FN har dömt ut ländernas nationella åtaganden för utsläppsminskningar som helt otillräckliga för att hejda utvecklingen, och många låginkomstländer har inte ens möjligheten att vidta klimatåtgärder utan finansiellt stöd. 

63 000 miljarder

Under årets klimatkonferens ska länderna ta fram ett nytt gemensamt och mätbart mål för klimatfinansieringen(officiellt kallat New collective quantified goal, NCQG).

Dagens mål om 100 miljarder amerikanska dollar (motsvarande 1069 miljarder kronor) om året till FN:s gröna fond för klimatomställning är långt ifrån tillräckligt. Enligt en FN-rapport landar kostnaderna för att genomföra utvecklingsländernas klimatplaner på motsvarande 63 000 miljarder kronor. Behovet av finansiering är enormt, framhåller Naghmeh Nasiritousi, senior forskare på UI:s program för global politik och säkerhet samt lektor vid Linköpings universitet. Mötet kommer inte att leda till att alla blir nöjda, framhåller hon.

–  Förhoppningsvis tas steg i rätt riktning. Det är avgörande att det finns politisk vilja att skala upp klimatfinansieringen tillräckligt mycket för att öka ambitionsnivån om Parisavtalets mål över huvud taget ska gå att nå, säger hon.

Med Donald Trump i Vita huset försvagas möjligheterna, då det är sannolikt enligt flera bedömare att han återigen drar USA ur Parisavtalet.

– Att dra ut en av världens supermakter från förhandlingarna om att minska de globala utsläppen av växthusgaser är en stor sak eftersom det gör det möjligt för andra länder att bromsa sin omställning och skylla på USA, istället för sin egen brist på ambition, säger den miljöpolitiska experten Stephen Lezak vid universitetet i Oxford, till forskarsajten The Converstaion.

Fler nyckelfrågor

En annan stötesten handlar om vilka som ska betala och vilka som ska kunna ta del av pengarna. De rika länderna som har ansvaret idag anser att även stora ekonomier som Kina och Saudiarabien ska bidra till utsatta nationers omställning. Men Kina och Saudiarabien vill behålla sin status som utvecklingsländer. 

Sedan tillkommer frågan vilken form finansieringen ska ha: lån eller bidrag. Åren 2016 till 2022 bestod klimatfinansieringen till 70 procent av lån till mottagarländerna. 

– Det innebär att de måste betala tillbaka större delen av pengarna med ränta, vilket ökar deras redan tunga skuldbörda, säger Lubna Hawwa på researchorganisationen Swedwatch, i ett pressmeddelande.

2022 betalade en stor del av de mest utsatta länderna tillbaka dubbelt så mycket i skulder till långivare än de tog emot i klimatfinansiering. Utan ett mer ambitiöst klimatfinansiellt mål – som faktiskt uppfylls – kommer många utsatta länder inte att kunna ställa om och anpassa sig till det nya klimatet. 

Många världsledare frånvarande

Den andra stora centrala frågan under årets klimatmöte är hur länderna ska skärpa sina egna nationella klimatåtaganden. Vid Parismötet 2015 förband sig varje land att ta fram en plan för hur mycket just de ska minska sina utsläpp. Ambitionen ska successivt öka och nästa skärpning ska genomföras senast 2025. De åtaganden som gjorts hittills är långt ifrån tillräckliga, det gäller inte minst rika länder med störst skuld till klimatkrisen.

Många har därför reagerat starkt på att en mängd världsledare nobbar mötet. Dit hör EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, USA:s avgående president Joe Biden, Brasiliens president Luiz da Silva och Frankrikes Emmanuel Macron. Inte heller Sveriges och Norges statsministrar kommer att vara på plats.

Michael Bloss, en tysk grön EU-parlamentariker säger till The Guardian att det är "en starkt olycsbådande signal" att Europas mäktigaste kvinna, tillsammans med andra ledare, väljer att inte närvara.

”Lite intresse”

Kraftig kritik har också riktats mot värdlandet och oljenationen Azerbajdzjan,. Landet anklagas återkommande för brott mot mänskliga rättigheter. Inför mötet har repressionen mot såväl klimat- och människorättsaktivister som journalister ökat, enligt Amnesty. Andra organisationer, som Fridays for future, har också framhållit Azerbajdzjans stora oljeexport till Israel, som bidrar till den israeliska krigsmaskinen. 

Forskningen är tydlig med att fler politiska överenskommelser behövs för att länder ska börja fasa ut fossil energi.

Företrädare för Azerbajdzjan har istället framställt nationen som starkt engagerad för det globala klimatarbetet och enligt landets ambassadör i Sverige använder nationen också Cop29 som en plattform för att  ”främja fred ”, där alla röster ska ha rätt att göra sig hörda.

Tunt med konkreta förslag

Men – förutom en kritiserad frivillig ny fond för olje- och gasbolag och länder som har sådana tillgångar – är det tunt med konkreta klimatpolitiska förslag som syftar till att få ner utsläppen under Azerbajdzjans värdskap, enligt Naghmeh Nasiritousi.

– Forskningen är tydlig med att fler politiska överenskommelser behövs för att länder ska börja fasa ut fossil energi, men Azerbajdzjan har hittills visat ganska lite intresse i frågan, säger hon.