Pilgrimsfalk
• Miljögifter, boplundringar och jakt höll på att helt utrota pilgrimsfalken. När det bara fanns 15 häckande par kvar i Sverige startades Projekt Pilgrimsfalk. Falkungar föddes upp, boplatser skyddades och miljögifter som PCB och DDT förbjöds.
Havsörn
• Hundratals frivilliga har sedan 70-talet lagt ut giftfri mat och vaktat bon för att skydda havsörnen. Efter forskning på miljögifternas påverkan på ägg och ungar förbjöds de och idag är det omkring 70 procent av havsörnsparen på ostkusten som får ungar. Det är ungefär samma nivå som före miljögiftskatastrofen.
Stork
• 1954 häckade det sista storkparet i Skåne. Utdikade och uppodlade våtmarker gjorde att storkarna inte längre kunde hitta föda åt sina ungar. 1989 startade Storkprojektet som började avla fram och föda upp storkar. Idag finns ett 30-tal fritt häckande par som utan hjälp föder upp sina ungar.
Klockgroda
• Klockgrodan ansågs vara utdöd i Sverige efter 1960. Deras lekmiljöer hade fyllts eller växt igen, utdikats och övergötts. 1982 började Naturvårdsverket och WWF återintroducera grodan. Idag ligger en del av grodornas områden i skyddade reservat och markägare har informerats om hur groddjurens miljöer kan skyddas.
Grönfläckig padda
• Igenväxning och övergödning har lett till att den grönfläckiga paddan var det mest hotade groddjuret i Sverige. Paddan är nu fridlyst och skyddad enligt artskyddsförordningen vilket innebär att inte heller deras livsmiljöer får förstöras. För att få arten att överleva och breda ut sig har yngel och småpaddor flyttats till särskilt lämpliga och utvalda miljöer.
Gråsäl och knubbsäl
• Intensiv jakt och miljögifternas effekter på immunförsvaret och fertiliteten höll på att ta död på de svenska sälarna. Vid mitten av 70-talet var inte mer än var femte könsmogen hona fruktsam. Nu är sälen fredad från jakt, förutom viss skyddsjakt, och sälskyddsområden har inrättats där sälarna ska kunna leva utan att störas.
Utter
• Prover på döda uttrar visade att de innehöll höga halter av framför allt PCB vilket ledde till att färre uttrar föddes. Dessutom dog många uttrar i trafiken och vattenregleringen och kraftverksbyggena i framför allt norra Sverige gjorde att utterns naturliga miljöer försvann. 1975 startade Projekt Utter för att återställa utterns miljöer. Tillsammans med Vägverket har det också anlagts så kallade utterpassager vid broar för att minska risken för att uttern blir påkörd. Uttern har på det sättet återhämtat sig men nu hotas den igen av nya miljögifter som PFOS.
Glada
• Miljögifterna höll på att bli undergången även för de röda gladorna. På 60-talet fanns det bara ett femtiotal par i Sverige. Men mycket tack vare Projekt Glada har den räddats. Gladorna började övervintra i Sverige och projektet jobbade då med stödutfodring vilket gjorde att gladorna ökade relativt snabbt. Idag har vi över 2 200 par i Sverige som klarar sig utan hjälp.
Grönling
• Försurning och föroreningar ledde till att fisken grönling försvann eller minskade kraftigt i sjöar i Sverige. Åtgärder mot den mänskliga påverkan på vattendragen har nu lett till att den blir allt vanligare igen och bedöms idag vara livskraftig.
Havsmurarbi
• Havsmurarbiet lever i sanddyner och blommande dynlandskap. Arten har hotats av att stränderna har bebyggts med hus och trädgårdar. Dessutom planterades träd och gräs för att förhindra att sanden blåste in från stranden. Men nu arbetar man för att hålla strandmarkerna öppna. Buskar och träd har tagits bort och havsmurarbiet börjar komma tillbaka.
Varg och björn
• 1980 antogs vargen vara helt borta från Sverige, främst på grund av att den jagats så hårt. Även björnen höll på att försvinna helt på grund av jakt. Båda djuren fridlystes (varg 1965 och björn redan 1927) och började sakta återhämta sig.
Källa: Artdatabanken, Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, Skånes ornitologiska förening
