BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Amerikanska Nasa mäter temperaturen varje månad och jämför med det som organisationen klassar som "normalt", nämligen genomsnittet åren 1951-1980. Den perioden var dock i sin tur redan lite varmare än förindustriell tid. Juni 2016 var den varmaste juni någonsin och det var nionde månaden i rad som ett nytt globalt värmerekord sattes.
Nasa kunde nyligen konstatera att jorden under årets första halvår var 1,3 grader varmare än den var innan vi började med en storskalig eldning av fossila bränslen. En hårsmån från de 1,5 grader som nämns i Parisavtalet från december, och den gräns som bland annat klimatforskaren James Hansen har sagt att vi inte bör överskrida för att undvika katastrofala konsekvenser.
Den globala uppvärmningen har det senaste året fått en extra obehövlig skjuts av väderfenomenet El Niño, som värmer upp stora delar av Stilla Havet. Det är troligt att temperaturerna kommer att sjunka lite igen när El Niño övergår i dess motsats, La Niña. Samtidigt är det just det här med vad som är normalt som är oroande, för det tidigare normala är ett minne blott.
Det är som om vi har en konstant inflation i temperaturer.
– Vi har flyttat oss till en betydligt högre nivå, så även under en La Niña-situation är det inte så att den förmår att kyla av planeten till samma nivå som var för 30-40 år sen eller ens för tio år sen, för allt är del av en stigande trend, säger meteorologen Martin Hedberg.
Flera värmerekord har under årets första sex månader slagits med hästlängder. Aldrig tidigare har temperaturerna ökat så mycket.
– Det är skrämmande hur stadigt kurvan pekar uppåt, men inte förvånande tyvärr, säger Martin Hedberg.
Spår över hela världen
Rekordtemperaturerna och El Niño har lämnat sina spår över hela världen. I Alberta i Kanada härjade i maj och juni en brand över ett område som var nästan lika stort som Medelpad, eller 45 gånger större än skogsbranden i Västmanland för två år sedan. Även i Kalifornien har skogsbränder sträckt sig över tiotusentals kvadratkilometer, samtidigt som stora delar av Afrika har drabbats hårt av torka vilket har lett till dåliga skördar. Även fast El Niño har klingat av, är det under början av 2017 bristen på livsmedel kommer bli mest akut. FN:s jordbruksorgan FAO uppskattar att 40 miljoner människor i södra Afrika kommer att ha en osäker tillgång till mat under vintern, innan det är dags för nästa skörd i mars.
”Det är väldigt obekvämt”
Under året har koldioxidhalten i atmosfären konstant legat över 400 miljondelar, ppm. Studier har visat att de globala utsläppen av växthusgaser planade ut under 2014 och 2015, men ändå har koncentrationen av koldioxid i luften inte bara ökat, utan accelererat. Det beror bland annat på att haven har fungerat som en kolsänka, och tagit upp en stor del av koldioxiden som människan har släppt ut. Men likt en mättad svamp minskar upptagningsförmågan i haven när de blir varmare, vilket gör att koldioxiden hamnar i atmosfären i stället.
Klimatforskarna har länge varnat för att uppvärmningen kan nå självförstärkande tröskeleffekter, när uppvärmningen och dess effekter accelererar bortom kontroll.
– Det är väldigt obekvämt för oss människor att det finns sådana situationer och att de skulle inträffa just nu, men det vore rätt naivt att tro att det inte skulle kunna inträffa såna här tipping points i klimatsystemet just nu – små eller lite större – bara för att det är obekvämt för oss, säger Martin Hedberg.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
En sådan process sker i Arktis – där ytan blir mörkare när isen smälter – vilket leder till att mindre solljus reflekteras. Därmed blir det varmare, och isen smälter fortare.
Under vinterhalvåret har isutbredningen i Arktis under flera månader varit rekordlåg för årstiden. Isen når sitt årliga minimum i slutet av sommaren, och som lägst var sommarisen i september 2012.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Amerikanska NSIDC, The National Snow and Ice Data Center, uppdaterar dagligen graferna som visar på isens utbredning. Nina Kirchner, docent i glaciologi vid Stockholms universitet, är inte överraskad över åt vilket håll kurvorna pekar. Även om isen återhämtar sig sommartid i år och inte slår rekordet från 2012, är den långsiktiga trenden tydlig.
– Jag är inte förvånad, för det blir allt varmare och det är ingen tvekan om att sommarisen är på väg att försvinna, säger hon.
Ett problem med tröskeleffekter är att med tiden forskningen har ett bra svar på exakt var tröskeln ligger, är det sannolikt att vi redan har klivit över den. Nina Kirchner kan därför inte svara på om vi redan nu kan ha satt i gång en process som vi inte kan stoppa i Arktis.
