– Jag ville kliva av redan i vintras men de bad mig vara kvar så jag stannade ett halvår till. Jag vill verkligen fortsätta att ägna all kraft åt klimatfrågan men de stegen som jag vill ta är nog enklare att ta som frilans. 

Till tidningen Journalisten har du sagt att du längtar efter en friare roll. På vilket sätt har du känt dig begränsad?

– Begränsad är fel ord men när man jobbar inom public service har man ett väldigt stort ansvar och plikt att leva upp till SVT:s regler och objektivitet. Jag längtar efter att få prata lite mer fritt ur hjärtat. Jag vill berätta min story om hur det har varit att vara en jagad klimatkorrespondent.

Erika Bjerström har under flera år fått utstå hot och hat i mejl och Facebook-grupper. När Dagens Nyheter gjorde en granskning om utsattheten för journalister inom public service ringde de upp henne och sa att hennes namn var ett av dem som omnämndes mest. 

Det händer något i en när man utsätts för de här vidriga, nedlåtande, mobbande kommentarerna.

– Det var bra och skakande att få en objektiv värdemätare på utsattheten. Författaren Stig Larsson har sagt att det gör ont att bli hatad, och det händer något i en när man utsätts för de här vidriga, nedlåtande, mobbande kommentarerna om ens utseende, ålder och person.

Erika Bjerström har också fått kommentarer om att ”statstelevisionen” bör avskaffas och förnekande av vetenskapliga fakta. Hon berättar att hon har fått mejl med kommentarer som ”vem har gett dig rätten att stå där i studion, jävla kärring?” – något som inte drabbar hennes manliga kollegor. 

– Mina manliga kollegor har sagt till mig att de kan få kritik för saker de säger men ingen ifrågasätter deras rätt att stå där. Jag har varit den perfekta måltavlan eftersom jag är kvinna, jobbar på public service och bevakar klimatfrågan. 

”Inte tillräckligt pålästa”

Att hon stått ut beror på att hon tycker att uppdraget är så viktigt, säger hon. 

– För mig är det århundradets största nyhetsstory så att inte fler vill jobba med det är ett mysterium för mig. 

Vad saknar du i den allmänna klimat- och miljöbevakningen?

– Att vi inte går in i smärtpunkterna. Det finns så mycket politiska målkonflikter i klimatpolitiken och ekonomiska särintressen som försöker förhindra vägen bort från det fossila samhället. Jag tycker att vi borde bli mycket bättre på att lyfta det och skärskåda det. 

Vi ser dagligen hur klimatkrisen dödar människor runtom i världen.

Hon tycker att klimatbevakningen får för lite utrymme i media, och tror delvis att det beror på att frågan är svår för redaktioner att hantera eftersom den kan vara abstrakt, säger hon. 

– Även om den är mindre abstrakt nu när vi ser dagligen hur klimatkrisen dödar människor runtom i världen. Det är också olustigt för reportrar att jobba med klimatbevakning eftersom de får så mycket kritik och hat. Jag tycker många redaktionschefer står handfallna i hur de ska stötta reportrar i bevakningen och många är inte heller tillräckligt pålästa och engagerade. 

Vad tycker du om att SVT inte kommer att ersätta rollen som klimatkorrespondent?

– Jag vill inte kommentera det. Det finns olika vägar att gå. BBC, Washington Post och NRK har till exempel klimatdeskar med specialiserade klimatreportrar och klimatkorrespondenter. Den andra vägen är att säga att all bevakning ska genomsyras av klimatfrågan. Jag vet inte vilken väg SVT kommer att välja, de har sagt att de ska göra ett omtag. Jag önskar dem lycka till för det är inte enkelt. Men jag tror de måste avsätta mer resurser till frågan än de gör idag.

Vilka konsekvenser kan det få för klimatrapporteringen när klimatkorrespondenttjänsterna på SR och SVT försvinner?

– Risken är att vår närvaro ute i världen när det gäller att skildra klimatkrisens konsekvenser inte kommer att bli lika stark. Det krävs mycket kunskap att på plats våga dra slutsatser, och förstå att det vi ser är konsekvenser av klimatkrisen. När en tredjedel av Pakistan låg under vatten på grund av översvämningar till exempel, tycker jag min bevakning har känts mer relevant därför att jag kan stå där och säga att de här personerna som nu lever i ett tält på en flodbank, gör det på grund av klimatkrisen och att den rika världen har släppt ut växthusgaser. Jag har försökt lyfta just klimaträttviseaspekten i många reportage. 

Vad har varit den största utmaningen i att rapportera om klimatet?

– Att orka själv psykiskt eftersom ämnet är så oerhört tungt. Med kunskapen följer också insikten om den katastrof vi står inför och som redan utspelar sig. Även diskussionen med redaktionen om vad som är viktigt och vad vi borde göra. Jag tror att SVT underskattar publikens intresse för klimatjournalistik. Och så förstås att hantera breven och alla lögner som kletats fast på mig och min person.

Med kunskapen följer också insikten om den katastrof vi står inför. 

Erika Bjerström kommer att fortsätta jobba med SVT, bland annat kring ett program om hur klimatkrisen påverkar Östersjön. Just nu skriver hon på en bok som kommer att publiceras nästa år, som handlar om hur demokratikrisen och klimatkrisen löper samman ”i en slags polykris”, säger hon.