I Sverige är Philipp Weiss en av de mest kända företrädarna för odlingsmetoden, bland annat för att han tillsammans med Annevi Sjöberg skrivit den nästan 500 sidor tjocka boken ”Skogsträdgården: Odla ätbart överallt”.

Fördelarna med odlingsformen är många, inte minst för odlaren.

– För mig som odlare är skogsträdgården väldigt förlåtande, jag har mindre jobb med vattning och ogräsrensning, man kan åka på semester när planteringarna väl tagit sig. Grödorna är fleråriga, de ger skörd år efter år. Träden och växterna tar hand om jordhälsan, man måste inte tillföra näring om man gjort rätt från början. Det är hyfsat självupprätthållande, säger Philipp Weiss. 

Dessutom är skördeperioden lång, tillägger han.

– I skogsträdgården har du en mångfald av skörd, många smaker och textrurer, en lång säsong som vi kan skörda färskt. Jag tröttnar aldrig på mullbär i min müsli, eller att äta en näve.

Men en av de viktigaste anledningarna till att intresset ökar för skogsträdgårdsodling, tror Philipp Weiss är oron för klimatkrisen och massutrotningen. Den som anlägger en skogsträdgård vet att den gör något konkret positivt.

– En skogsträdgård är positiv för miljön och klimatet, eftersom odlingen blir en levande kolsänka, precis som skogen. Själv odlar jag ungefär 300 olika ätbara perenna grödor och det blir en mångfald av nektar och pollen, ett ätbart ekosystem för mig som människa, men också för många arter.

Det fina med skogsträdgårdsodling, menar Philipp Weiss, är att den fungerar i nästan vilken skala som helst. Ett enda äppelträd som kompletteras med några buskar, örter och marktäckare kan ses som en miniskogsträdgård. Till och med i en pallkrage kan du anlägga ett flerskiktat, ätbart ekosystem.

– Det kan vara en fördel att börja litet och utöka odlingen i takt med att du lär dig mer om skogsträdgårdsodling, säger han.

Snart lär man sig sådant som att i torra lägen behöver man plantera glesare och att olika växter har olika vattenbehov. Man behöver alltså inte vara superpåläst för att försöka. Philipp Weiss har kommit fram till fyra nyckelfaktorer för lyckad skogsträdgårdsodling:

• Skydda odlingarna från vilda djur som vill äta upp dem. 

– De första sex åren tänkte vi att vi etablerade ett naturligt ekosystem – men nästan allt blev allt nerbetat av rådjur. Vi behöver inhägna för att hålla dem ute. 

• Vattna. Det finns många myter om att inte skämma bort växterna. Så småningom sköter sig skogstädgårdsväxterna själva, men de första 2–3 åren behöver de vatten för att etablera sig.

• Snåla inte med näring om du startar odlingen på en gammal gräsmatta eller åker. Philipp Weiss gödslar med det han får tag på, mest egen kompost och biokol, för att undvika att få in gifter som pyralider via naturgödsel.

• Var där, på plats. Skogsträdgård är en odlingsform, inte vild natur. Den behöver uppmärksamhet, någon som ser vad som behöver vattnas, bindas upp, klippas ner, och så vidare.

Om man vill odla perenna grödor för sitt eget hushåll. Kan du ge några tips på vad man skulle kunna välja?

– Jag gillar hasselnötter, de tål mycket och tar inte mycket plats. Du får ut 2-5 kilo per buske och år om du gör rätt, och det är en god och näringsrik gröda. Lungrot kan jag rekommendera, den är både lättskött och näringsrik. Du äter allt, bladen i en gryta, blomknopparna som broccoli och fröna som en perenn quinoa. Den smakar lite beskt, men om man blancherar den försvinner beskan. Luftlök är väldigt robust och kul! Blåbärstry brukar jag rekommendera, de smakar ungefär som blåbär, lite syrligare, kan skördas redan i slutet av maj.

Baksidorna då? En är att du får en mångfald snarare än stora skördar av vissa grödor, berättar Philipp Weiss.

– Det är en metod som lämpar sig för självhushållning. Vill du odla för att sälja är det mer rationellt med ettåriga grödor i raka rader. Däremot kan även kommersiella odlare inspireras av metoden och blanda in mer träd och buskar i alléer.

På grund av att det konventionella lantbruket genom plöjning orsakar jorderosion talas det mycket om perenna spannmål som framtiden – eftersom man inte behöver plöja där man har flerårig växtlighet. Men Philipp Weiss tror inte att det kommer att slå igenom.

– Jag har sett några försöksodlingar och jag är inte så imponerad. Jag tror att det är en omväg, istället kan vi ställa om jordbruket snabbare genom att odla nötträd.

Vad står i vägen för att ställa om jordbruket till en kolsänka?

– Många lantbrukare är pressade och tvingas tänka kortsiktigt för de har små marginaler. Att sätta en helt ny gröda som det kanske tar tre år att få skörd ifrån och samtidigt lära sig sköta den, det är en brant uppförsbacke för många. Det finns dessutom mycket administrativt krångel med jordbruksstöd. Men det skulle gå lätt att styra om, till exempel genom stöd för kolinlagring på jordbruksmark eller riktade stöd för fleråriga grödor.