BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Livvaktsskydd tillhör inte vanligheten, men Sudan är långt ifrån ensam om sitt öde. Forskare har undersökt hur det står till med ryggradsdjuren genom att titta på över 14 000 populationer av drygt 3 700 arter. Resultatet som sedan publicerades i WWF:s Living planet report 2016 är alarmerande: Redan år 2012 var 58 procent av djuren utdöda, jämfört med hur beståndet såg ut 1970. Och om bara tre år från nu riskerar två tredjedelar att vara borta. 2020 – samma år som FN satt som mål att förlusterna av biologisk mångfald måste hejdas.
– De här siffrorna är väldigt alarmerande. Människans överlevnad är helt beroende av andra djur och växter. Många av de här djurarterna ligger i toppen av näringskedjan och när de inte kan leva kvar i de här miljöerna då måste man ta en allvarlig funderare vad det egentligen är som är på väg att hända. Fortsätter det i samma takt har vi en väldigt svag grund att stå på i framtiden, säger Mats Forslund, sakkunnig i biologisk mångfald på Världsnaturfonden, WWF.
Många hot listade
Där Sudans horn skulle ha suttit syns nu mest ingenting. Stympningen är gjord i förebyggande syfte, som ytterligare en del i arbetet med att skydda honom. Men tjuvjägare är bara ett av flera hot för världens djur. WWF listar de främsta: förstörda och försämrade livsmiljöer, överexploatering, utsläpp och föroreningar, invasiva arter och sjuk-domar samt klimatförändringar. Mats Forslund anger ett till, avsaknad av politiskt kurage.
– Skulle jag sitta i beslutande ställning skulle jag föra upp det som högsta punkt på dagordningen. Det här kommer slå hårt mot ekonomin och därmed många andra saker. Som det ser ut nu så tror jag, och det är min högst personliga åsikt, att det är väldigt svårt att stoppa det här. Den politiska viljan finns inte och det är politisk vilja som behövs, säger han.
Vivi Vajda, professor paleontologi och chef för Paleobiologi-enheten vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, är också oroad över utvecklingen.
– Det är naturligtvis väldigt skrämmande, och tragiskt att det är vi människor som står för den här utarmningen av biodiversiteten.
Själv slogs hon av människans dominans när hon såg naturfilmen A beautiful planet på IMAX-biografen Cosmonova på Naturhistoriska. I den får man se jorden från ovan nattetid – och ljuset från de elektroniska källor som täcker dess yta.
– Det finns snart ingenstans för den vilda faunan att leva, säger hon och lyfter sedan fram skyddade naturområden som en viktig åtgärd.
Enbart 15,4 procent skyddad yta
Enligt Living planet report utgörs bara 15,4 procent av jordens yta av skyddade naturområden. Den blygsamma siffran till trots så kan det ha bidragit till att de landlevande djuren klarat sig bättre än dem som lever i marina miljöer och färskvattensystem.
Uppgifter från Internationella naturvårdsunionen, IUCN, pekar i samma riktning. Enligt organisationen var 204 däggdjursarter kritiskt hotade 2016. Listan toppas däremot av amfibier och fiskar, där 546 respektive 461 arter är hotade.
– Exempel på arter som berör Sverige så kan man nämna torsk och ål. Torsken är överfiskad i vissa områden och det är nu viktigt att ha en bra förvaltning av den för att även kommande generationer ska kunna fiska och äta torsk. Också ålen är hårt fiskad men här gäller även att vandringshinder som kraftverk måste byggas om så att ålen kan vandra upp i både större älvar och mindre vattendrag, säger Mats Forslund. Och så de som inte längre finns, lista upp och lista ner. Enligt IUCN sågs baijidelfinen sist i det vilda 2002. Bäverråttan Mysateles garridoi 1989. Fågeln uapoumonark 2010. Nio sidor med arter som i dag bara finns i fångenskap eller är helt utrotade.
Men vem sörjer de döda?
Konstnärerna och aktivisterna bakom Remembrance Day for lost species (Minnesdagen för förlorade arter) menar att det är av största vikt. Deras motto är på svenska ungefär ”hur ska vi kunna börja arbeta effektivt, om vi inte börjar med att sörja?”
Sedan 2011 äger minnesdagen rum den sista november varje år. Världen över hyllar människor dem som inte längre finns med oss genom bland annat konst, musik och poesi. En sorgens dag som med åren ser ut att komma att inkludera allt fler arter.
