En grundbult i den svenska klimatpolitiken är att förorenaren ska betala, och därmed uppmuntras att hitta sätt att minska sina klimatutsläpp. Men energikrisen har satt principen ur spel, och allt fler partier förordar skattelättnader för fossila bränslen – trots att de varken är effektiva eller rättvisa.
– Det är viktigt att komma ihåg att subventioner till det fossila främst gynnar folk med höga inkomster, säger forskaren Jakob Skovgaard.
Att fasa ut fossila subventioner visat sig lättare sagt än gjort. I nära tre decennier har Naturskyddsföreningen drivit frågan – ibland med framgång, men också med mycket kvar att göra.
– Första gången jag uppvaktade Magdalena Andersson om de klimatskadliga reseavdragen, till exempel, var för 16 år sedan, när hon var statssekreterare, säger Jens Forsmark, sakkunnig inom hållbara transporter på Naturskyddsföreningen.
Även om de flesta i teorin tycker att det är fel att klimatskadlig verksamhet ska få en räkmacka är det mycket svårare att i praktiken bli av med otyget.
Jens Forsmark har därför ett råd till politiker som i samband med valrörelsen lockas av idén att införa nya fossila subventioner.
– Glädjen över att få ett bidrag är mycket mindre än ilskan när densamma ska tas ifrån en.
Jens Forsmark, sakkunnig inom hållbara transporter på Naturskyddsföreningen. Bild: Robert O. Aakerman
Efter många års trägen miljökamp avskaffades faktiskt nyligen några av de svenska skattelättnaderna på fossila bränslen – 2019 försvann bränslerabatten på diesel till gruvmaskiner och från årsskiftet får Sverige ett nytt reseavdragssystem som till skillnad från sin föregångare inte prioriterar bilåkande på bekostnad av till exempel kollektivtrafik och cyklande.
Samtidigt infördes flera andra skattelättnader på bensin och diesel i spåret av Rysslands invasion av Ukraina. Och Vänsterpartiet lanserade idén om ett pristak på bensin och diesel på 18 kronor litern, som nu svävar över den svenska klimatpolitiken. Om det införs så är det ”bakslag som heter duga”, säger Jens Forsmark.
Finns bättre sätt
Jakob Skovgaard är forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet och expert på fossila subventioner. Han uttrycker sympati med dem som har drabbats hårt av de höga drivmedelspriserna i Sverige, och förstår att partierna har velat göra något för att stötta. Men han tycker att det finns bättre sätt än skattelättnader och pristak, särskilt om man som Vänsterpartiet månar om en rättvis omställning.
– Om det är rättvisa man vill åt så är det mer effektivt att ge folk pengar direkt i handen. Det kommer inte att bli perfekt, men det blir bättre, säger Jakob Skovgaard.
Bidrag, rabatter och skattelättnader på fossila bränslen låser nämligen in samhällen i ett fossilberoende och fortsatt energisårbarhet. Samtidigt leder omställningen till att utbudet av bensin och diesel minskar, bland annat därför att oljebolag har slutat göra långsiktiga investeringar i raffinaderier och liknande infrastruktur, eftersom de inte är säkra på att det lönar sig i längden.
Vidare blir det svårt att veta när subventionerna inte längre behövs. De sätter marknadens prismekanismer ur spel, och detta i ett läge när världen försöker att bli oberoende av fossila bränslen.
Ett annat problem är att de främst gagnar en viss grupp av människor.
– Det är viktigt att komma ihåg att subventioner till det fossila främst gynnar folk med höga inkomster, som är de som äger bilar som drar mycket bensin, och som kör mycket, säger Jakob Skovgaard.
– Pengarna tas ju någonstans ifrån och skulle kunna användas till annat, som sjukvård eller socialförsäkringar.
