Alla vet att världens klimat­ambitioner är på tok för svaga. Frågan är vem som är villig att röra sig.

Nyligen möttes BASIC – de fyra stora tillväxtländerna Brasilien, Sydafrika, India och Kina – i Brasilien. I ett gemensamt uttalande uttrycker gruppen oro över klimatkrisen. Samtidigt ger länderna inga löften att skärpa sina klimatmål. Istället kräver de att världens rika industriländer går före med utsläppsminskningar. BASIC upprepar också kravet att de utvecklade länderna levererar de 100 miljarder dollar per år i klimatbistånd från och med 2020 som tidigare utlovats.

FN:s generalsekreterare António Guterres driver en annan linje. I juli bad han regeringarna i samtliga länder att höja sina klimatambitioner, bland annat med löften om netto noll-utsläpp 2050. Guterres har också uppmanat till konkreta åtgärder som skatt på koldioxidutsläpp, slopade fossila subventioner och stopp för nya kolkraftverk från 2020.

Utsläppen måste halveras

För att ha en rimlig chans klara Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till ”väl under två grader”, om möjligt 1,5 grader, så måste världens utsläpp halveras under kommande 10 år och närma sig noll 2050. Däremot råder vitt skilda meningar om vad det här innebär för enskilda länder. Idag räcker världens samlade klimatambitioner som bäst till att begränsa den globala uppvärmningen till tre grader (se faktaruta).

Guterres uppmaningar har hittills fått lite gehör i BASIC-gruppen.

– Uppmaningen att inte bygga ny kolkraft efter 2020 kommer att uppfattas som en agenda för utvecklade länder eftersom USA och Europa mer eller mindre redan ersatt kol med gas, kommenterade Chandra Bhushan, biträdande generaldirektör på Centre for Science and the Environment i Dehli, till Climate Home News (CHN).

Brasilien kan utebli

Klimatprofessor Niklas Höhne på tyska New Climate Institute menar att BASIC-ländernas argumentation inte håller. Enligt Höhne går det inte att ställa industriländer mot tillväxtländer om man ska ha en chans att klara klimatmålen.

– Gapet mellan dagens klimatåtgärder och vad som måste göras är så enormt att alla länder måste bidra. Att vänta på att andra går före är inte tillräckligt, säger han.

Samtidigt menar Höhne att den snabba utvecklingen för förnybar energi gjort det möjligt för länder som Kina att stärka sina klimatambitioner.

– Det är möjligt för alla länder att höja sina klimatambitioner, särskilt med tanke på att priserna för sol och vind fallit betydligt sedan Parisavtalet.

Men att möjligheten finns är ingen garanti för skärpt klimatpolitik – speciellt när viktiga aktörer som USA och Brasilien går i motsatt riktning.

Alice Amorim på Climate and Society Institute i Rio de Janeiro, säger till CHN att Brasilien kanske helt uteblir från FN-toppmötet i New York.

– Bolsonaros regering är mer upptagen av hur avskogningen i Amazonas påverkar handelsavtal än av klimatåtgärder, säger hon.

Mycket hänger på EU

Många bedömare menar att mycket nu hänger på Kina och EU. Kina har under sommaren hintat om en möjlig skärpning av de nationella klimatmålen.

– Kinas och USA:s gemensamma klimatplan 2014 var av avgörande betydelse för framgången med Parisavtalet. Med Trump-administrationen kan vi inte förvänta oss ett sådant samarbete, säger Niklas Höhne.

Istället står förhoppningarna enligt Höhne nu till att EU och Kina kan samarbeta om höjda klimatambitioner.

– Det skulle vara upp till EU att samverka med Kina om en gemensam plan för mer mer och fler klimatåtgärder och på så sätt påverka alla andra länder att göra samma sak, säger Niklas Höhne.