Mjölet används som produkt i djurfoder och oljan kan användas som substitut till kokos- eller palmolja idag.
Bild: Izabella Rosengren
Dagens ETC
Insekter påstås bli en del av räddningen när den globala matkrisen står för dörren, men ännu finns inga flugburgare på den nordiska marknaden. Trots en viss tveksamhet hos allmänheten storsatsar nu en dansk fabrik på insektsproduktion. Fluglarverna som föds upp ska främst bli djurföda, men inom kort även mat till människor.
Det är tidig vår och en stor svart fluga sitter på fönsterrutan och tittar längtansfullt ut på naturen. Kanske. Eller så funderar den bara på var den ska lägga sina ägg. En annan fluga kommer och sätter sig precis bredvid. Och så en till. Och en till. Nej, det är inte en början på en skräckfilm. Inte heller ett tafatt försök att beskriva hur vårsolens ankomst har väckt ett helt gäng ystra husflugor. För flugorna är inga vanliga husflugor utan av sorten svart soldatfluga och fönstret de sitter på tillhör det som ska bli Nordens största insektsfabrik.
– I slutet av året kommer vi att kunna producera hundra ton biomassa per dag. Det finns en galen utvecklingspotential i detta, säger Jane Lind Sam, en av grundarna till Enorm Biofactory.
Inte kräsna med maten
Tillsammans med sin pappa grundade Jane Lind Sam fabriken på den jylländska danska landsbygden för över sex år sedan. Tidigare har de hållit på med bland annat grisuppfödning och gödselproduktion, men efter att ha sett hur flugorna frodades och lade ägg i gödslet bytte de fokus och sedan 2016 är det bara svart soldatfluga som gäller.
– Vi ville bidra med en lösning på världens matutmaning, både vad gäller hållbarhet, resursslöseri och livsmedelssäkerhet. När vi förstod vilka egenskaper just svart soldatfluga har blev vi mer och mer fascinerade och säkra på att detta är rätt väg att gå.
Egenskaperna hon syftar på är soldatflugans förmåga att äta i princip vad som helst, inklusive gödsel. Den kan även omvandla kväve till protein, vilket gör att den får en hög proteinhalt. Dessutom är de yteffektiva och varken flugorna eller deras larver kräver mycket plats.
– Vi förvarar larverna i backar som staplas på varandra, vilket innebär att vi kan få in exceptionellt många larver på liten yta. Det är en bråkdel av den yta som behövs för att odla exempelvis soja. Du kan alltså omvandla en stor mängd biomassa och producera mycket protein på en mycket liten yta, säger Jane Lind Sam.
Överproduktion av flugägg
För även om det är flugorna som är mest påtagliga i fabriken, då ganska många har lyckats rymma ur sina bon och nu surrar överallt, är det larverna som spelar huvudrollen. Det är de som – när de har uppnått lagom storlek – avlivas och mals ner för att bli komponenter i djurfoder. De vuxna flugorna är förhållandevis få och används bara till avel.
– En del av det som gör dessa insekter så effektiva är deras förmåga att fortplanta sig. Varje hona lägger cirka tusen ägg. Det beror på att flugorna i naturen har en massa fiender, till exempel fåglar, så de överproducerar ägg. Men här kommer ingen och äter upp deras ungar så vi får full nytta av äggen som läggs.
Äggen och sedermera larverna förvaras i öppna backar där de bäddas in i en slags foderblandning. De förvaras i en annan del av fabriken som ser ut som en lagerlokal – rum efter rum på vardera sida som öppnas med rulldörrar. Alla rum är fyllda med plastbackar och i varje back kravlar tusentals larver – från några millimeter till cirka två centimeter långa. Lukten är svår att beskriva. Det är som att gå in i en vägg, eller snarare ett vattenfall, av ättika. Ögonen tåras och det är svårt att andas.