– Som forskare måste jag svara jag vet inte, för vi vill ju försöka förstå och reda ut vad som händer. Men personligen tror jag att vi möjligtvis är på väg, och att vi redan kan ha passerat en sådan tröskel där det verkligen inte går att vända bladet. Jag undervisar mycket på Svalbard där vi alltid har en kurs i april då vi tar studenter ut på havsisen för att visa dem hur man tar iskärnor och så vidare. Det kan vi inte göra längre, det finns ingen is där i april eller maj.
Mörkare yta ovanpå isen är inte den enda tröskeleffekt som kan drabba polarområden. En annan är att havet värms upp, vilket smälter isen underifrån. Vid Antarktis och Svalbard mynnar flera glaciärer ut i haven, vilket kan ge långtgående konsekvenser för isen på land.
– Dessa sitter som en propp i sina fjordar, och om de då smälter bort för att havet blir varmare, kommer isen som befinner sig på land att bara forsa ut mot havet. Det är saker som är ganska oroande, säger Nina Kirchner.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
El Niño och de varmare haven har också varit en katastrof för världens korallrev under 2015 och 2016. 93 procent av Stora Barriärrevet har drabbats av blekning, och i revets norra delar har dödligheten varit uppemot 50 procent.
– Jag skulle säga att det förmodligen är den allvarligaste massblekningen någonsin, säger Magnus Nyström, forskare vid Stockholm Resilience Center som har specialiserat sig på att undersöka mänskliga störningar av marina ekosystem.
Koralldjuren lever i symbios med mikroskopiska encelliga alger som kallas zooxantheller. Utan dessa överlever inte korallerna då de inte kan få tillräckligt mycket energi själva utan är beroende av zooxanthellernas fotosyntes.
Vid en blekning är det zooxanthellerna som stressas av det varma vattnet och lämnar korallerna. Normalt finns det cirka två miljoner zooxantheller per kvadratcentimeter korall, berättar Magnus Nyström, och vid tidigare blekningar har det funnits runt 200 000. Vid stickprov den här gången har det dock varit så lite som ett par tusen zooxantheller.
– Det är alla de här indikationerna tillsammans, från själva omfattningen av blekningen till de här mer detaljerade studierna, som tillsammans pekar på att det här är den värsta massblekningen i modern historia, säger Magnus Nyström.
Vid blekningen 1998 – som även den drevs av en rekordstark El Niño – dog en sjättedel av världens korallrev, även om en stor del sedan kunde återhämta sig. Under de närmaste åren kommer de bestående effekterna av årets massblekning bli synliga, och det är flera faktorer som avgör. Bland annat om det finns friska korallrev bredvid de som har dött och som kan bidra med nya korallarver som kan sätta sig på de döda korallerna.
Korallarverna kommer dock inte att kunna återkolonisera revet om algerna hinner dit först. Därför är det viktigt att det finns tillräckligt med betande fiskar som kan förhindra att reven blir täckta av alger, på samma sätt som kor kan förhindra att öppna landskap växer igen.
Korallerna drabbas också av det som har kallats den globala uppvärmningens lika elaka tvilling – nämligen havsförsurningen. För när havet har gjort atmosfären en tjänst genom att buffra koldioxiden, har det varit en självuppoffring som gör att havet blir surare. Det gör att det blir svårare för korallerna att bygga upp sina kalkskelett.
När det gäller återhämtningsförmågan för korallerna, är det avgörande att massblekningarna inte inträffar för ofta. Men andrummen som ges till korallerna verkar bli allt kortare.
Studier har pekat på att extrema El Niño-situationer som den vi precis har sett kommer att bli vanligare i en varmare värld. Det gör att Magnus Nyström inte är överraskad över omfattningen av blekningen.
– Jag är inte särskilt förvånad om jag ska vara helt ärlig. Det här är nog någonting som vi kommer att få se mer av i framtiden, säger han.
– Vår normala baseline ligger högre upp nu än vad den gjorde tidigare, så allting som läggs på kommer med stor sannolikhet att bli allvarligare över tid.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
"Valt den svåraste svarta backen"
Den rekordstarka El Niñon har precis klingat av, och det är troligt att vi kommer se lite lägre temperaturer och färre värmerekord den kommande hösten. Men det kommer sannolikt aldrig bli så kallt som det var juli 1985. Det kommer aldrig bli kallare än vad som tidigare var normalt.
Planeten har förflyttats in i ett nytt tillstånd. Senaste gången koldioxidhalten var konstant högre än 400 miljondelar var för mer än en miljon år sedan. Eller för att citera Gavin Schmidt som ansvarar för temperaturmätningarna på Nasa: "Vi har av misstagit valt den svåraste svarta backen, utan att ha lärt oss att åka skidor. Vi kommer att få ett jobbigt åk."
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
