effektivaste vägarna att skapa snabb och djup samhällsförändring. 

På sina aktioner bär de alltid vita labbrockar, för att skilja sig från andra aktionsgrupper. Och förhoppningen är att civil olydnad från forskare ska öka acceptansen för alla fredliga klimataktionsgrupper.

– När vi gör aktioner legitimerar vi också andra aktivistgrupper, som olyckligtvis ofta avfärdas som en hop agitatorer som borde lägga sin tid på något vettigare.

Den första aktionen av Scientist Rebellion gjordes i Storbritannien i september 2020, när aktivisterna Tim Hewlett och Mike Lynch-White kastade färg på Royal Society of Londons port. Aktionen var ett uppror mot det vetenskapliga etablissemanget, med kravet att forskare går bortom att skriva rapporter och artiklar och engagerar sig i civil olydnad för att varna allmänheten.

I Sverige skedde den första aktionen den 18 oktober i år, både framför Riksdagen och Miljödepartementet. Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla berättar:

– 18 oktober sammanföll med Riksdagens öppnande och vi konfronterade de orealistiska lösningar den svenska regeringen har för att hålla oss under 1,5 grader. Både kärnenergi och koldioxidlagring kräver för lång tidshorisont. Koldioxidlagring har varit under utveckling under årtionden och har fortfarande inte testats eller utvecklats för användning i stor skala.

Forskaren Thomas Hörberg som deltog vid manifestationen, säger att han gjorde det för att regeringen i praktiken överger hela miljö- och klimatpolitiken. 

– De enda lösningar på klimatfrågan som de presenterat är utbyggd kärnkraft och koldioxidlagring. Men detta är falska lösningar som används som en rökridå för att undvika problemen. 

Magnuz Engardt, docent i meteorologi, som har arbetat som klimat- och luftmiljöforskare i över 30 år, förklarar varför han deltar:

– Vi svenskar släpper ut mycket mer koldioxid än det globala genomsnittet. Trots det tror de flesta att vi är bäst i klassen och att vi kommer att klara klimatmålen.

Några av forskarna i den svenska gruppen kommer från andra länder. En av dem är Nikolaus Mezger, läkare från Tyskland och doktorand i Sverige:

– Som läkare har jag erfarenhet av att hantera medi­cinska nödsituationer – en snabb diagnos, evidensbaserad kompromisslös behandling utan dröjsmål och vara uppmärksam på hur patientens hälsostatus utvecklas. Vi måste hantera klimatkrisen på samma sätt – och vidta beslutsamma nödåtgärder.

I Tyskland har Scientist Rebellion den här hösten haft ett nära samarbete med andra akitonsgrupper, som Letzte Generation, Debt for Climate och End Fossil Occupy. I mitten av oktober inledde de där en civil olydnads-kampanj. Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla förklarar att Tyskland är viktigt att påverka, inte minst för att det är ett av EU:s och världens mest inflytelserika länder, och samtidigt har EU:s största koldioxidutsläpp och näst största kolutvinning. 

Under kampanjen har aktivister från hela Europa rest till Tyskland för att ställa krav på regeringen. 

De har framfört tre krav: 

• Medge misslyckandet att begränsa ökningen av jordens medeltemperatur till inte mer än 1,5 grader över förindustriella nivåer, vilket betyder att vi har lämnat klimatets säkra zon och nödåtgärder måste vidtas omedelbart. 

• Genomför en internationell skuldefterskänkning av länder som gjort minst för att orsaka klimatförändringar, som en nödvändig förutsättning för dessa skuldsatta länder att genomföra en rättvis omställning istället för att permanenta fossilutvinningen.

– För den aspekten är det värt att notera att Tyskland har det fjärde största röstblocket i IMF, och dessutom har skuldavskrivningen efter Andra Världskriget att tacka för sin egen ekonomiska utveckling, säger Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla. 

• Det tredje kravet är att omedelbart avfossilisera transportsektorn, erbjuda billig kollektivtrafik och sätta en hastighetsgräns på tyska motorvägar.

Under kampanjens första vecka avbröt aktivister kanslern Olaf Scholzs tal vid öppningsceremonin till World Health Summit i Berlin. De utlöste brandlarmet, ockuperade Finansdepartementet för att kräva skuldavskrivning, tapetserade Transportdepartementets fasad med vetenskapliga artiklar och kastade biologiskt nedbrytbar färg. Dessutom ocku­perade de Porsche-showrummet på Volks­wagens kontor i Wolfsburg under 42 timmar, i protest mot Volkswagens lobbying för att fördröja klimatåtgärder.

Uppmärksamheten har varit stor. Över 85 nyhetskanaler i Tyskland och internationellt har rapporterat om aktionerna.

Enligt Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla är Scientist Rebellions viktigaste budskap till politikerna i Sverige att de behöver erkänna att de har misslyckats med att hålla sig ”inom den klimatsäkra zonen”. 

– Det finns inga realistiska sätt att hålla oss under 1,5 graders global upphettning, det betyder att vi lämnat den klimatsäkra zonen. Ovanför denna ökning blir allt mer oförutsägbart och många negativa konsekvenser blir oundvikliga. Det betyder i praktiken att vi akut behöver åtgärder för att förhindra ännu större katastrofer och anpassa oss till vad som kommer. De exakta åtgärderna kommer att bero på landet och det lokala sammanhanget, men de måste vara omdanande och omedelbara.

I Sverige har hittills närmare 30 forskare anslutit sig till Scientist Rebellion. 

Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla tror och hoppas att de snart blir fler – och att det kan göra skillnad.

– Akademiska institutioner har enorma resurser, både praktiska och intellektuella. Föreställ dig vad som skulle kunna uppnås om alla dessa resurser omedelbart sattes in för att svara på krisen. Det skulle kunna leda till en stor effekt på samhället, som sedan skulle kunna kräva omedelbar, beslutsam handling.

Varför går forskare med i er organisation?

– Vi delar alla en stor frustration. Vi är förstås också förfärade över den dödliga kurs regeringar och storföretag styrt in oss på. Och vi är motiverade att mobilisera våra kollegor och institutioner att hjälpa samhället att inse nödläget, vilket är den enda förutsättningen för att kunna tackla krisen.