Eget foder sänker oljebehovet

– Det går åt ungefär lika mycket drivmedel vid ekologisk odling som konventionell, men vi använder ju ingenting i form av handelsgödsel och bekämpningsmedel, säger Lisbeth Andersson.

Lisbeth har varit ekologisk lantbrukare sedan 1977. De senaste två åren driver hon gården tillsammans med sonen Julius. Ett generationsskifte pågår. Just nu finns 96 kor, tjurar och kalvar på gården som är 63 hektar stor. Större delen av ytan används till vallodling åt djuren, som också har tillgång till hagar utomhus årets flesta dagar. På Sunnantorp bedrivs just sådant jordbruk som Ola Pettersson och forskargruppen vid Institutet för jordbruks- och miljöteknikteknik efterlyser: nötdjur som föds upp helt på eget foder. Ingen känslig import av handelsgödsel eller kraftfoder. Dessutom lånar Lisbeth och Julius ut ett halvt hektar land till ett kollektiv i Stehag för trädgårdsodling.

– Vi hjälps åt med landet och försörjer tio personer året om med grönsaker bara på den här lilla biten mark. Så sägs det att vi inte kan producera tillräckligt med mat i världen, säger Lisbeth Andersson när hon visar runt på gården.

Vill försörja orten

Bränslekostnaderna på gården hamnar på ungefär 70 000 kronor om året, av en omsättning på 1,6 miljoner kronor. En i sammanhanget ganska liten kostnad, vilket gör att just Sunnantorp inte skulle vara lika känslig för plötsliga höjningar av oljepriset. Lisbeth är väl medveten om dilemmat med det fossilberoende lantbruket.

– Traktorerna skulle kunna gå på rapsolja, biogas eller vätgas, men det är de stora oljebolagen som står för forskningen och de tjänar sina pengar på det som är nu. Samhället måste stå för alternativforskningen.

Lisbeth Andersson har en vision att gå samman med de övriga ekobönderna i Stehag och genomföra ett försöksprojekt där man undersöker om de klarar att försörja ortens 1 250 invånare med mejeri, ägg, kött och spannmål.

– Allt skulle följas upp noga av forskare och det skulle behöva komma in pengar i projektet, säger hon.

De flesta nötdjur i Sverige är avlade för att ta upp maximalt med kraftfoder gjort på soja. Lisbeth Andersson tvivlar när hon får höra att forskarna på Institutet för jordbruks- och miljöteknikteknik spår att det skulle bli mer betande kor i det svenska landskapet vid en energikris.

– Vilka kor då tänker de. De som finns är avlade helt för att få i sig kraftfoder. För det behövs helt andra sorter och det är ett avelsarbete som tar lång tid.

Avlats för att äta gräs

På Sunnantorp finns flekvieh, en österrikisk ras som avlats för att äta gräs. När kon fått sin kalv producerar den så mycket mjölk att Lisbeth och Julius kan köpa in två extra kalvar. Det duggar lätt på kalven som förser sig i kohägnet vid sin mammas spene. För tillfället har den henne för sig själv.