Gunilla Högberg Björck har arbetat som miljöjurist i snart 35 år. Hon har varit ombud i flera av de mest uppmärksammade juridiska gruvprocesserna de senaste åren, bland annat de kring Kallak-, Norra kärr- och Bricka-gruvorna.

För henne är det tydligt: det blåser en stark politisk vind i ryggen på gruvindustrin – och rakt i ansiktet mot miljörörelsen.

– Gruvindustrin har kunnat bocka av många förslag på sin önskelista, säger hon.

Lättare att starta gruvor

Framför allt har det handlat om den starka politiska viljan att göra det enklare att starta gruvor. Flera utredningar från den svenska regeringen har haft just förenklingen av ansökningsprocessen som mål. Från EU har det kommit en förordning som går under namnet Critical raw materials act, som ska säkra tillgången på ”kritiska och strategiska råvaror”. I somras blev det också lättare att bryta mineral i områden som klassas som Natura 2000-områden, det vill säga har ovanligt skyddsvärda naturvärden.

Gunilla Högberg Björck anser att det redan idag är för lätt att få tillstånd i Sverige. 

– Regeringen och riksdagen håller i rasande takt på att försämra lagstiftningen, vilket gör att mitt jobb som miljöjurist blir svårare och svårare, säger hon.

”Helt olämpliga platser”

Från gruvnäringens håll är analysen en annan: Mineralerna måste tas någonstans i från och eftersom svenska gruvor är grönare än exempelvis kongolesiska och kinesiska är det smartare  ur miljösynpunkt att mineralerna utvinns i Sverige. 

Har de inte en poäng?

– Det där är ett klassiskt argument. Det är förstås jättedåligt att miljön förstörs i Kina eller i Kongo. Men att öppna en gruva här kommer inte innebära att deras stängs, säger Gunilla Högberg Björck.

Nu är det vilda västern. Det finns inga gröna gruvor. De innebär alltid extremt stor miljöpåverkan.

Hon påminner också om att mineralerna inte bara går till vindkraft och elbilar – eller att det finns någon garanti för att de stannar i Sverige, eller ens inom EU.

– Det vore naivt att tro det. Vi kan leva utan metaller till vapen – men inte utan dricksvatten. Om de till hundra procent kan visa att mineralerna går till omställningen: fine. Då kanske vi behöver några av dessa gruvor. Men det finns fortfarande platser som av miljöskäl är helt olämpliga för gruvdrift. 

Gunilla Högberg Björck anser också att vi i första hand måste se till att tillvarata mineralerna som redan har brutits, genom återvinning och genom att använda de mineraler som utvunnits som biprodukter i andra gruvor.

– Nu är det vilda västern. Det finns inga gröna gruvor. De innebär alltid en extremt stor miljöpåverkan.