Flygfrittrörelsen har luft under vingarna

20-årige Axel Eriksson ­kommer gående med ryggsäck och cykelhjälm. Han bor i Lund och studerar teknisk fysik vid Lunds tekniska högskola.

Han är en av allt fler svenskar som bestämt sig för att sluta flyga.

– Sedan jag var liten har jag flugit minst en gång om året med min familj på semester, till exempelvis Thailand och Mauritius. Ibland har det blivit flera gånger per år om vi skulle besöka släkt i Umeå eller Norge. Men sedan tre år tillbaka har jag inte flugit alls, säger Axel Eriksson när vi tagit oss förbi alla resenärer och hittat en plats där vi kan prata ostört.

”En personlig sak”

Han berättar att han tyckt att det är viktigt med djurrätt ända sedan han var liten. Att vi människor inte kan göra vad vi vill med växter och djur, utan att vi ska behandla dem med respekt.

– Men jag visste inte så mycket om klimatförändringar förrän i högstadiet. 2017 började jag på en gymnasieskola – Södra Latin i Stockholm – där normen var att bry sig om klimat och miljö. Jag började engagera mig mer och mer i klimatet och i tvåan i gymnasiet valde jag att sluta flyga, säger han.

– Jag kunde helt enkelt inte motivera för mig själv att jag skulle orsaka så stora klimat­utsläpp bara för att jag ville åka på en semesterresa.

Men det var inget beslut han basunerade ut.

– Nej, för mig var det här med att engagera mig för klimatet en ganska personlig sak. Inte för att jag skämdes över det eller tyckte att det var konstigt. Utan jag tänkte inte på att det var något som vi ska göra till­sammans, att jag kan övertala andra att göra likadant. Det viktiga för mig var att se till att jag själv lever hållbart.

Sedan dess har han engagerat sig för miljö och klimat i en rad olika ungdomsorganisationer som Push Sverige och Fältbiologerna.

Ojämlik konsumtion

Axel Eriksson är en del av den flygfrittrörelse som Sara Ullström, doktorand vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, forskar om sedan tre år tillbaka.

– Jag är intresserad av individens roll i klimatomställningen och betydelsen av livsstilsförändringar. Men också av det kollektiva agerandet, hur flera individer mobiliserar tillsammans kring en fråga som har med livsstil att göra. Flyg är intressant för att det är en otroligt utsläppsintensiv form av konsumtion, säger Sara Ullström.

Den är också väldigt ojämlik, konstaterar hon.

– På global nivå är det väldigt få som flyger. 2018 var det runt tio procent av världens befolkning som flög, ännu färre flög internationellt. En procent av världens befolkning står för mer än 50 procent av utsläppen från flygresor. Det är principiellt intressanta frågor, tycker jag.

Ökade kraftigt

I en studie har Sara Ullström kartlagt hur flygresandet skildrats i svensk media från 1950-talet och framåt. Det har gått från att vara något väldigt eftersträvansvärt och ovanligt till att ha blivit mer tillgängligt, billigt och normaliserat från 1990-talet och framåt.

– Från 50-talet och fram till 90-talet var flygresan något man sparade pengar till länge, en resa som man kanske gjorde en gång i livet. Och då var också själva flygresan en väldigt viktig del av upplevelsen.

– Från 90-talet har synen på flygresan blivit mer att den bara är ett transportsätt, något som tar en från punkt a till punkt b. Det är också med start på 90-talet som flygresandet ökar väldigt kraftigt eftersom lågprisflyget kommer.

Men år 2016 börjar den synen på flyget att utmanas.

– Då startade en debatt som började ifrågasätta flyget som norm. Flygresandet framställs ofta som en norm, även om det i praktiken inte är det eftersom de flesta inte flyger. Men det framställs som nånting alla gör eller borde göra.

Stort medialt genomslag

Föreningen Vi håller oss på jorden som bildades 2018 fick ett stort medialt genomslag 2019. Den spreds till andra länder och flygfrittrörelsen uppmärksammades både i nationella och internationella medier, enligt Sara Ullström.

– Synen på flyget, att det är någon form av statusmarkör och att det är eftersträvansvärt har börjat utmanas.

Och det är säkert provocerande för många, tror hon.

– Det är intressant att det är provokativt att försöka få folk att flyga mindre. Det finns forskning som visar att även personer med klimatvänliga värderingar tenderar att fortsätta flyga, även om de vet att flygresande är dåligt.

Det finns en bild av att det är affärsflyget som är det största problemet.

Men det är fel.

– Det är ett vanligt missförstånd, och det är faktiskt tvärtom. I Sverige står affärsresandet för ungefär 20 procent av flygutsläpp­en. Resten står privatresorna för.

Men finns det situationer då det trots allt är nödvändigt att flyga, även om man bestämt sig för att vara flygfri?

Den frågan har Axel Eriksson brottats med ett tag.

Ska delta i COP27

Han kommer nämligen inte att vara helt flygfri i år eftersom han är utsedd av LSU, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, till en av Sveriges två ungdomsrepresentanter i FN:s klimatkommission. Som sådan förväntas han delta i klimatmötet COP27 i Egypten i november.

– Jag har funderat mycket på hur jag ska åka och hade velat undvika att flyga dit. Men eftersom en tågresa hela vägen skulle leda genom oroliga delar av Mellanöstern bedömde LSU att det inte skulle vara säkert att resa med tåg hela vägen, säger han.

Nu blir det en kompromiss.

– Jag kommer att åka tåg till Milano och flyga den sista sträckan till Sharm el-Sheikh.

Hur motiverar du det för dig själv?

– Jag tycker att jag kan göra mer nytta genom att vara på plats och göra ungdomars röster hörda, jämfört med att inte vara där. Det är en central del av min roll att vara på plats och värna om ungas deltagande i förhandlingarna.

I sin forskning ser Sara Ullström att det finns fler som gör som Axel Eriksson och försöker välja bort flyget så ofta det går och transportera sig på andra sätt.

– Allt flygresande är någon form av lyxkonsumtion. Det är utsläpp vi inte har råd med i klimatomställningen. Vi behöver inte sluta flyga helt, men vi måste minska på det kraftigt och fråga oss: Är den här resan som jag planerar verkligen nödvändig? säger hon.