Det är miljöorganisationen Greenpeace som i en ny rapport har kartlagt planerna på djuphavsgruvdrift och vilka som håller i trådarna bakom denna nya kontroversiella industri. Rapporten visar bland annat att ett nätverk av gruvföretag, olje- och gasbolag och företag inom vapenindustrin lobbar mot regeringar för rätten att utvinna värdefulla mineraler från den internationella havsbotten. En handfull företag och investerare sitter idag på närmare en tredjedel av prospekteringslicenserna.
I den mineralrika så kallade Clarion-Clipperton-zonen i Stilla havet dominerar kanadensiska DeepGreen, belgiska DEME och den amerikanska vapenproducenten Lockheed Martin.
Storföretag företräder även regeringar i de förhandlingar FN-organet ISA ansvarar för om framtidens gruvdrift till havs, enligt rapporten.
Starkt motstånd
ISA:s uppgift är att organisera alla verksamheter i djuphavsområden på internationellt vatten. Både ISA och nationella regeringar är skyldiga att se till att djuphavens tillgångar fördelas rättvist och att miljön skyddas. Men enligt rapporten sätts dessa skyldigheter åt sidan.
– Det är tydligt att ISA konsekvent prioriterar utvecklingen av djuphavsbrytning framför miljöskyddet och att myndigheten kontrolleras av företagen, säger rapportens huvudförfattare Louisa Casson på Greenpeace International.
ISA har redan nu beviljat prospekteringslicenser som täcker ett område dubbelt så stort som Sverige.
Enligt rapporten kommer framtida vinster från gruvdriften huvudsakligen tas hem av de få storföretag som nu leder utvecklingen, medan ansvaret för miljöförstöringen och de finansiella riskerna lämpas över på fattiga utvecklingsländer och ö-stater – som Tonga och Kiribati.
– Även om delar av regeringen i ö-nationer som Tonga ställer sig på bolagens sida, så finns det ett starkt motstånd från civilsamhället, säger Dima Litvinov på Greenpeace Sverige.
Under årets Konferens för Stillahavsöarna i november krävde flera av talarna ett totalförbud mot gruvbrytning i havet.
Splittrat regelverk
Idag saknar de internationella djuphaven ett regelverk till skydd för havsmiljön.
– Internationella vatten hanteras av en rad regionala och sektoriella organ som är inriktade på exploatering. Det finns inget övergripande miljöskydd, säger Dima Litvinov.
Många hoppas därför att de pågående förhandlingarna om ett globalt havsavtal inom FN (Marine biodiversity of areas beyond national jurisdiction, BBNJ) ska utmynna i ett starkt skydd för havsmiljön.
– Vi vet väldigt lite om livet i djuphaven, men vi vet att livsmiljöerna är känsligare för störningar än andra delar av haven och att många arter bara existerar i begränsade områden. Därför bör försiktighetsprincipen vara vägledande i alla beslut som rör dessa outforskade områden, säger Dima Litvinov.
Om och i så fall hur gruvbrytningen kommer att påverkas av det kommande fördraget är oklart.
Många av de eftertraktade metallerna på havsbottnen är nödvändiga komponenter i batterier och annan teknologi som underlättar energiomställningen.
Måste vi inte ta upp dem när förekomsterna på land sinar?
– Vi måste ställa om till ett ekonomiskt system som inte förstör klimat och ekosystem. Det betyder att ta vara på de metaller som redan är i cirkulation och begränsa nyproduktion till områden och metoder som bevarar livet på jorden, säger Dima Litvinov.
