Ingrepp i naturen vid byggprojekt eller annan markanvändning kompenseras ibland genom att exploatören ser till att nya naturvärden skapas någon annanstans – så kallad ekologisk kompensation. Häromveckan publicerade Naturvårdsverket en sammanställning av flera års forskning om hur detta kan göras till ett bättre hjälpmedel för den biologiska mångfalden i Sverige.
– Utan skarpare regler är risken att kompensation blir legitimerande för exploatering av naturen, alltså tänkesättet att ”vi kan ändå kompensera, så låt oss genomföra den här exploateringen”, säger Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap vid Uppsala universitet och en av författarna till rapporten.
– I första hand ska man helt undvika att skada naturen, i andra hand minska den skada som uppstår, och i tredje hand försöka återställa skador.
För att det först därefter ska bli aktuellt med kompensation av kvarvarande miljöskador, vill Mikael Karlsson att prövningen av miljötillstånd tydligare ska delas upp i separata steg.
Kommuner kompenserar
Redan för sex år sedan rekommenderade en statlig utredning tydligare regler för ekologisk kompensation, men utredningen har sedan dess samlat damm på Regeringskansliet. Det är i stället mest på lokal nivå som intresset finns för ekologisk kompensation, och många kommuner jobbar aktivt med verktyget, berättar Johanna Alkan Olsson, docent i miljövetenskap vid Lunds universitet och medförfattare till Naturvårdsverkets nya rapport.
– Det är framför allt storstadsnära kommuner som jobbar med ekologisk kompensation, och för det mesta handlar det om att kompensera för bostadsbyggen. Exempelvis kan byggherren få betala för att återskapa en äng eller en hed, säger Johanna Alkan Olsson.
Men i dag ställs det sällan några krav på att säkerställa att kompensationsåtgärder verkligen gör nytta för den biologiska mångfalden.
– Uppföljningen är väldigt dålig, visar vår rapport.
Orättvisa konsekvenser
Ofta ligger kommunernas fokus inte på att bevara den biologiska mångfalden utan snarare på att kompensera människor för förlorade naturnyttor. Men även där uppstår problem som kräver uppmärksamhet, och som handlar om rättvisa mellan olika grupper.
– Framför allt i våra storstäder kan det vara problematiskt att ta bort natur i 60-talsområdena och kompensera det med nya naturreservat flera kilometer bort. Det hjälper inte dem som saknar bil eller som inte har vanan att åka ut till sådana reservat, säger Johanna Alkan Olsson.
Men hon tycker ändå att ekologisk kompensation kan vara användbar om den görs på rätt sätt. Kommunerna borde ges större möjligheter att ställa krav på byggherrar om att kompensera förlusten av grönytor, anser hon.
Mikael Karlsson tycker att en kompensationsprincip för grönytor borde skrivas in i plan- och bygglagen.
– Om du tar en kvadratmeter grön mark i en stad så ska du se till att det finns en kvadratmeter grön mark någon annanstans, eftersom människor av många skäl mår mycket bättre i det gröna. Detta skulle vara bra att skriva in i lagen, för många kommuner ligger efter när det gäller det här. Men jag tror att många kommunpolitiker inte vill se något sådant beslut i riksdagen.
