Antalet turister med guider som besöker Everestregionen i Nepal har ökat kraftigt under 2000-talet. För tjugo år sedan rörde det sig om ungefär 20 000 besökare årligen. Idag är siffran fyra gånger så stor. I regionen finns bara 9000 fast bosatta invånare, de allra flesta från sherpafolket, som hamnat under hårt tryck för att hantera turisternas växande behov – men också sopbergen de lämnar efter sig.

I byarna äter folk bara lokal sherpamat, de äter inte några paketerade rätter som utlänningar vill ha.

Innan den lokala miljöorganisationen SPCC, Sagarmatha pollution control committee, uppstod 1991 i sherpasamhället Namche Bazar så fanns det inga åtgärder alls mot skräpet.

– Redan på den tiden oroade sig folk över att turisterna skulle bli fler. Det och en negativ rapportering i internationell media ledde till att vår organisation bildades, berättar Tshering Sherpa som är chef över SPCC, för Dagens ETC.

Rikt på djur och växter

Vi räknar med att antalet besökare kommer mer än fördubblas när vägen är klar. Det kommer skapa ännu större utmaningar med sopor.

'Sagarmatha är det nepalesiska namnet på Mount Everest. Regionen där berget ligger är en nationalpark med ett mycket rikt djur- och växtliv, vars känsliga habitat hotas av nedskräpningen. Innan turisterna och deras guider kom hit fanns det inte något problem av den här arten att tala om. 

– I byarna äter folk bara lokal sherpamat, de äter inte några paketerade rätter som utlänningar vill ha. Det är därför vi fått massa plastomslag, flaskor och konserver till vår region, säger Tshering Sherpa.

Sedan 1990-talet har SPCC:s volontärer samlat in skräpet i byarna och på lederna. För några år sedan installerade man också 130 soptunnor med separata sorteringskärl ute i naturen. Det har lett till en tydlig förbättring, men främst från utlänningarnas sida.

– Nepaleser som kommer hit från städerna, som guider eller som bärare,  slänger ändå ofta skräpet på marken. Det här problemet har vi knappt längre med turisterna. 

Ännu fler turister väntas

Utmaningen med turisterna är istället alla de sopor de genererar – och vart avfallet ska ta vägen. Hela Everestregionen saknar vägförbindelse med resten av Nepal. Myndigheterna har inte förmått, eller prioriterat, att forsla bort soporna. Under alla år har SPCC därför tvingats dumpa skräpet i stora, osorterade soptippar som man antingen begravt under jord eller tänt eld på.

I detta nu arbetar de nepalesiska myndigheterna på att färdigställa en väg till Lukla, det lägst belägna samhället i Everestregionen dit alla utlänningar idag tar sig med flyg för att påbörja sin vandring upp i bergen.

– Vi räknar med att antalet besökare kommer mer än fördubblas när vägen är klar. Det kommer skapa ännu större utmaningar med sopor, säger Tshering Sherpa.

Det är här som en före detta VD för svenska Hockeyligan osannolikt nog kommer in i bilden. 

25 ton skräp

I den lilla bergsbyn Syanboche, några hundra meter ovanför Namche Bazar, ligger hållbarhetscentret Sagarmatha Next som öppnade 2022 för att informera om problemet med nedskräpningen, men också om vad turister själva kan göra åt det. Här träffar Dagens ETC svensken Tommy Gustafsson som grundade Sagarmatha Next som organisation några år tidigare, tillsammans med en nepalesisk vän och en indisk hållbarhetsentreprenör.

– Även om man eldar eller täcker över soporna så ligger de ju kvar. Gör man inget är risken att hela nationalparken i det långa loppet blir en soptipp. 

Tommy Gustafsson har tidigare arbetat nästan 20 år inom den svenska idrottsvärlden. 2015 flyttade han som förtidspensionär till Nepal, som han besökte första gången 1983 och sedan återvände till ett tjugotal gånger och såg som ett andra hem. Redan 2011 var han involverad i projektet Saving Mount Everest för att städa undan bergsklättrares skräp från berget. Postkodslotteriet bidrog med finansiering och efteråt fanns en del av deras pengar kvar, som överlämnades till SPCC.

Vi har den här idén om att visa att sopor inte behöver vara skräp, att de går att förvandla till något attraktivt.

Idag har Tommy Gustafsson och Sagarmatha Next ett nytt samarbete med SPCC under namnet Carry me back. Turister erbjuds bära med sig en eller flera ettkilospåsar med plast- och metallskräp som SPCC samlat in, på sin tillbakavandring ner till samhället Lukla. Därifrån flygs det till särskilda återvinningscentraler i Katmandu.

– Bärare jobbar bara åt turister och återvänder till sina byar efter säsongens slut. Mulor och åsnor bär redan packning upp för berget och orkar inte ta med sig tillbaka. Men varje år har vi ju tiotusentals andra som går här, säger Tommy Gustafsson.

Initialt hördes ganska många skeptiska röster. Men under de första två åren har Carry me back lett till att 12 000 turister burit med sig 25 ton skräp. Det tredje året är precis över och har gått väldigt bra det också.

Konst av sopor

Tommy Gustafsson tar oss på en visning genom hållbarhetscentret, som har en fotoutställning och visar en informationsvideo framtagen av en studio i Stockholm. Där finns också en verkstad där utländska konstnärer tillverkar alster av sopor som sedan är till salu. Man säljer också små plastmodeller av Everestregionens bergstoppar, tillverkade i olika färger av nedsmälta korkar till plastflaskor.

– De där är en succé, vi säljer hur många som helst. Vi har den här idén om att visa att sopor inte behöver vara skräp, att de går att förvandla till något attraktivt.

Allt överskott, efter att omkostnaderna vid centret har betalats, går till SPCC. Sagarmatha Next har blivit miljöorganisationens största bidragsgivare, och man har även ordnat sponsring av teknikföretaget Dell och kosmetikaföretaget Kiehl’s till Carry me back.

Engagerar lokala krafter

Tommy Gustafsson är medveten om att det låter likt berättelsen om en västerländsk räddare i ett resurssvagt utvecklingsland. För honom och de andra i Sagarmatha Next har det därför varit viktigt att engagera både de lokala miljökämparna och myndigheterna i regionen, innan man överhuvudtaget gått vidare med något.

Det samarbetet tycks ha lönat sig. Det är polismyndigheten i Namche Bazar som idag ansvarar för att överlämna påsarna till turister, vid en pick up-station i samhällets utkant. Det är SPCC som tar emot påsarna vid slutdestinationen Lukla.

– Vi är beredda att göra det här några år, bara så att vi kan få de lokala myndigheterna att stötta SPCC mer än de redan gör idag, säger Tommy Gustafsson. Nästa säsong hoppas vi kunna bygga en pick up-station längre upp i bergen. Tanken är att expandera så att det täcker hela regionen. Det kommer ta några år, men det är bara att göra det ett steg i taget.