Pastor Raymond Oyungi sitter i skuggan av ett träd på platsen där hans familj har bott i generationer innan oljeverksamheten började.

– Detta har alltid varit en fredlig plats och markrättigheter har aldrig varit något problem. Totals ankomst var början på tvister och många kränkningar av mänskliga rättigheter, säger Raymond Oyungi, som har läst juridik och kämpar för att ge sitt folk en röst.

Det är nu fyra år sedan markmätare från den franska oljejätten TotalEnergies kom till Ajigo för att ta ut rutten för oljeledningen, som ska transportera olja 1 443 kilometer från västra Uganda till Tanzanias kust. De räknade träd, växter och byggnader på familjernas tomter. De senare lovades då ersättning för den egendom de skulle förlora – i många fall mark deras släkt bott på i generationer.

– Folk här är fattiga och de flesta kan varken läsa eller skriva. Vad händer när du plötsligt ger en fattig person en stor summa pengar i handen? Många av dem som fått ersättning har bränt pengarna på alkohol och har i dag ingenting, säger han. 

Vägarbetet, trädhuggningen och borrning i underjorden har gjort att vi lever i dammoln.

Men även för andra så var ersättningarna alldeles för låga för att väga upp för förlusten av mark, eller så har förseningar i betalningarna gjort att människor har levt ett liv i limbo i många år. Vidare fick invånare strikta restriktioner för vad de får plantera och för många är skörden idag inte tillräcklig för att överleva. Samtidigt klagar bönderna i området på att jorden inte är lika bördig som den var. Vägbygget och det förberedande arbetet med oljeledningen har förstört omgivningen. 

– Innan oljeverksamheten började kunde vi skörda många säckar med majs och kassava. Nu får vi knappt en säck för varje tunnland vi skördar. Mycket tyder på att marken har skadats av oljeverksamheten, säger Raymond Oyungi och fortsätter: 

– Vi är tacksamma för den nya vägen och för de jobbmöjligheter som förhoppningsvis kommer. Problemet är att vägarbetet, trädhuggningen och borrning i underjorden har gjort att vi lever i dammoln, säger han.

Går hungrig till sängs

I en annan drabbad by, Kabolwa, 30 kilometer söder om Amigo, bor bonden Grace Bujune. Hon och hennes familj hade bott här i över 30 år när Totalts konsulter en dag beordrade dem att sluta använda marken.

– De bad oss ​​skriva under papper där det stod att marken tillhörde myndigheterna och att vi bara var "markanvändare". Jag har vägrat skriva på, säger Bujune.

Enligt en ugandisk lag om markförvärv (”Land Acquisition Act”) har myndigheterna rätt att ta marken från människor om det krävs för ett allmännyttigt projekt. Lagen säger också att skälig ersättning ska ges innan folk tvingas lämna sina hem. Ersättningen fastställs av myndigheterna och i Buliisa ligger den på 3,5 miljoner shilling (cirka 9 000 kronor) per hektar. Sedan oljeverksamheten startade har området blivit attraktivt för privata investerare, vilket har fått markpriserna att stiga kraftigt. Enligt flera bybor som Dagens ETC pratat med kostar ett tunnland på många ställen nu nära 30 miljoner shilling (cirka 81 500 kronor). Det gör att många vanliga ugandier inte kan köpa annan mark. 

Vi går ofta hungriga till sängs.

Grace Bujune pekar på området där oljeledningen ska gå genom familjens tomt.

– Vi får inte längre lov att så vad vi vill och vi får inte heller fiska i sjön. Vi går ofta hungriga till sängs, säger hon. 

Stora oljeförekomster 

Ugandas oljeäventyr startade 2006 när råolja upptäcktes i Albertine Graben-området. Oljereserverna uppskattas till 6,5 miljarder fat, med 1,4 miljarder fat som tros vara utvinningsbara. Detta har placerat Uganda högt på listan över länder med bekräftade oljereserver i Afrika söder om Sahara. Sedan början av 2000-talet har oljebolagen haft ögonen på Uganda, men skattekonflikter och meningsskiljaktigheter mellan regeringen och dess investerare har lett till förseningar i oljeproduktionen. Den förväntade produktionsstarten är 2025 .

2015 undertecknade TotalEnergies och det statligt ägda China National Offshore Oil Corporation (CNOOC) ett avtal med regeringarna i Uganda och Tanzania om att starta oljeborrning. Projektet omfattar raffinaderier vid två huvudsakliga oljefält i västra Uganda: Kingfisher Lake Albert-projektet och Murchison Falls-projektet, mer känt som Tilenga. Oljan från dessa två fält kommer att transporteras via den kontroversiella oljeledningen från Uganda till Tanzania. Prislappen för utvecklingen av oljefälten och oljeledningen uppskattas till cirka 10 miljarder dollar. TotalEnergies är den ledande investeraren med en andel på 56,67 procent i uppströmslicenserna.

Ekonomisk utveckling och protester

Ugandiska myndigheter har upprepade gånger sagt att oljeutvinningen kommer att bidra till betydande ekonomisk utveckling och stödja landets infrastruktur, utbildning,- och hälsosektor. Nära 150 000 jobb kommer att skapas, enligt myndigheterna. Oljeledningen kommer att transportera omkring 200 000 fat per dag till Tanzanias kust och vidare ut i världen. Myndigheterna hoppas att detta ska locka investerare och företag att utforska potentialen i regionen.

