Arne Müller, redaktör på SVT:s Västerbottensnytt, har i många år bevakat gruvfrågan och gett ut böckerna Smutsiga miljarder och Norrlandsparadoxen där han kartlägger gruvnäringen i Sverige. Han ser flera likheter mellan Talvivaara och senare svenska gruvsatsningar, även om Sverige hittills förskonats från miljöolyckor i den storlek som drabbat Sotkamo.

– Det handlar om låghaltiga fyndigheter som genererar mycket avfall och kräver storskalig verksamhet och drivs av bolag som saknar både erfarenhet av gruvdrift och eget kapital, säger Arne Müller.

”Det är riktigt illa”

Den pressade ekonomin medför bland annat extremt korta byggtider, bländande miljökonsekvensbeskrivningar och ekonomiska glädjekalkyler.

– Med byggtider på något år eller två genar man gärna i kurvorna och då ökar riskerna för problem, säger Arne Müller.

Han har själv varit vid Talvivaaragruvan och sett hur det ser ut.

– Det är riktigt illa. Området är 60 kvadratkilometer stort, som Umeå och Sundsvalls stadsareal tillsammans. Efter det stora utsläppet har man byggt enkla vallar runt de undermåliga dammarna, men miljöproblemen är stora. En stor mängd förgiftat vatten skvalpar runt i ett myrmarksområde och det kommer ju att ta vägen någonstans, säger han.

Ett av grundproblemen är att man totalt har felkalkylerat vattenbalansen i området.

För att utvinna de låga halterna av nickel och andra metaller ur malmen används en ny metod där man häller vatten och svavelsyra på jättelika malmhögar. Tanken är att vattnet ska avdunsta av värmen från processen, men det har inte fungerat och nu finns tio miljoner kubikmeter förgiftat vatten inne på området, så mycket att man tvingats släppa ut avfallsvatten i ett av dagbrotten.

– Det är en akut situation. Därför väntas företaget nu få tillstånd att pumpa ut vatten via en pipeline till sjön Nuasjärvi, knappt två mil från gruvan.

Giftigt för levande organismer

Pumpvattnet är renat från metaller men innehåller stora mängder sulfat som skapar syrebrist i vattendragen och är giftigt för vattenlevande organismer. Förhöjda sulfatvärden har uppmätts i flera sjöar inom en mils radie.

– Pumpvattnet kan påverka ekosystemen negativt, men vi vet inte exakt vilka effekterna blir, säger Riina Päätalo, ansvarig för miljötillsyn vid den regionala miljömyndigheten i Kajanaland där dagbrotten ligger.

2010 fick Talvivaara Mining Company också tillstånd att utvinna uran ur gruvan. Talvivaara är Finlands största uranfyndighet.

Efter två mindre dammläckor 2008 och 2010 och haveriet 2012 där stora mängder vatten med höga halter av tungmetaller och uran rann ut är de två närliggande sjöarna Kivijärvi och Kalliojärvi svårt skadade, medan sjön Kolmisoppi enligt miljömyndigheten SYKE har lidit ”påtaglig skada”.

Finska miljöorganisationer har protesterat mot gruvprojektet från början, liksom föreningen Stop Talvivaara, där Hannu Hyvönen är aktiv.

– Metoden med biolakning är ny. Hela gruvan är en försöksverksamhet som visat sig inte fungera. Stenmassorna innehåller även stora mängder radioaktiva ämnen. Vi har skapat en katastrofzon som kommer att förvärras under tusentals år då ämnena transformeras i den radioaktiva utvecklingskedjan, säger han.

Gruvverksamheten inleddes 2008

Fyndigheterna i Sotkamo upptäcktes redan 1977. 1986 fick företaget Outokumpu tillstånd att utvinna fyndigheten, men gav upp några år senare. Då köptes anläggningen för två euro av en av Outokumpus anställda, Pekka Perä som startade Talvivaara Mining Company (TMC) 2004. Gruvverksamheten inleddes 2008. Miljöproblem och ekonomiska förluster har kantat projektet sedan start. 2013 ansökte TMC och dotterbolaget Talvivaara Sotkamo om företagsrekonstruktion. Den finska staten har som delägare pumpat in 100-tals miljoner euro i projektet och tog den 7 augusti i år över hela ägandet via det statliga bolaget Terrafame Mining Oy. Nye styrelseordföranden Lauri Ratio tror på lönsamhet inom två–tre år. Arne Müller är tveksam.

– TMC har hittills gjort miljardförluster och dras med kostnader för många svåra miljöproblem. Jag kan inte heller se några tecken på att nickelpriserna är på väg uppåt, säger Arne Müller.

Satsningen kan ses i ljuset av att Finland bygger ny kärnkraft och i sin mineralstrategi hoppas öka malmutvinningen med miljontals ton till 2020.

– Får man lakningsmetoden att fungera kan det finnas flera fyndigheter att exploatera.

Nyligen inleddes rättsprocessen

Den 4 augusti i år inleddes en rättsprocess mot tidigare vd:n Pekka Perä och tre andra tidigare chefer. De är åtalade för miljöbrott. TMC utreds också att ha undanhållit information från aktiemarknaden.

Föreningen Stop Talivaara förbereder ytterligare rättsliga åtgärder mot de inblandade.

– Vi kräver att den finska regeringen återkallar miljötillståndet för TMC och kommer att begära att en allmän åklagare granskar fallet. Vi anser att de största brotten och de tyngsta kriminella gått fria från åtal, säger Hannu Hyvönen.

Arne Müller är förvånad över att gruvverksamheten fick tillstånd från början, med tanke på de dåliga dammkonstruktionerna och den oprövade utvinningsmetoden.

– 2012 hamnade Finland i topp i en global ranking över länder med de mest effektiva miljöreglerna. Bara en månad senare inträffade olyckan i Talvivaara, konstaterar Arne Müller.