Det finns två benämningar som sammanfattar situationens allvar. Det första är det sjätte massutdöendet. Det senaste utdöendet skedde under den avslutade tidsperioden krita för 66 miljoner år sedan. Dagens forskning pekar på att nedslag av asteroider gjorde att dinosaurierna försvann tillsammans med en stor del av jordens övriga arter. Det är just denna epok som Vivi Vajda undersöker tillsammans med sitt forskarteam.
– Vi människor är faktiskt som asteroiden som tog död på dinosaurierna – vi förändrar miljön och levnadsvillkoren för djur och växter väldigt snabbt och drastiskt.
– Min forskning visar att ekosystemen tar väldigt lång tid på sig för sin återhämtning, 100-tusentals år och naturligtvis blir det sig inte likt igen, säger hon.
Men Vivi Vajda ser också till de oändligt långa perspektiven.
– Som geolog ser man människans roll från ett annat perspektiv. Det är inte så att jordklotet går under, geologiska processer pågår hela tiden med jordbävningar och vulkanutbrott. Bergskedjor bildas och bryts ner till sand. Ur ett hundra-miljonårsperspektiv är vi inte särskilt viktiga. Det handlar mer om ett moraliskt ansvar mot våra barn, barnbarn. Vi har faktiskt en hjärna som är ganska användbar, vi hade kunnat använda den till att nyttja resurserna bättre.
Begreppet Antropocen
Det andra begreppet är antropocen. Människans tidsålder. Begreppet är inte vedertaget än, men inom foskarvärlden pekar man på att vår påverkan är så stor att det har orsakat en ny geologisk epok som även miljoner år framåt kommer att synas i jordskorpan.
– Frågan är inte om vi gått in i Antropocen, utan när vi gjorde det. Själv tycker jag tiden för när vi på allvar började bruka jorden på flera kontinenter så att det syns i vegetationen. Det inträffade för cirka 12 000 år sedan, säger Vivi Vajda.
I samband med frågan om massutdöende kommer också den om människans behov av så kallade ekosystemtjänster. Enligt Mats Forslund på Världsnaturfonden är de biologiska systemen så komplexa att det i dag är svårt att säga vilka kedjereaktioner olika djurarters utdöende kan resultera i. Han menar att det behövs en bredare forskningsansats för att få svar på den frågan och att man i större utsträckning även behöver inkludera faktorer som ekonomi, samhällsplanering och livsmedelsförsörjning.
– När man börjar rubba i systemen så vet man inte vad det kan få för följdeffekter. Det som är mest oroande är att de har gått ner så pass kraftigt under så kort tid. Man måste ta tag i det på allvar om man är intresserad av att kommande generationer ska kunna leva kvar, säger han.
Nya bedömningar om mångfalden
Här i Sverige kom nyligen nya bedömningar om den biologiska mångfalden på nationell nivå. Naturvårdsverkets rapport Miljömålen – Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål 2017 är dyster läsning. Enligt myndighetens prognos kommer 14 av 16 miljökvalitetsmål inte att nås till år 2020. När det gäller utvecklingen för ekosystemens återhämtning och bevarandet av biologisk mångfald går utvecklingen till och med åt fel håll.
– Flera arter är hotade och riskerar att försvinna från Sverige, säger Hans Wrådhe, samordnare för uppföljning av miljömålen på Naturvårdsverket.
Han berättar att arbetstakten ökat. Exempelvis har fler naturområden skyddats och flera myndigheter har gjort en gemensam sak av att utveckla grön infrastruktur. Men det räcker inte. Enligt Naturvårdsverket består hoten bland annat av kommersiellt fiske, att främmande invasiva arter fortsätter att öka, nutida brukningsmetoder inom jord- och skogsbruk och att tillräcklig miljöhänsyn inte tas när resurser nyttjas.
– Med den här regeringen har det i och för sig skett en utveckling av anslagen till inköp och skötsel av värdefull mark, men man har inte gått så långt som vi tycker att man borde göra för att till exempel miljöanpassa jord- och skogsbruk bättre.
Enligt Hans Wrådhe riskerar exempelvis många fjärilsarter att försvinna från Sverige, medan det generellt går bra för däggdjuren. Han berättar vidare att myndigheten inte har gjort någon egen inventering motsvarande WWF:s, utan hänvisar vidare till ArtDatabanken.
Där svarar forskaren Ulf Bjelke. Han ger följande information, men påpekar samtidigt att siffrorna inte är helt säkra:
2023 svenska arter är rödlistade i någon av hotkategorierna, vilket innebär att de är i riskzonen i kortare eller längre perspektiv. 214 arter är redan i dag akut hotade. Den senare kategorin rymmer bland annat ål, vitstork och vitryggig hackspett.