President Yoweri Museveni lovar ekonomisk tillväxt på tio procent från starten av oljeproduktionen. Samtidigt har han kallat dem som kritiserar projektet för ”idioter” som saknar arbeten och ”bara är duktiga på att dricka te och äta kakor”.

Motståndare till projektet påpekar att över 80 procent av Ugandas befolkning lever på jordbruk. Tusentals människor kan inte längre leva på marken som tidigare. Enligt Africa institute for energy governance (Afiego kommer 100 000 personer på olika sätt drabbas av bygget av oljeledningen. Det har väckt frågor om huruvida Ugandas oljeäventyr verkligen kommer att gynna folket.

Dessutom är naturvårdare oroade över att oljeledningen, som blir den längsta i världen, kommer att skära genom 230 floder och tolv skogar. Olja kommer att utvinnas i Ugandas äldsta nationalpark. När oljan börjar pumpa kommer förbränningen att släppa ut upp till 34 miljoner ton koldioxid om året. Samtidigt har president Yoweri Museveni lovat att minska utsläppen av växthusgaser med 24 procent till 2030.

Fossiljättens verkliga färg

Bara någon kilometer från pastor Oyungis hem börjar nationalparken Murchison, den äldsta i Uganda. Med sina 3800 kvadratkilometer är den hem till nästan 3 000 elefanter, leoparder, giraffer, flodhästar och över 400 fågelarter. Här kommer tio av de 34 borrstationerna til Tilenga-projektet att konstrueras. TotalEnergies säger att de har begränsat borranläggen så mycket som det går och att mindre än en procent av nationalparkens landområden kommer påverkas av projektet. Men det lugnar inte kritiker. Oljeledningen kommer passera genom Afrikas största sjö – Viktoriasjön. Enligt miljöaktivisterna på 350.org kan ett oljeutsläpp "bli katastrofalt för de miljoner som är beroende av sjön för dricksvatten och matproduktion”.

Att den franska energijätten storsatsar på oljeledningen – i februari lovade bolaget finansiering på tio miljarder dollar, eller 104 miljarder kronor – var överraskande för många. De senaste åren har företaget sagt sig stå för en ny och ”grönare” profil, där beroendet av inkomster från olja minskas genom investeringar i el och förnybara energikällor. För att tydliggöra skiftet röstade aktieägarna förra året för att ändra namnet på företaget från Total till TotalEnergies, namnbytet följdes av en stor reklamkampanj som byggde på företagets påstådda stöd flr FN:s mål om nettonollutsläpp i världen till år 2050. Samtidigt har president Emmanuel Macron backat oljeledningen som en möjlighet att ”öka det franska ekonomiska inflytandet” i världen. 

Skadorna det här projektet kommer att få för natur och människor är obeskrivliga.

Nu har fyra miljöorganisationer gått till rätten Frankrike och anklagar företaget för att lura konsumenter om sina gröna ambitiöner när de samtidigt investerar i gigantiska projekt som oljeledningen EACOP. De säger att företagets reklamkampanjer bryter mot europeisk lag genom att påstå att företaget kan bidra till omställningen, medan de fortsätter att producera mer fossilt bränsle.

Banker drar sig ur 

Även i Uganda rasar klimataktivister mot företaget.

– Skadorna det här projektet kommer att få för natur och människor är obeskrivliga. Oljeledningen går rakt genom flera naturskyddsområden och sjöar där mer än 40 miljoner människor är beroende av vattnet, säger Hilda Flavia Nakabuye, 25, till Dagens ETC.

Hon är grundare av FridaysForFuture Uganda och har tillsammans med andra unga ugandier kämpat mot oljeledningen i flera år. Den unga klimataktivisten arbetar för att upplysa folk om projektet och har deltagit i ett antal klimatprotester, både i sitt hemland och runt om i Europa.

– På lokalt plan i Uganda har bara tre av 100 personer hört talas om oljeverksamheten. De har ingen aning om hur det här kommer att påverka dem i framtiden, säger Hilda Flavia Nakabuye.

Motståndet har haft effekt: hittills har 20 banker dragit sig tillbaka från att finansiera oljeledningen.

Nästan varje klimatprotest vi haft har lett till gripanden.

Samtidigt har klimataktivisterna fått betala ett högt pris för sin kamp. Fastän både myndigheterna och TotalEnergies har handlingsplaner för mänskliga rättigheter tvingades 54 icke-statliga organisationer förra året att stänga, efter att regeringen klandrat dem för att sakna tillstånd och inte ha redovisat sin bokföring. Bland de drabbade fanns organisationen Africa institute for energy governance (Afiego), som kämpar mot den nya oljeledningen, samt andra som presidenten Yoweri Museveni ser som ett hot mot sin mark. Hilda Flavia Nakabuye säger att även Fridays for Future Uganda förföljs av myndigheterna. 

– Nästan varje klimatprotest vi haft har lett till gripanden, säger hon.

Men hon tänker inte låta sig tystas. 

– Oljeledningen går tvärs igenom byn där jag växte upp. Det här handlar om mitt liv, mina rötter, min kultur och min framtid, säger Hilda Flavia Nakabuye