Det är verkligen svindlande vackert, med höga, spetsiga och krokiga bergstoppar omgärdade av skogar. Här i området kretsar det mesta kring skogen och dess olika träslag. Staden Belluno kallar sig till exempel för “Trästaden” och när Dagens ETC är på plats är det träsnidarfestival i området. Träet från provinsen utgör grunden på vilken hela Venedig stad vilar (träpålar av ek och alm). Skogen har också gett materialet till violinmakare Antonio Stradivari berömda Stradivarius.

Den drygt 80-årige Enzo Chinol stakar sig uppåt bergen genom skogen. Han stannar och pekar med sin vandringsstav på ett par fallna träd, sedan på några till och till sist mot en slänt där träden ännu står men uppenbart är döende. 

– Se hur döden angriper dem. Tänk dig om det händer hela skogen. Då är det kört. Det måste vi sätta stopp för, säger Enzo Chinol som själv designar möbler och inredning i trä sedan decennier tillbaka. 

– De där träden ligger kvar sedan Vaia, säger han och pekar på ytterligare några fallna trästammar i en slänt

Vaia-stormen en vändpunkt

“Vaia”. Så kallas stormen som officiellt fick namnet Adrian och som drog över Dolomiterna år 2018. Vindar på upp till 200 kilometer i timmen orsakade stora materiella skador i byarna och elva personer dog. Men framförallt slet den upp miljontals kubikmeter träd med rötterna eller kapade dem på mitten.

Att stormen sedan bedarrade innebar dessvärre inte slutet på katastrofen. Sex år senare är skogarna drabbade av ett barkborreangrepp utan like. Det handlar om små, till synes oförargliga insekter som borrar sig in under trädens bark och därmed hämmar näringsflöden vilket till slut dödar värdplantan  – det vill säga trädet. Tidigare brukade de kalla vintrarna ta kol på dess larver och stoppa spridningen men i och med de allt högre temperaturerna så överlever de oftare. De föredrar också sköra eller fällda träd – vilket innebär att en storm banar väg för angrepp.

– En viktig del i att bekämpa barkborrens framfart handlar om att frakta bort fallna träd ur skogen, vi gör det i samverkan men det krävs mer arbete, säger Enzo.

Han påpekar att produktionsskog också tenderar att bestå av ett visst träslag, så kallade monokulturer, vilket också banar väg för skadedjur medan naturskog eller åtminstone skog med planterad mångfald har större naturlig motståndskraft mot angrepp.

Det organiseras numera vandringar för att plantera nya trädarter så att seminaturskogen ska påminna mer om naturskog och dess ekosystem.

Det som oroar Enzo mest idag är att även hälsosamma träd angrips.

– Vaia-stormen har brutit det naturliga förloppet, säger han och påpekar att civilsamhället – inte bara skogsförvaltningen – måste arbeta aktivt för att förhindra angreppen.

Massimo de Marchi är doktor i biodiversitet vid universitetet i Padova. Han beskriver händelseutvecklingen som en av klimatkrisens alla kedjeeffekter. 

– Temperaturförändringar drabbar bergstrakter hårdast. Hit har krisen redan kommit. Glaciärer smälter, torkan är svår och extrema väderfenomen som skyfall och stormar som Vaia blir vanligare. Det som sker nu i katastrofens spår leder till ytterligare problem som är svåröverskådliga, säger Massimo De Marchi. 

Småskalighet framför massturism

Samtidigt är regionen, precis som andra delar av Italien, beroende av turism. Storföretag och skidanläggningar satsar på artificiell snö när den riktiga snön uteblir och gigantiska hotellkomplex fylls av turister som kommer med flyg.

– Den sortens turism skadar regionen och hela planeten, säger Massimo De Marchi som dock medger att näringen är viktig för de som bor här. 

Han rekommenderar resenärer att satsa på småskalig turism och intressera sig för platserna man besöker.

– Här i Valbelluna sysslar vi med just det. Vår erfarenhet av stormen Vaia ger oss möjlighet att erbjuda medvetna turister kunskap om något som drabbar skogar världen över, samtidigt som de får uppleva ett av världens vackraste landskap, säger Alessandra Magnanin som driver ett litet vandrarhem i Valbelluna och leder vandringar i skog och berg.

“Lär av vår erfarenhet”

För henne, liksom många andra, var stormen traumatisk. Inga som Alessandra Magnanin känner förolyckades, men det var en sorg att upptäcka det förändrade landskapet efter att ovädret dragit förbi, förklarar hon.

– Naturen är vårt hem, det är som en familjemedlem.

Klimatkrisen har gjort bergen till en allt farligare plats. Ännu en storm drabbade området i våras, inte lika kraftig men tillräckligt stark för att fälla några hektar skog. Samtidigt smälter glaciärerna i rekordfart. En bit av jätteglaciären Marmolada lossnade i somras och dödade en grupp erfarna vandrare. Men Alessandra Magnanin, vars verksamhet funnits i hennes familj i generationer, vill inte skrämma bort turisterna. 

– I våra trakter är vi inte i omedelbar risk för ras och stormarna har vi blivit varnade för i förväg. Naturintresserade kan besöka oss i regionen utan att riskera livet och utan att bli en del av massturismen. Utöver att bara njuta av allt det vackra kan de också ta med sig lärdomar hem, säger hon.