Temat för konferensen var ”uppskalning av agerande, baserat på forskning och innovation”. Översatt till ren svenska har konferensen handlat om att bygga partnerskap och hitta lösningar på de problem som forskningen har pekat ut som kritiska, till exempel plastföroreningar, överfiske och havsförsurning. Från Sveriges håll deltog bland annat biståndsminister Matilda Ernkrans, Havsmiljöinstitutet, forskningsinstitutet Rise och Göteborgs universitet.
– Havskonferensen erbjuder möjligheter för nya partnerskap, tillfällen för aktörer att nå fram med sina budskap och signalerar tydligt för omvärlden det stora behovet av att ta havsmiljön på allra största allvar, säger Johanna Sjöholm, projektsamordnare på Centrum för hav och samhälle vid Göteborgs universitet.
Går för långsamt
Konferensen är den andra i ordningen. Den första arrangerades 2017 i New York och hade som mål att synliggöra havens akuta tillstånd och lyfta haven på den politiska agendan. Den resulterade även i över tusen frivilliga åtaganden. Fem år senare konstaterar Sara Fröcklin, sakkunnig inom hav och fiske på Naturskyddsföreningen som också har varit på plats i Portugal, att inte ens de delmål som skulle vara uppfyllda till år 2020 har lyckats.
– Arbetet går alldeles för långsamt och det är tydligt att frivilliga åtaganden inte räcker. Vad som krävs är modiga politiska beslut, resurser och konkret handling.
Huruvida havskonferensen faktiskt har påskyndat detta är dock för tidigt att säga, menar både hon och Johanna Sjöholm. Endast några få länder har gett löften om exempelvis ökad finansiering och åtgärder för minskade föroreningar i haven. De mer konkreta löftena har lyst med sin frånvaro.
– Vi har inte fått några konkreta löften vad gäller de rekommendationer vi gav inför havskonferensen, bland annat gällande den omställning av fiskesektorn som krävs för att låta haven och ekosystemen återhämta sig. Jämfört med den första havskonferensen så är min spontana känsla att engagemanget var betydligt svagare denna gång, så även från Sveriges sida, säger Sara Fröcklin.
Johanna Sjöholm fyller i:
– Från vår sida är förhoppningen självklart att de politiska löftena om ageranden baserade på forskning inte förblir löften, utan att de blir verklighet inom en så snar framtid som möjligt. Om så blir fallet får framtiden utvisa
Välj mellan svårt och omöjligt
Med tanke på hur få konkreta framgångar FN:s klimatkonferenser haft de senaste åren är det lätt att tänka att denna typ av stora arrangemang mest är spel för galleriet. Både ja och nej, menar Johanna Sjöholm.
– Det är sant att det svårt att hitta lösningar när så många intressen är inblandade, men faktum är att det är omöjligt att hitta lösningar om inte alla är inblandade. Under konferensen kan aktörer lämna frivilliga åtaganden och många lovar publikt att de ska förändra sina ageranden på olika sätt. Få av dem vill framstå som hycklare, så man ska inte underskatta den diplomatiska process som äger rum under den här typen av konferens.
Dock, menar hon, ska man heller inte ge större tilltro till etablissemanget än det förtjänar. De som avger löftena bör få allmänhetens uppföljande ögon på sig.
Både Johanna Sjöholm och Sara Fröcklin är dock positiva till uppslutningen på de olika sidoevenemang som har anordnats utanför den officiella arenan. Göteborgs universitet har arrangerat två av dem.
– Båda evenemangen har lett till att våra forskare och de ungdomar som vi arbetat tillsammans med har fått nya kontakter och nått ut med sina budskap till en bred och internationell krets, säger Johanna Sjöholm.
