Miljörörelsen är mycket kritisk till projektet och bland andra Greenpeace har kallat kärnkraftverket ”ett flytande Tjernobyl”.

Nils Bøhmer, atomsäkerhetsexpert och vd för den oberoende norska miljöstiftelsen Bellona, ser också stora risker med Rosatoms satsning.

– Flera varningslampor blinkar. Jag är särskilt oroad över transporten av det uranladdade atomkraftverket och driften av det under svåra arktiska förhållanden, långt borta från teknisk hjälp om olyckan skulle vara framme. Den arktiska miljön är särskilt sårbar för radioaktiva utsläpp och en sanering vore nästintill omöjlig, säger Nils Bøhmer till Dagens ETC.

Framtida exportprodukt

Enligt Vitalij Trutnev från ryska statliga Rosenergoatom, ett företag under Rosatom, är kraftverket säkert.

– Akademik Lomonosov har alla kvaliteter som ett vanligt kärnkraftverk har och är skyddat mot all typ av påverkan från naturens sida och mot tekniska problem, säger han till ryska TV-kanalen RTR.

Nils Bøhmer ser dock fler orosmoln. Ett är risken för terroristangrepp. Enligt den sovjetiska nyhetsbyrån TASS, som citerar ryska nationalgardet Rosgvardia, stoppade gardet över 200 angrepp mot kärnkraftsanläggningar bara under årets tre första månader.

– Kärnkraftsanläggningar kan vara intressanta för terrorister. Bränslet ombord kan användas till vapen, säger Nils Bøhmer.

Så länge kärnkraftsanläggningarna stannar inom rysk regi och landet är någorlunda stabilt kan risken för angrepp vara mindre, men Ryssland planerar att exportera de flytande kraftverken.

– Till länder som Sudan till exempel, där säkerhetssituationen är en helt annan, säger han.

Enligt ryska medier planerar Rosatom en produktionslinje som ska kunna massproducera flytande kärnreaktorer, och har redan inlett samtal med potentiella köpare i Afrika, Latinamerika och Sydöstasien.

Det flytande kärnkraftverket Akademik Lomonosov är bara början på en allmän uppgång för användningen av kärnkraft i ryska Arktis, enligt The Independent Barents Observer. Rosatom utvecklar också infrastruktur för utvinning av gas och olja under istäckt hav, anläggningar som ska drivas av minikärnkraftverk på havsbotten. Installationen ska skötas av atomdrivna små ubåtar.

Ingen avfallsplan

Frågan är var kärnavfallet från alla dessa anläggningar ska lagras?

– Enligt ryska myndigheter ska det högaktiva använda kärnbränslet återvinnas, men det är en process som skapar problem, säger Nils Bøhmer.

Avfallshanteringen innebär riskfyllda transporter och för att återvinna uran och plutonium måste det använda kärnbränslet lösas upp i ett syrabad som i sig blir starkt radioaktivt.

– Ryssland har ingen strategi för vad som ska hända med det avfallet, det är svårt att lagra det på ett tryggt sätt, men landet tycks hoppas på att framtida teknologi ska lösa problemet.

Nils Bøhmer ser en risk att det blir som i slutet av 1980-talet och 90-talet igen, när väst tvingades träda in och säkra övergivna ryska kärnkraftsanläggningar och kärnbestyckade gamla ubåtar, för att undvika farliga utsläpp.

– Nu byggs nya atomubåtar och reaktorer, utan någon plan eller fond för finansiering av demonteringen om 20–30 år, säger Nils Bøhmer.

Möjligheterna till samarbete med Ryssland har också försämrats sedan 1990-talet.

– Landet har en annan attityd av ”Vi har pengar och den bästa expertisen” och har blivit mer stängt. Efter händelser som annekteringen av Krim har det blivit svårare att bidra, de agerar på egen hand, säger Nils Bøhmer.