Fanns för lite skog att avverka – Sveaskog skyller på samerna

Utspelet har kritiserats hårt av företrädare för de ren­skötande samerna, som menar att försöket att lägga skulden på rennäringen är ett lågvattenmärke. Vidare undrar tidskriften Sveriges Natur vilket eget ansvar Sveaskog har och Naturskyddsföreningen i Norrbotten har i debattartiklar uppmanat Sveaskog att inte anklaga samerna för att det saknas skog att avverka.

Tydligast var svaret från Greenpeace. ”Det är decennier av Sveaskogs ohållbara skogsbruk med aggressiv kalavverkning som huvudsaklig metod som försatt bolaget i situationen att avverkningsvolymer nu på kort tid måste minska drastiskt.”

Stämmer det? I så fall, varför säger Sveaskog inget om sitt eget ansvar?

Svaren finns i en historisk tillbakablick.

Hållbart och långsiktigt skogsbruk

Sveaskog bildades strax efter millennieskiftet. Personer med insyn i den tidens högsta ledning vittnar om de första årens omfattande diskussioner om avverkningsnivåer, skogarnas åldersfördelning, biologisk mångfald och relationen till rennäringen. Resultatet blev ett radikalt besked hösten 2004, då landets största skogsägare meddelade att bolaget avsåg att prioritera ett hållbart och långsiktigt skogsbruk. Enligt Sveaskogs vd innebar det att ”vi måste minska avverkningarna i de egna skogarna i Norrbotten och Västerbotten med cirka 15 procent.”

Skälet till ett minskat uttag av råvara uppgavs vara att den förre ägaren, AssiDomän, hade avverkat för mycket. Men också Sveaskogs ambitiösa naturvårdssatsningar och försäljning av skog till enskilda markägare. Den lägre nivån skulle gälla i 15–20 år.

Och bolaget stod vid sitt ord. Åtminstone de första åren. Tre år senare redovisade bolaget att de hade sänkt avverkningsnivån i norr med 20 procent. För hela landet hade uttaget av råvara ur de egna skogarna minskat med nästan en miljon kubikmeter. Ett bistert budskap för de som menar att Sveaskogs främsta uppgift är att leverera stora volymer av billig råvara. Dessutom berättade bolaget att ytterligare minskningar inte kunde uteslutas och den låga nivån skulle fortsätta att gälla de kommande 15–20 åren.

Ny ledning och förändrat uppdrag

Så var läget våren 2007. Ett halvår tidigare hade Sverige fått en ny regering. Statsministern var Fredrik Reinfeldt och på Näringsdepartementet basade förre centerledaren Maud Olofsson.

Jag vet inte vilka samtal som fördes mellan den nya regeringen och skogsnäringen vid den här tiden. Däremot hände något ett år senare, som gav rubriker i media och som sannolikt gav Sveaskog en ny inriktning.

Bolagets ordförande Bo Dockered, som hade lett företaget sedan starten, avsattes med buller och bång. Om det vittnar en längre intervju i Svenska Dagbladet. Istället tog tidigare statsministern Göran Persson över rodret i april 2008. Efter sommaren samlade han styrelsen för ett strategiskt möte. I årsredovisningen nämns att det beslutades om nya avverkningsnivåer, men utan någon närmare förklaring.

Året därpå, 2009, vände dock uttaget av skogsråvara uppåt. Först i maklig takt, men det skulle ändras när ytterligare några pusselbitar hade fallit på plats.

I juni 2010 klubbade riksdagens majoritet ett förändrat uppdrag för Sveaskog. Bolagets kärnverksamhet skulle nu vara skogsbruk på affärsmässig grund med marknadsmässig avkastning. Oppositionen, i form av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet varnade för att ”en mer produktionsorienterad inriktning ökar risken för att viktiga miljömål glöms bort.”

Ett halvår senare aviserade Gunnar Olofsson sin avgång, efter drygt sex år som bolagets vd. På årsstämman i april 2011 ersattes han av Per-Olof Wedin. Därmed var en ny ledning med ett nytt uppdrag på plats.

Ohållbart blev riktmärke

2012 är sista gången som beslutet från 2004 nämns i en årsredovisning. Det vill säga, den lägre avverkningsnivån i norr till minst 2020 var på väg att städas bort. Samtidigt flaggades det för ännu en översyn av uttaget av råvara. På styrelsens möte den 22 oktober 2013 antogs också en ny avverkningsplan. Därmed var kursändringen fullbordad. Något som syntes året därpå, samtidigt som en rödgrön regering tog över Rosenbad.