– Nej, här ska man inte uppehålla sig länge. Men det är inte larverna som luktar utan fodret. Det innehåller någon typ av syra som river i ögonen, säger Jane Lind Sam.
En sked larvmjöl
När larverna väger drygt 200 milligram skördas de. Då avlivas de med hjälp av hett vatten och sedan mals och pressas de så att det bildas dels mjöl, dels olja. Jane Lind Sam visar vidare genom fabriken till lagret där mjölet förvaras i stora säckar. Idag är tillverkningen inriktad på djurfoder, men Jane Lind Sam ser ingen anledning att nöja sig med det utan har även siktet inställt på insekter som mat till människor.
– Jag vet inte om det blir om 7, 10 eller 20 år, men jag tror definitivt att det kommer att bli en matingrediens. Men jag tror inte att vi kommer att äta det i den här formen utan vi kommer att göra något mer raffinerat och välsmakande. Just nu är foderindustrin den självklara eftersom det är där marknaden finns, men jag tvivlar inte alls på att vi kommer att göra mat till människor i framtiden.
Hon tar fram en burk med larvmjöl. Det är kompakt grått och ser lite ut som stenmjöl. Hon stoppar ner ett finger och smakar på det.
– Det är ingen dålig smak, jag får lite umamivibbar. Jag skulle kunna äta mina frukostfrallor med några procent av detta i. Men sett som ren proteinkälla är det inget man vill sitta och äta med sked. Då skulle man snabbt tröttna. Jag tror mer på att använda det som livsmedelsingrediens, genom att inkludera det i pasta och i bröd och i andra produkter som vi redan känner till.
Resurserna är en utmaning
Enorm Biofactory siktar alltså på att bli Nordens största insektsproducent. Ett hedervärt initiativ tycker Max Troell, systemekolog vid Stockholm Resilience Centre och Beijerinstitutet vid Kungliga Vetenskapsakademien. Samtidigt säger han att det finns en risk att insektsproduktion bara blir ytterligare ett sätt att odla animalier, vilket gör att vi missar den nödvändiga omställningen av den idag ohållbara globala matproduktionen. Han påpekar också att insekterna kan komma att konkurrera om vår egen mat.
– Jag tror nog att de kommer att fylla en funktion på olika sätt och i olika skala, men jag tror inte att det blir någon snabb fix för vårt matsystem. Insekter är en lösning som kan utnyttja olika typer av restprodukter från matsystemet, men samtidigt pågår arbete för att minska att dessa restprodukter bildas, vilket innebär att en uppskalning kommer att kräva andra resurser som potentiellt konkurrerar med att användas som mat av oss människor. Det kanske fungerar i småskaliga system, men vid industriproduktion krävs en annan sorts logistik. Jag säger inte att det inte går, men det är en utmaning.
Han är även tveksam till att insekter kommer att slå igenom som människoföda, åtminstone inom de närmsta årtiondena. Han håller med Jane Lind Sam om att det är bättre att vi äter insekterna själva än att vi matar djur som vi sedan äter upp med dem, men han har svårt att se hur vi kan komma över den psykologiska tröskeln.
– Jag har själv provat att äta insekter och det är väl okej. Men det är inget som jag skulle köpa för att ha på min tallrik. Jag är kanske en dinosaurie vad gäller detta och kanske är nästa generation mer öppen, men jag tror att det finns ett större motstånd mot insekter än mycket annan ny mat.
Misslyckas är inget alternativ
Jane Lind Sam är dock optimistisk, något annat verkar inte vara ett alternativ. Hon tror stenhårt på insekternas framtid – både som djurfoder som människomat. Det kommer inte att vara enkelt, men det kommer att gå, säger hon.
– Jag tror att det kommer att bli en enorm utmaning att ta sig in på den här marknaden och få den att mogna. Men jag är säker på att det kommer att hända. Självklart kommer vi att lyckas. Vi har lagt så mycket kraft på det och det är så många duktiga människor inblandade att misslyckande inte är ett alternativ.