Som stöd inför utformningen av klassificeringssystemet utsåg kommissionen en expertgrupp, Technical Expert Group, TGE,  som försåg kommissionen med vetenskapligt underlag som grund till kriterierna.

Hårt tryck

TEG misslyckades dock med att förorda tillräckliga undantag för miljö- och klimatskadliga biobränslen då gruppen, enligt Alex Mason, som ansvarar för klimat- och energifrågor på Världsnaturfonden i Bryssel, utsattes för hårt tryck – från lobbyorganisationer, medlemsländer och även från kommissionens eget Generaldirektorat för energi, DG Ener.

– DG Ener motsatte sig starkt nästan alla försök från TEG att anta bioenergikriterier som gick utöver förnybartdirektivet (RED) trots avgörande vetenskapliga bevis för att direktivet är otillräckligt i detta avseende.

– Expertgruppen valde då att rekommendera att taxonomins kriterier skulle utgå från de råvaror för så kallade avancerade biobränslen som anges i

RED, med motiveringen att det var det strängaste alternativet de kunde hänvisa till. Med avancerade biobränslen menas biobränslen av avfall och rester.

– Men även det alternativet är mycket svagt och tillåter många typer av bioenergi som inte bör brännas, inklusive energigrödor och alla typer av skogsbiomassa bortsett från sågtimmer, säger Alex Mason.

Varnar för biobränslen

Kommissionen valde ändå att bortse från TEG:s rekommendationer. De enda råvaror som inte klassas som hållbara i kommissionens utkast är biobränslen av livsmedels- och fodergrödor.

Det gör att exempelvis PFAD, en restprodukt från palmoljeindsutrin som inte är hållbar enligt RED, kan betraktas som hållbar i taxonomin eftersom det inte är en livsmedelsprodukt.

Biobränslen utgör idag omkring 60 procent av vad EU räknar som förnybar energi.

Men endast en mycket liten del av dessa biobränslen kan enligt den senaste forskningen brännas på ett sätt som minskar koldioxidutsläppen. Både FN:s klimatpanel IPCC och de europeiska vetenskapsakademiernas sammanslutning, EASAC, har uttryckligen varnat för att betrakta biobränslen som klimatneutrala.

Blind fläck

Enligt Alex Mason har särskilt Sverige–  och Finland – en ”totalt blind fläck” när det gäller bioenergi.

– De kämpade med näbbar och klor 2017–2018 för att säkerställa att hållbarhetskriterierna i Förnybartdirektivet till stor del blev meningslösa och inte skulle ha någon verklig inverkan på vad den svenska skogs- och biomassaindustrin skulle kunna förbränna och räkna som noll utsläpp och helt förnybart.

– När nu RED används som standard kommer taxonomin att uppmuntra förbränning av träd, grova skogsrester och energigrödor som en klimatlösning. Det är total galenskap, säger han.

Ändå är den svenska regeringen inte  nöjd. I sitt remissvar framhåller regeringen att även biobränslen från mat- och fodergrödor ska anses som hållbara.

– Sveriges ingång är att hållbara biobränslen som godkänns enligt de nyligen antagna hållbarhetskriterierna i förnybartdirektivet bör anses hållbara även enligt taxonomin, skriver finansminister Per Bolund i mejlsvar.

Inte heller branschorganisationen Svebio är tillfreds med förslaget. Inte minst ser de en fara med att förbränningsmotorn efter 2026 inte längre kommer att betraktas som en hållbar teknologi.

– Det innebär att alla typer av biodrivmedel blockeras, även biogas.

Taxonomin kan leda till att nödvändiga investeringar i all typ av produktion av flytande och gasformiga biobränslen stryps, säger Kjell Andersson, näringspolitisk chef på Svebio.