Den nivå som 2004 bedömdes som ohållbar, hade nu tio år senare blivit det nya riktmärket i svenska folkets skogar. Detta trots att innehavet av produktiv brukad skogsmark under samma tid hade minskat med 400 000 hektar. Det är lika mycket som svenska kyrkans hela skogsinnehav. Den höga avverkningsnivån fortsatte fram till och med 2021.

I januari 2005 drog stormen Gudrun in över södra Sverige. På Sveaskogs marker föll över 2,5 miljoner kubikmeter skog. Det året avverkade Sveaskog drygt sju miljoner kubikmeter i hela landet. Ett svårslaget rekord eftersom Sveaskogs mark­innehav har minskat med åren. Ett bättre mått på bolagets avverkningsnivå är därför hela årsvolymen delat med antalet hektar produktiv skog som brukas. För stormåret 2005 blir den siffran 2,87 kubikmeter per hektar.

Från 2014 och framåt ligger alla år (utom ett) över stormårets nivå. Och ökade avverkningar var inget som ord­förande Persson hymlade om. Strax efter att han hade lämnat uppdraget som Sveaskogs ordförande intervjuades han av Svenska Dagbladet, i augusti 2015. Rubriken blev: ”Avverka mer skog”.

Kursändring i det fördolda

Greenpeace kan alltså på goda grunder kritisera Sveaskog för ett ohållbart skogsbruk. Men miljöorganisationen verkar ha missat att Sveaskogs styrelse och koncernledning faktiskt valde en annan inriktning under några år i mitten av 00-talet. Och Greenpeace verkar vara i gott sällskap. Eller finns det en annan förklaring till varför Sveaskogs uttag av råvara under Miljöpartiets första fyra regeringsår låg nästan 30 procent högre jämfört med Reinfeldts första mandatperiod?

Den nya inriktningen, som togs fram under Göran Perssons ledning, verkar inte heller ha kommunicerats aktivt till allmänhet, politiker, rennäring eller naturvården.

Snarare skedde kursändringen i det fördolda. Åtminstone hittar inte jag några dokument eller resonemang som förklarar varför ett tidigare genomarbetat styrelsebeslut revs upp. Förändringen har inneburit att Sveaskog från 2010 och framåt har avverkat drygt sex miljoner kubikmeter mer än om den beslutade nivån från 2004 hade legat fast. Det motsvarar runt 30 000 hektar slutavverkad skog.

Hur mycket som hade kunnat sparas i norra Sverige är svårt att säga. Den här analysen bygger på årsredovisningarnas nationella siffror, och Sveaskog publicerar inga regionala siffror. Men en rimlig gissning är knappt hälften. Vi vet att drygt 65 procent av den produktiva skogsmarken som Sveaskog brukar ligger i Norr- och Västerbotten och nästan 50 procent av den årliga tillväxten sker i de två nordliga länen.

Hemligstämplad policy

I januari debatterade Erik Brandsma kritiken mot bolagets senaste utspel med Naturskyddsföreningen i Norrbotten. Han poängterade då att uppgifterna om det låsta läget med flera samebyar inte syftade till att skuldbelägga någon. Istället vill bolaget öppet berätta om det faktiska läget. Ett besked som redan har skapat oro bland flera sågverk.

Jag vill gärna tro att Sveaskog har goda avsikter med detta. Och kanske är det så att Erik Brandsma inte är bekant med bolagets egen historia. Faktum är ju att de första årens bokslut saknas på Sveaskogs egen webbplats och den första publicerade hållbarhetsredovisningen är från 2008. Samma år som Dockered fick gå och ersattes av Göran Persson.

Misstag, glömska eller en medveten tanke från någon som vill sopa igen spåren efter ett hållbarhetslöfte som försvann?

Märkligt är också att den särskilda policy, som togs fram för Sveaskogs fjällnära skogar runt 2002, numera är hemligstämplad. Ett tidigare publikt dokument lämnas inte ut, på en direkt förfrågan. Skälet anges vara att innehållet inte längre gäller.

Alla fakta på bordet

Jag applåderar Sveaskogs beslut att på nytt sänka avverkningsnivåerna. Jag hoppas också att det är allvar bakom intentionen att försöka hitta konstruktiva lösningar med rennäringen. Men ett öppet och förtroendefullt samtal kräver alla fakta på bordet.

Uppenbart har Sveaskog ett stort eget ansvar när det gäller tidigare uttag av skogsråvara, men om det sägs inget alls i årets första pressmeddelande. Det hoppas jag att Sveaskog omgående korrigerar. På lite längre sikt är det nödvändigt att vi som äger Sveaskog ställer fler frågor om bolagets verksamhet.