Enligt Ulf Bjelke har antalet akut hotade arter legat på ungefär samma nivå under de senaste åren i Sverige.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det är inte så att det kommer att bli någon förbättring för rödlistade arter till 2020, det kommer att vara på samma nivå ungefär. Det behöver göras mer, framför allt när det gäller skydd av skog, alltså att man avverkar mindre, och att det behövs mer betesmarker och mindre bottentrålning. Skulle man göra alla de här sakerna så skulle vi få mycket positiva effekter för djur och växter i Sverige.
Han fortsätter:
– Ett betydande problem är att marina miljöer inte syns på samma sätt som de på land. När man avverkar en skog så ser folk det och stör sig och skriver insändare. Men när man bottentrålar på 50 meters djup så är det ingen som ser det, men det stryker med väldigt många arter.
Ulf Bjelke instämmer i att det gått bättre för de större rovdjuren och menar att det bland annat beror på att acceptansen för vilda djur ökat i och med att antalet betesdjur ute i landet har minskat. Samtidigt menar han att småskaligt jordbruk gynnar många arter – som de hotade fjärilarna.
– Man kan betala bönder för att hålla landskapen öppna så att fjärilarna kan komma tillbaka. Och om det till exempel står en gammal ek, som behöver ljus, i en tät granskog så kan man gallra. En ek har många arter knutna till sig som lavar och skalbaggar som är beroende av ljuset.
Tillbaka till Mats Forslund på WWF. Han berättar att han dagen innan vår intervju besökte Flora- och faunavårdskonferensen i Uppsala.
– Miljöministern pratade jättebra, men hon har litet stöd i riksdagen för de här sakerna. De politiska partierna är inriktade på sina egna frågor bara. Och nu är det val så att då kommer de att komma ännu längre ner på agendan, spekulerar han.
De farhågorna delas av miljöministern Karolina Skog (MP) själv, som menar att oppositionens skuggbudget visar att naturskyddet riskerar att nedprioriterats vid ett eventuellt regeringsskifte.
Samtidigt instämmer hon i Naturvårdsverkets prognos att miljömålen inte ser ut att nås och tillägger att ”det är en väldigt allvarlig utveckling i Sverige och hela världen”.
– Det här är en signal som ansvariga myndigheter gett under lång tid men det är först nu som vi har en regering som tar det på allvar. Vi gör historiskt stora satsningar, säger hon och nämner bland annat att 50 000 hektar produktiv skogsmark skyddades ifjol.
Görs det tillräckligt i dag?
– Jag kan inte säga att det görs tillräckligt förrän vi får en prognos om att målen kommer att nås. Ytterligare insatser behövs för att vända trenden, säger Karolina Skog.
Vad är de största hindren till att det inte går snabbare?
– Dels har vi inte all kunskap, vi vet inte allt om vilka arter som finns och hur de ekologiska sambanden hänger ihop. Det andra är att biologisk mångfald inte får jättestor plats i den offentliga debatten. Det har varit underfinansierat och oprioriterat under många år. Många regeringar har tagit emot de här prognoserna och lagt dem åt sidan utan att göra någonting.
Likt miljöorganisationerna tar Karolina Skog också upp åtgärder som ytterligare skydd av naturområden, ökad kunskap om ekosystemtjänster och att biologisk mångfald måste integreras i beslut rörande exempelvis samhällsplanering. När det gäller tillväxt kontra miljöskydd berättar Karolina Skog att hon snart kommer att ta emot en rapport om ekologisk kompensation från regeringens utredare Håkan Wåhlstedt.
– Ekologisk kompensation är en metod som kan bidra till att det sammantagna utrymmet för biologisk mångfald kan finnas kvar eller till och med stärkas när vi till exempel bygger nya bostäder i ett område. Här finns också win-win-värden som vi behöver se och lyfta fram, säger hon.
Naturvårdsverkets rapport rymmer också två ljusglimtar. Miljökvalitetsmålet ”säker strålmiljö” är nära att uppfyllas och när det gäller målet ” skyddande ozonskikt” ser det ut att kunna uppnås till 2020.
Och paleobiologen Vivi Vajda är trots allt hoppfull.
– När vi människor måste brukar vi kunna vara väldigt uppfinningsrika och klara av problem, som till exempel att hålet i ozonskiktet slutade att växa när man tog till drastiska åtgärder, säger hon.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
