Trifluorättiksyra, eller TFA, tillhör gruppen PFAS-kemikalier med bara 1-3 kolatomer. De kallas ultrakortkedjiga PFAS. PFAS är ett samlingsnamn för över 10 000 konstgjorda kemikalier, ofta kallade evighetskemikalier eftersom de inte bryts ner. De kan däremot sönderfalla till andra PFAS-former.

TFA är den långlivade nedbrytningsprodukten av uppskattningsvis 2 000 olika PFAS. Det finns knappt någon kemikalie som är lika stabil som TFA. Den är praktiskt taget onedbrytbar, extremt lättrörlig och vattenlöslig. En kombination som gör kemikalien till den ”perfekta  grundvattenförstöraren”, enligt rapporten. PFAS-industrin hävdar att TFA är ofarliga, en utsaga som i allt högre grad motsägs av forskningen.

Prov från Mälaren

Pan Europe, som arbetar emot användningen av giftiga bekämpningsmedel, har låtit analysera ett 30-tal grund- och ytvattenprover från tio länder i Europa. Proven har samlats in i samarbete med nationella miljöorganisationer. Naturskyddsföreningen har bidragit med vattenprov från Mälaren.

– Halten TFA är flera hundra gånger högre än andra PFAS i Mälaren. Dessutom är TFA svår att rena bort. Det innebär att vi troligtvis får i oss TFA via dricksvattnet. Hur det påverkar människor vet vi alldeles för lite om, säger Cecilia Hedfors, som är sakkunnig inom miljögifter vid Naturskyddsföreningen. 

Undersökningen visar att TFA fanns i samtliga prover, både i grund- och ytvatten, i koncentrationer upp till 3 300 nanogram/liter. Tre av fyra prover hade TFA-nivåer som översteg dricksvattendirektivets gränsvärde på 500 ng/l för samtliga PFAS. När Dagens ETC för en granskning  tog prover utanför Fortum Recycle and Wastes avfallsförbränningsanläggning i Kumla var TFA-värdena ännu högre, upp till 6 800 ng/l vid utloppet.

– Det är skrämmande att halterna utanför Kumla är så höga, säger Cecilia Hedfors. 

Det mest slående i rapporten är, enligt Pan Europe, att TFA i medeltal stod för 99 procent av PFAS-föroreningarna när de 20 PFAS som ingår i dricksvattendirektivet räknades med.

– Det är alarmerande, framför allt för att det är något som inte ska finnas i naturen och att halterna ökar i miljön, säger Cecilia Hedfors.

De främsta källorna till TFA-utsgläpp är bekämpningsmedel, följt av köldmedier av fluorerade gaser, avloppsrening och industriföroreningar, enligt rapporten.

Täcks inte av lagen

Användningen av PFAS har varit omfattande och i stort sett oreglerad sedan mitten av 1900-talet. Det är först på 2000-talet som EU infört lagstiftning mot enstaka PFAS. I fjol presenterade den europeiska kemikaliemyndigheten Echa ett förslag om ett gruppförbud mot tillverkning, användning och import av PFAS. Men bekämpningsmedel, biocidaktiva substanser och läkemedel – som alla är stora källor till TFA-utsläpp – är i allmänhet undantagna från PFAS-gruppens förbud. Anledningen är att de produkterna regleras i bekämpningsmedelsförordningen och läkemedelslagstiftningen som inte klassificerar TFA som en ”relevant nedbrytningsprodukt”. Så kallade relevanta nedbrytningsprodukter får inte förekomma i grundvatten i högre halter än 100 ng/l.

”Att inte klassificera TFA som relevant har möjliggjort vad som förmodligen är den största systematiska föroreningen av vårt vatten med en konstgjord kemikalie nånsin”, skriver miljöorganisationerna i rapporten.

I Sverige såldes drygt 55 ton PFAS-bekämpningsmedel under 2022. De används i odlingar av exempelvis spannmål och potatis eller mot snömögel på golfbanor.

– Det leder till att ungefär tjugo ton TFA hamnar i vår miljö varje år. Vi uppmanar till att Sverige ska förbjuda alla PFAS-bekämpningsmedel och trycka på för att EU ska förbjuda även övriga PFAS. Vi måste också sanera förorenade områden så att kemikalierna slutar läcka ut i våra vatten, säger Cecilia Hedfors.