Fråga: Vi har sett teknikskiften förr. Nu står vi inför ett skifte från fossilbilar till elbilar. Detta skulle kunna komma tidigt för till exempel leasingföretag då de troligen inte vill äga osäljbara fossilbilar när leasingtiden gått ut. Dagens skrotkapacitet är anpassad efter dagens bilars livslängd, och den kan komma att kortas drastiskt i och med teknikskiftet.
Jag undrar om det finns någon beredskap eller övergripande plan för skrotning av dessa mängder fossilbilar?
/ Pontus Bergmark, Göteborg
Svar: Vad som kommer att hända med dagens förbränningsbilar i en framtid där allt ska elektrifieras är sannerligen en viktig fråga. Men för att ge dig ett snabbt svar: nej, det finns ingen övergripande plan för hur vi handskas med pensionerade fossilbilar. Här bör dock påpekas att även i länder där elektrifieringen ligger långt framme, som i Norge, går övergången från fossil drift till eldrift alltför långsamt. Visserligen är majoriteten nyregistrerade bilar i Norge numera eldrivna, men så sent som 2020 var endast 340 000 av totalt drygt 2,8 miljoner registrerade personbilar helt elektriska.
Ett troligt scenario för våra pensionerade fossilbilar är att de exporteras till utvecklingsländer. Precis som i fallet med dagens flöde av plastavfall från rika till fattigare länder kan konsekvenserna av denna export komma att bli enorma. Eller med andra ord: de lösningar vi hittar för gamla fossilbilar här i den rika världen riskerar att senare bli till en miljö- och klimatbörda i den fattiga världen.
På EU-nivå finns det idag ett gäng existerande regler från år 2000 om uttjänta fordon och hur de ska hanteras. Nyligen publicerade EU-kommissionen en studie som visar att elva miljoner fordon avregistreras inom EU varje år, vilket ger upphov till ungefär 11 miljoner ton avfall. Inte helt överraskande visade det sig att 35 procent av dessa fordon – motsvarande cirka fyra miljoner bilar – av någon anledning ”försvinner”. Det betyder att de inte omfattas av lagarna kring avfallshantering – och att ingen vet var bilarna till slut hamnar. Detta systemfel måste lösas genom större samverkan och tydlighet – och det innan elektrifieringen gör att antalet bilar som avregistreras kraftigt ökar.
Enligt en rapport från FN-organet UNEP från 2020 väntas världens fordonsflotta växa till det dubbla till år 2050. Det här kommer att kräva en rad politiska och akuta åtgärder på internationell nivå. Ett åtgärdsexempel är införandet av skrotningssystem, som via incitament uppmuntrar människor att lämna in sina fordon. ”Cash for clunkers” heter det i Australien där jag kommer ifrån . Via sådana kan stater få större möjligheter att kontrollera vad som händer med skrotade fossilbilar. Dessvärre visar rapporten från UNEP också att två av tre undersökta länder har alldeles för svag lagstiftning avseende import av begagnade fossilbilar.
Jämfört med fossilbilar har elfordon en betydligt högre andel komponenter som går att återvinna. Det här gäller inte bara litium-jon-batterierna, utan hela fordonet. Tyvärr finns fortfarande alldeles för stora brister i systemen och rutinerna för återvinning, både för batteriet och för resten av fordonet. Industrisamarbetet Hydrovolt har nyligen börjat bygga en stor anläggning för batteriåtervinning i Norge, med kapacitet att bearbeta 8 000 ton bilbatterier årligen. Det är riktigt goda nyheter, men ändå bara en början med tanke på vad som kommer att behövas i framtiden.
///
Ketan Joshi,
Australiensisk vetenskapsskribent baserad i Oslo