– För att det viktiga är att vi kommer framåt i högsta möjliga hastighet. Inte att vi följer en tidtabell som skapades med begränsad hänsyn till verklig­hetens realiteter.

I sin ledartext utrrycker han samma sak såhär: ”Sätt fart eller släpp klimatmålen. Eller helst bådadera”.

Ledaren har väckt reaktioner på många håll. Amanda Sokolnicki, politisk redaktör på Dagens Nyheter, kallar budskapet ”klimatnihilism” på Twitter. Även samhällsdebattören ­Anders Wijkman är kritisk.

– Det är mycket olyckligt att en av landets viktigaste ledar­redaktioner ger upp ambitionen att Sverige ska ta klimatfrågan på allvar. Det ger ringar på vattnet bland borgerliga väljare, säger han. 

Fraser som ger klick

Miljöjuristen Jonas Ebbesson kallade budskapet ”en absurd och förkastlig positionering” på Twitter. 

Enligt Peter Wennblad försvarar Ebbesson ”den rådande ordningen” till skillnad från honom själv.

– När Peter Wennblad påstår att jag försvarar den rådande ordningen, men att han inte gör det, så är det lika förenklande som fördummande. Jag försvarar att vi sätter upp ambitiösa klimat­mål, men kritiserar att målen inte följs upp av tillräckligt effektiva klimatåtgärder, säger Jonas Ebbesson till Dagens ETC.

– En välvillig läsning av honom är att han vill provocera fram snabba klimatsmarta åtgärder, och det vore ju bra för klimatomställningen går oerhört långsamt. Men tyvärr blir Wennblads texter om klimatet ungefär som SD:s tiktokande om diesel: klämkäcka men ansvarslösa fraser, som när han osakligt uppmanar Sverige att släppa klimatmålen. Det ger klick och uppmärksamhet, men inget mer, fortsätter han.

Myter inte fakta

Maria Wolrath Söderberg är docent i retorik på Södertörns högskola och forskar om klimat­argumentation. Hon har för Dagens ETC:s räkning gjort en närläsning av Peter Wennblads ledare.

Hon konstaterar att Wennblad i texten ger uttryck för att ha gått på den så kallade ”teknikfrälsningsmyten” som ­bygger på den naiva föreställningen att klimatupphettningen går att hejda utan livsstilsförändringar.

– Visst måste vi öka den klimatvänliga energiproduktionen och vässa tekniken så att det vi producerar framställs på mindre skadliga vis, men det räcker inte för att åstadkomma den nödvändiga omställningen, säger hon.

Anledningen är att det inte finns tid och att så gott som alla tekniker kräver resurser och krockar med andra mål.

– Wennblad lyfter både tidsfaktorn och målkonflikten, men som argument för att ge upp klimatavtalen snarare än som argument för energieffektivisering och livsstilsomställningar.

Wennblads argumentation förutsätter att Sveriges energianvändning är rimlig och normal, fortsätter hon.

– Det finns en gigantisk potential för energieffektivisering. Vi är bland de värsta klimatbovarna i världen per capita. 

– Det är naivt att likt Wennblad tro att vi  kan fortsätta leva som vanligt. Det blir omställning vare sig vi vill eller inte. Frågan är om det blir ordnat och klokt eller kaotiskt för att vi skjuter det på framtiden.

”Egocentrisk position”

Enligt Maria Wolrath Söderberg kan ledaren läsas som argument för att backa i klimatpolitiken, vilket implicit innebär ett ”skrämmande vetenskapsförakt”.

Bland klimatforskare råder närmast total enighet om nödvändigheten av en snabb och kraftfull omställning – inte minst i den rika delen av världen som står för de största utsläppen. 

– Skulle vi omförhandla Paris­avtalet och ta hänsyn till senare forskning skulle de svenska klimatmålen snarare skärpas än mildras. Om Wennblad tror att vi kunde få till ett mindre krävande avtal måste han frikoppla det från vad vetenskapen säger. 

Alternativet vore att strunta i avtalen och bara köra på, ­tillägger hon. 

– Det vill säga en totalt egocentrisk position. Wennblad kanske ser sig som realist som inte tror att vi kan leva upp till klimatmålen. Problemet är att det då framstår som att vi har ett val, säger Maria Wolrath Söderberg.

En graf över världens energianvändning visar en kurva som stiger rakt uppåt från 1940-talet och framåt, och nu måste falla lika brant om vi ska hejda temperaturstegringen. Att tro att vi ska kunna fortsätta som vanligt och öka energianvändningen är helt orealistiskt, framhåller Maria Wolrath Söderberg.

– Många som aldrig i livet skulle gå med på pyramidspel verkar tro att exponentialmatematiken inte gäller i förhållande till utsläpp, energi och resurser. Det om något är naivt.