Katarina Svedberg bor drygt en kilometer bort från fabriken där utsläppen kommer att ske. När hon fick höra talas om det i juni tog hon initiativ till att starta en Facebookgrupp som till en början var tänkt för närboende men som spred sig över hela Sverige. Idag har över 15 000 personer skrivit under en protestlista som skapades i samma veva.

– Det finns inga utsläpp av den här kalibern i hela Europa. Att företaget fått dispens för sådana horribla mängder är bortom all rimlighet, säger hon. 

Enligt Kemikalieinspektionen kan metylenklorid orsaka cancer och genetiska förändringar. Det kan även ha effekter på centrala nervsystemet, blod, lever, hjärta och lungor, enligt FN:s Världshälsoorganisation WHO. 

Finns andra alternativ

I ett pressmeddelande motiverar Kemikalieinspektionen sitt beslut med att det idag saknas annan teknik för att framställa material med samma egenskaper. Ett annat villkor för dispensen är att ”företaget fortlöpande undersöker alternativ till metylenklorid och att företaget minimerar risken för att arbetstagare exponeras för ämnet.”

Men enligt Katarina Svedberg, som ägnat mycket tid åt efterforskningar sedan hon fick reda på utsläppsplanerna, finns det flera företag i världen som redan framställer separatorfilm till litiumbatterier utan metylenklorid. Ett av dem är Entek i Lebanon, Oregon. De skriver på sin hemsida att de till skillnad från tillverkare i Kina, Korea, Japan och Europa, använder miljövänliga och hållbara processtekniker. 

Miljötillståndet för bygget kommer från Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen i Uppsala. De hävdar i sitt beslut att metylenklorid inte är ett miljöfarligt ämne, bland annat eftersom det är biologiskt nedbrytbart. De skriver också att utsläppen inte ska påverka vare sig människors hälsa eller miljön.

De får visst medhåll av professor Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms universitet som säger till SVT att det är sorgligt och märkligt att man fått dispens för att släppa ut så stora volymer, men att utsläppen snabbt försvinner i atmosfären. Enligt honom kommer de främst att vara ett arbetsmiljöproblem där de som arbetar med ämnet behöver skyddas. Han säger också att utsläppen kan påverka klimatet negativt eftersom det är en växthusgas, men att de som bor i närheten inte kommer att drabbas, och att det - till skillnad från PCB och DDT - inte lagras i naturen. 

"Inte beredda att chansa"

Men Katarina Svedberg är tveksam. Hon har tagit del av en studie som gjordes på Cypern där en skosulafabrik i tätbebyggt område släppte ut 6,9 ton metylenklorid per år. Studien visar att flera i området drabbats av cancer och att de som befann sig inom en radie av 500 meter från fabriken var signifikant mer drabbade, framförallt av cancer i hjärnan.

– Därför känns det inte så betryggande att bo nära en fabrik som ska släppa ut 900 ton per år. Vi vet inte hur det kommer att gå men är inte beredda att chansa, säger hon. 

Det finns också andra frågetecken kring utsläppen, enligt Katarina Svedberg. Till exempel transporten, som kommer att ske i stora tankbilar från Europa. Varje månad kommer 390 transporter av det giftiga ämnet ske från Europa, enligt  beslutet från Miljöprövningsdelegationen. 

– Företaget har också sagt att några kilo kommer att hamna i Mälaren. Vad innebär några kilo för hela Stockholms dricksvatten? Vi har inte sett några beräkningar på det. Känslan är att vi kommer att leva i ett experiment och det är vi inte beredda att göra.