Det är inte första gången ett jämnt USA-val får stora implikationer för klimatet. År 2000 besegrade George W Bush demokraternas Al Gore. Den gången hängde utfallet på ett närmast dött lopp i Florida. Bush segermarginal i den folkrika delstaten var 1.784 röster. En första obligatorisk omräkning krympte marginalen till futtiga 327 röster. Efter rättsprocesser stoppade USA:s högsta domstol en mer omfattande omräkning – ett beslut som kan ha förändrat världshistorien.
Vad eventuella rättsprocesser och omräkningar leder till den här gången är oklart. Men en sak är klar: Bidens segermarginal lär bli betydligt större än år 2000. I nyckelstater som Wisconsin, Michigan och Pennsylvania handlar det om tiotusentals röster. Om inget oförutsett inträffar så blir Joe Biden USA:s nästa president. Och konsekvenserna för världen är minst lika stora som år 2000.
Samtidigt som valarbetarna under onsdagen plöjde igenom poströster så lämnade USA formellt Parisavtalet. En valseger för Trump skulle innebära att världens mäktigaste land förblir en icke-partner i det internationella klimatarbetet – under fyra avgörande år när världens utsläppskurva måste börja pressas ner på allvar. Nu förväntas Biden istället se till att USA återinträder i Parisavtalet i januari, arrangerar ett globalt klimattoppmöte under våren, skärper landets klimatåtaganden inför det kommande FN-toppmötet COP26 nästa höst, och arbetar för stärkt klimatfinansiering och skuldavskrivning för världens utvecklingsländer efter pandemin.
Inrikes är kontrasten lika slående. Med Trump skulle USA:s federala regering fortsätta sitt frenetiska arbete att urvattna miljölagstiftning, underblåsa klimatförnekelse och till varje pris hålla landets fossilbransch under armarna. Biden har gått till val på en historisk satsning på grön omställning, med delar av den amerikanska vänsterns förslag om en Green New Deal på agendan. Målet är netto nollutsläpp år 2050 och att USA:s elproduktion blir fossilfri redan år 2035. 2.000 miljarder dollar ska satsas på omställningen i ett program som är minst lika ambitiöst som EU:s gröva giv.
Ska man hårddra det så markerar valet av Biden att ett geopolitiskt skifte. Målet netto nollutsläpp år 2050 – kodordet för en fossilfri värld – kan nu komma att omfattas av majoriteten av världens utsläppsjättar, från Kina och Japan till EU och USA. En dominerande del av världen håller nu på att ställa in sig på att den fossila eran är över inom 30 år.
Omställningen har blivit en ostoppbar process. Fossilbranschen är i praktiken dödsdömd. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen fortskrider mot förnybar energi. Inte ens Trump lyckades rädda den kollapsande amerikanska kolbranschen under sina år vid makten. Och den politiska utvecklingen fortskrider i takt med den tekniska och ekonomiska. Trumps utträde ur Parisavtalet har inte lett till en våg av länder som vänder avtalet ryggen. Istället har utsläppsjättar som Kina nu satt ner foten i riktning mot netto nollutsläpp.
Men det finns en avgörande skillnad mellan Trump och Biden. Ödesfrågan handlar idag inte om världen ska bli fossilfri utan hur lång tid processen kommer att ta. Det är det som avgör om världen har en chans att stoppa den globala uppvärmningen vid 1,5-2 grader. Med Trump skulle försöken att bromsa omställningen fortsätta i världens största ekonomi. Nu öppnas möjligheten för en administration som istället försöker accelererar processen.
Samtidigt innebär ödesvalet problem. Det blev ingen jordskredsseger för Biden och demokraterna. Republikanerna kommer sannolikt behålla sin majoriteten i USA:s senat. Det betyder att avgörande delar av Bidens program – inklusive satsningar på grön omställning – kan blockeras. Bidens regering kommer att tvingas till kompromisser. Hur smärtsamma och hur avgörande för Bidens klimatsatsningar återstår att se.
På ett djupare plan säger valet något mer. Att Trump för tillfället lämnar Vita huset betyder inte att den våg av högerpopulism han representerar är över. Den som tror det bör tänka efter noga. Biden vann inte på egna meriter. Det krävdes en pandemi och filmbilder på mordet av en svart medborgare för att fälla högerpopulisten Trump.
Ska vägen mot en fossilfri värld accelereras så måste lärdomarna av Trumperan dras fullt ut. Vad är det för mekanismer som fått en stor del av USA:s befolkning att ge blanka fan ifall jordens klimat kollapsar? Frågan gäller inte bara USA. Den gäller lika mycket i ett Sverige där klimatförnekaren Jimmie Åkesson kan vinna nästa val, tillsammans med moderater och kristdemokrater.
Högerpopulismen är ett barn av gångna decenniers misslyckanden. Den har närts av växande klyftor, växande otrygghet, urholkad välfärd – och de etablerade partiernas oförmåga att bryta med utvecklingen. Nyliberalismens misslyckanden är högerpopulismens lycka. Om en grön omställning ska vinna brett stöd så räcker det inte med skärpt klimatpolitik och satsningar på grön teknik. Ekologisk hållbarhet är omöjlig utan social hållbarhet. Om inte Biden – och för den delen de styrande i Sverige och Europa – lyckas ta itu med de gångna decenniernas sociala misslyckanden så kommer färden mot en grön omställning fortsätta på samma stormiga, konfliktfyllda sätt som under Trumps dagar vid makten.
