Fayez Karimeh har länge varit verksam som vatteningenjör i Syrien. Han arbetade även under en period i ekobyn Tamera i Portugal. När kriget bröt ut i hemlandet blev han erbjuden att komma tillbaka till byn.
– Jag blev väldigt inspirerad av systemet, hur ekobyn var uppbyggd, och hur det fungerade socialt. Så jag diskuterade det med Mohamad Alwady, som flydde till Sverige förra sommaren, och vi fick en idé om vad vi skulle kunna göra i Sverige, säger Fayez Karimeh, som bor utanför Uppsala sedan några månader tillbaka.
Idén började som en tanke om en ekoby för syriska flyktingar i Sverige, men utvidgades snart till en ekoby för alla. Genom arbetet i Tamera fick han kontakt med Robert Hall, vd på Global ecovillage network Europe, som bland annat satte Fayez Karimeh och Mohamad Alwady i kontakt med avdelningen för hållbar utveckling vid Uppsala universitet. Där fanns Allan Stewart, som nu arbetar med projektets planering och kommunikation samtidigt som han skriver sin masteruppsats.
– Det kräver ganska mycket tid, men jag har mycket kunskap när det gäller hållbar utveckling. Det finns ganska få jobb inom området där man får göra någonting som verkligen behövs och känna att man gör skillnad på riktigt.
På planeringsstadiet
Just det kunde han göra med den här ekobyn, säger Allan Stewart.
– Det här blir som en lösning på flera hållbarhetsfrågor. Antalet flyktingar i världen, speciellt de som flyr av klimatanledningar, kommer att öka och vi sätter allt mer tryck på jordens resurser. Dessutom är många flyktingar väldigt isolerade, och vi tror att integrationen hjälps av att de bygger och sedan bor i ekobyn tillsammans med svenskar och andra med olika bakgrund.
Ekobyn är fortfarande på planeringsstadiet, men Allan Stewart berättar att planen blir tydligare för varje dag.
– Det är fortfarande långt kvar, men vi tittar mycket på design nu och söker mark. Vi vet att planeringen inte kommer att bli helt enkel, men samtidigt har vi knutit många kontakter och vet att det finns både mark och personer som passar till projektet.
När planeringen är spikad tror Allan Stewart att resten kommer att gå ganska lätt.
– Dessutom kommer bygget att bli både enklare och billigare än det är i vanliga fall. För att bygga husen kommer vi att jobba med lera, halm, trä och återanvänt material, som fönster. Och det som brukar vara dyrast med ett bygge är människor, men vi har redan 25 flyktingar som gärna vill vara med, och de har både tid, mat och bostad – det är inte kort om folk.
– Här blir också integrationen central. Det är en möjlighet för alla att kommunicera med nya människor och lära sig om och av varandra. Det är vackert, tycker jag, när man kan koppla ihop människor med olika behov och se hur mycket de får ut av det.
Hoppas dra igång i år
Förhoppningen är att bygget ska kunna dra igång i år, och redan nu har de 25 flyktingar som har anmält intresse börjat lära sig hur man odlar i svenskt klimat samtidigt som kunskapsutbyten sker med andra ekobyar.
– När vi väl kommer igång är tanken att vi ska skapa företag i byn, starta ett hotell och hålla kurser om till exempel ekobygge och förnybar energi, för att ge folk möjlighet till en extra inkomst.
Att få byta kunskap med andra ekobybor är också någonting som Fayez Karimeh uppskattar personligen.
– Jag är vatteningenjör, innan kriget bröt ut hade jag arbetat med miljöfrågor i Syrien i hela mitt liv. Jag älskar naturen och tycker verkligen att ekobyar är ett underbart sätt att bibehålla och stödja naturen.