Fredagen den 25 september antog 193 världsledare utvecklingsmålen i FN:s generalförsamling. De 17 målen är långtgående och ambitiösa och efter tre år av globala överläggningar och förhandlingar är antagandet av dem en fantastisk bedrift.
För första gången finns ett brett erkännande av att de problem som utvecklingsmålen riktar in sig på inte definieras av gränser eller regeringar. Vi ser med egna ögon hur fattigdom och hunger lever sida vid sida med överflöd och fetma världen över. Vi vet att social och ekonomisk stabilitet i alla länder nu hänger på vår förmåga att gemensamt styra hela planetens miljömässiga stabilitet.
Det här är ett helt nytt sätt att tänka jämfört med tidigare, då miljöagendan sattes mot utvecklingsagendan som om de två var ömsesidigt oförenliga. Faktum är dock att den ena inte kan existera framgångsrikt utan den andra. Men detta mantra, att de är oförenliga, har stört arbetet kring klimatförändring och ekosystemförvaltning i årtionden.
FN:s konventioner om klimatförändring (UNFCCC) och biologisk mångfald (UNCBD), till exempel, har brottats med att felaktigt uppfattas som miljökonventioner. Länder träffas regelbundet för att gräla och vara oense om vilka som ska dela bördan och hur stor del av den för att lösa de globala problemen. Den här uppfattningen vidkänner inte att ett stabilt klimat och en stabil biologisk mångfald är avgörande för ekonomisk tillväxt, minskning av fattigdom och främjande av välstånd – utan en miljö som håller planeten vid liv har vi inget av detta över huvud taget.
Detsamma gäller för milleniemålen. De fokuserade på att halvera fattigdomen, på hunger och bristen på utbildning och hälsa. De innehöll tomma ord om en hållbar miljö och de fokuserade inte på att uppnå full utveckling för alla.
Världen vi lever i är global och vi är beroende av varandra och det är vad de nya utvecklingsmålen vidkänner.
Den nya utvecklingsagendan har ett verkligt universellt ramverk som går bortom separatismen i enbart miljömässig, social eller ekonomisk hållbarhet. Det är en omfattande agenda för globalt välstånd som införlivar det säkra manöverutrymmet på en stabil och motståndskraftig planet.
Men det är inte så här FN eller global media kommunicerar den nya agendan till världen.
Istället för att hylla den nya integrerade och universella dagordningen för alla människor och planeten har utvecklingsmålen lanserats som en agenda för att ”slutföra det som milleniemålen inte uppfyllde”. Ungefär som att: vi har kommit halvvägs och nu är det dags för slutsträckan. På fasaderna till FN:s högkvarter i New York lyser bilder som lyfter fram detta tillfälle att stoppa hunger, fattigdom och barnadödlighet samt förse världens alla fattiga med utbildning och grundläggande sjukvård.
De här är högprioriterade frågor, men utvecklingsmålen handlar om mer än så.
Utvecklingsmålen tillhandahåller ett nytt ramverk som skiljer sig väldigt mycket från milleniemålen (som endast fokuserade på att utrota fattigdom) och väldigt mycket från den gamla agendan för hållbar utveckling, som handlade om att i största möjliga mån minska miljöpåverkan inom nationalstater.
Utvecklingsmålen är utformade för att lösa systematiska problem. De är mål för att utrota fattigdom, trygga tillgången på mat från hållbart jordbruk till alla människor, se till att alla får utbildning och grundläggande sjukvård, uppnå jämställdhet mellan könen, transparent styre, god ekonomisk utveckling inom planetens gränser för ett stabilt klimatsystem, friska hav, tjänligt sötvatten och skydd av all biologisk mångfald. De tillstår att inget mål kan uppnås utan de andra.
Det är en agenda som erkänner att alla 193 nationer sitter i samma båt. Vi måste gemensamt göra omställningen mot en bättre och mer hållbar inställning till utveckling för att ha chans att lyckas i framtiden. Verklig hållbarhet är den enda vägen till tillväxt, nyskapande och utveckling.
Ramverket för utvecklingsmålen är ett unikt tillfälle att genomföra en klok och ambitiös plan för att ge alla en lyckosam framtid inom det säkra manöverutrymmet på jorden.
Vi har ingen tid att förlora. Vetenskapen talar sitt tydliga språk. Vi har bara några få år på oss att vända de negativa kurvorna för globala klimatförändringar för att undvika katastrofala följder för mänskligheten.
För att uttrycka det enkelt: det är nu eller aldrig. Målen är vårt tillfälle att sträcka oss bortom en agenda för att minska fattigdomen. Istället måste nu alla omfamna den här planen i sin fulla bredd: regeringar, finansinstitut och företag måste alla planera att rätta sina strategier och investeringar efter planen, mäta sina framsteg och vara öppna med sin påverkan, både positiv och negativ.
Ledare världen över förtjänar erkännande för att de tagit fram en plan, ett ramverk, där nyckeln är verklig hållbarhet. De strävar mot betydande förändring genom att lansera en fullständigt integrerad agenda för globalt välstånd som är universellt. Den är lika viktig för USA, EU och Turkiet som den är för Afrika, Kina och Indien.
Vi är den första generationen som kan utrota fattigdom och säkerställa överflöd för alla. Vi är också den sista generationen som har chansen att leda mänskligheten bort från den destruktiva väg som leder mot en planetär kris.
Låt vår generation vara den som uppnår harmoni för både människor och planet. Låt oss alla ta vara på det tillfälle som dessa 17 utvecklingsmål erbjuder, och skapa vår gemensamma framtid under denna resa mot hållbart välstånd för alla. Vi har en plan.
Johan Rockström
Professor i miljö-vetenskap och chef för Stockholm Resilience Centre
Peter Bakker
Vd för World Business Council for Sustainable Development (WBCSD)
Översättning: Jenny Cleveson
