Idén om en seriebok om klimatkrisen kom från Helena Fornstedt, doktor i industriell teknik och forskare i hållbar omställning vid Uppsala universitet, som ville nå ut med forskningen utanför universitetets väggar. 

Hur tänkte du kring titeln – behöver det vara trevligt för att folk ska vilja läsa om klimatet?

– Min tanke var att om du är bjuden på middag hos en vän som ännu inte är så insatt i klimatfrågan, så ska du kunna ta med den här boken istället för en blomma. Samtidigt finns ordet ”relativt” med, för boken är trevlig jämfört med andra klimatböcker. Klimatkrisen däremot är inte trevlig.

Boken är ett samarbete mellan Helena Fornstedt och hennes man, serietecknaren Rickard Fornstedt samt Staffan Laestadius, professor i industriell utveckling vid KTH.

Utmaning att förenkla

I serierna varvas fakta om till exempel greenwashing och tipping points, det vill säga oåterkalleliga brytpunkter,  med tabeller om hur mycket utsläppen ökat och fakta om industrialiseringen. 

Helena Fornstedt förklarar att den stora utmaningen med projektet har varit att göra serieboken lättbegriplig och inte alltför faktaspäckad. 

– Att förstå övergången från text till bildberättande har varit en stor läroprocess. Jag tycker jag har skrivit enkelt men seritecknaren Rickard Fornstedt har ändå varit tvungen att förenkla vissa delar. Klimatkrisen innehåller delar som kan vara avancerade att förklara, men vi har försökt göra det lättillgängligt. 

Ambitionen har varit att ge läsarna ett brett perspektiv på klimatkrisens effekter, förklarar hon. 

– Vi ville skapa någonting som kan nå stora delar av Sveriges befolkning. Tanken är att man ska kunna lära sig om BNP och Parisavtalet, samtidigt som boken rymmer diskussioner kring exempelvis klimatförnekelse, natursyn och teknikutveckling.

Viktigt att möta klimatkrisen tillsammans

Hur hanterar du som forskare det tunga i vad vetenskapen säger oss? 

–Jag forskar om omställning och hur Sveriges matsystem förändrats från 2006 fram tills nu och det är egentligen inte så dystert. Det har hänt och händer jättemycket på hållbarhetsområdet. Samtidigt är det förstås frustrerande när politiken inte agerar på det sätt forskare visat är mest effektivt om vi snabbt vill ställa om.

En viktig sak med boken har varit att visa på vägar framåt. Att hitta sammanhang där vi tillsammans kan möta klimatkrisen är viktigt, påpekar Helena Fornstedt.

– Trots att vi ser mörkret just nu kan vi hoppas och agera. Jag tror inte vi ska vara optimistiska, för då är man lite passiv. Däremot ska vi alltid vara hoppfulla. Det är något mer upproriskt i det. Om det finns en vilja har vi alla möjligheter som samhälle att göra något väldigt snabbt. Det såg vi under pandemin till exempel. 

Mot slutet av boken lyfts fyra typer av miljövänliga beteenden: privata livsstilsförändringar, ”passivt stöd för åtgärder som går emot egenintresset” (till exempel att rösta), aktivt medborgarskap med låga risker (att skriva brev till politiker till exempel) och aktivism. 

Jag märker i min forskning att delar av näringslivet är väldigt sugna på omställning och upplever sig bromsade av den politik som förs.

Helena Fornstedt tycker att alltför mycket fokus hittills har legat på livsstilsförändringar och vill därför lyfta fram värdet av de tre andra beteendena.

– Att rösta och utnyttja det demokratiska system vi har är otroligt viktigt. Även aktivism behövs det mycket mer av. Individuella livsstilsförändringar är bra, men har marginell effekt om vi inte är många som gör samma sak. Mer effektivt vore om vi genom regleringar och skatter kunde styra om mot mer klimatsmarta beteenden. 

”Vi behöver också leva i nuet”

Hon lyfter också fram att det är viktigt att tillåta sig att vila och njuta av den värld vi har.

– För att orka göra det som är möjligt behöver vi också kunna leva i nuet och glädjas åt det vi har just idag. Såsom fåglars kvitter, solen i ansiktet, nära relationer eller en god kopp te.

Bokens skapare ger även en inblick i den värld de skulle vilja se mer av. Stadsbilden kännetecknas här av bilfria gator, inbäddad grönska, solpaneler på husen, lådcyklar, cykelgarage, second hand-affärer och skomakeri. 

Hur realistisk är den här visionen?

– Jag tror den är möjlig. Jag märker i min forskning att delar av näringslivet är väldigt sugna på omställning och upplever sig bromsade av den politik som förs. Det finns väldigt många som vill arbeta för en mer hållbar värld.