Längs med stigen visar han vant upp spår av hjort, utter och vilda elefanter. Idag är dock ingen vanlig tigerspaningsdag för Febri. Med sig på stigen har han en grupp bestående av tjugotalet tungt beväpnade parkvakter och armémedlemmar. De har fått nys om att det ska finnas illegala skogshuggare i parken och har fått i uppdrag att arrestera dem. Plötsligt rasslar det till i den täta undervegetationen som den bitvis avverkade, bitvis orörda regnskogen består av, och en vildsvinshjord försvinner lika snabbt som den nyss visat sig. Gruppen smyger vidare på stigen och efter en halvtimme närmar de sig sektor två, eller den del av kärnan av Tesso Nilo som kallas ”The core”, när ljudet av motorsågar börjar höras. Parkvakterna och soldaterna osäkrar sina indonesiska k-pistar och när de kommer upp på en liten höjd ser de ner på fyra män som än så länge är ovetandes om att de är omringade.
Överste Suhana håller upp ena handen som ett klartecken och sekunderna senare rusar de uniformerade männen ner för kullen samtidigt som kulor viner i luften. Några parkvakter snubblar och fastnar i lianliknande växter, men de andra hinner fram till de misstänkta som trycks ner i gyttjan och sätts i handfängsel. Tre av dem tillfångatagas men den fjärde lyckas undkomma i tumultet. Medan de misstänkta är tystlåtna med nedböjda huvuden ser parkvakterna, som fortfarande är uppe i varv, nöjda ut och Suhana klappar några av sina underordnade på axlarna innan ekipaget påbörjar sin marsch tillbaka till jeeparna som väntar några kilometer bort.
Endast elva tigrar kvar
Efter ett tag har adrenalinet lagt sig och kvar i skogen är nu bara Febri med två naturvårdsstudenter från Yogyakarta som ska få lära sig hur man sätter upp kamerafällor på lämpliga stigar. Febri berättar att Tesso Nilo, med sina 45 000 hektar låglandsregnskog beräknas ha elva tigrar, en siffra hans WWF-medarbetare lyckats fastställa genom flera års arbete med hundratals bilder och filmklipp från kamerorna. En uppmärksammad Youtube-film från Febris team, som visar en tigermamma med sina två ungar mitt i ett palmoljeplantage, spreds för ett par år sedan som ett bevis på att tigern är anpassningsbar som art.
– Den behöver inte bara orörd regnskog, utan kan även jaga i plantager med gummi, oljepalmer och avverkade områden, säger Febri.
Samtidigt innebär det att kattdjuret ofrivilligt kommer allt närmare sin värsta fiende, eftersom människorna på Sumatra för varje år blir allt fler (ön beräknas nu ha över 40 miljoner invånare), som kräver allt större ytor skogsmark i anspråk att omvandla till jordbruksmark- eller plantager. Konflikten hårdnar när tigern följer sina favoritbytesdjur sambarhjort och vildsvin och från flera provinser rapporteras om upprepade tigerattacker inte bara på tamdjur som getter, kor och hundar utan även på lokalbor.
– I Riau- och Jambiprovinserna har tigrar både attackerat och dödat bybor. Senast var det en mamma som förlorade sin dotter i en oljepalmsplantage mitt på dagen – ett exempel på att tigern förlorat sin naturliga rädsla för människor, berättar Febri.
Vid varje sådan konflikt minskar chanserna att rädda de mellan 300 och 400 vilda Sumatratigrarna som fortfarande sägs finns kvar på ön från utrotning. Egentligen finns inga säkra uppgifter från alla de elva provinserna om hur många tigrar Sumatra verkligen hyser, eftersom siffran 300 plus är från 2007 då WWF gjorde den senaste beräkningen.
Tjuvjakt är största hotet
Skövlingen av regnskogen samt ombildandet till plantager- och odlingsmark är stora hinder för tigerns överlevnad, men det största direkta hotet stavas tjuvjakt. Snaror som ofta sätts ut på djurstigarna för att fånga hjort- och vildsvin fångar även tigrar, och när en tiger väl fastnat med tassen i en fälla går den en plågsam död till mötes, om inte en tjuvjägares kula hinner före. Tesso Nilo ser ut som många andra indonesiska nationalparker: på pappret är parken skyddad enligt nationell lag, men inne i ”the core” har stycken av det som tidigare var orörd regnskog fått ge vika för motorsågar. Parkens utkanter består av det som kallas ”bufferzones” – där lokalbefolkningen får mer eller mindre fria händer att göra vad de vill med marken, vilket resulterat i plantager av gummiträd eller oljepalmer. På många håll växer bara ormbunkar eller småträd: kvarstoden av sedan länge skövlad mark som har lämnats och inte används av någon.
Febri brinner för naturen och han är nedstämd när han förklarar att nationalparken för tio år sedan var dubbelt så stor till ytan som den är idag. Hans team jobbar i motvind, men samtidigt försöker WWF och andra organisationer, i samarbete med regeringen, återplantera det som gått förlorat, ”steg för steg” eftersom man ”inte vill reta upp lokalbefolkningen för mycket”.
För bevarandet av tigern i området ser det emellertid lite ljusare ut än för skogen. Parkvakternas hårdföra bevakning har gjort att antalet dödade tigrar i nationalparken gått ner från fem per år mellan 2004 och 2010 – till tre 2011. Tidigare saknades det rättsliga påföljder för den som ägnade sig åt smuggling av tigerdelar, men även det har ändrats.
– Parkvakterna förstör fällor, och numera blir det fängelsestraff för tjuvjägarna, berättar Febri.
För att bevarandearbetet ska fungera i det långa loppet måste emellertid lokalbefolkningen inkluderas, de måste tjäna pengar på naturen som tigrarna lever i, menar Febri. Varje år kommer ungefär tjugo ekoturister och ett par hundra studenter till Tesso Nilo, men Febri menar att dessa siffror skulle kunna vara mycket högre.
– Om lokalbefolkningen ser att de kan tjäna pengar på att sälja honung och handgjorda saker till turister så kommer de inte tjuvjaga eller skövla skogen längre. Det handlar om en attitydförändring.
Tigerns framtid oviss
Tony Sumampau visar upp ärret på underarmen – ett av många minnen från närgångna tigrar som täcker 65-åringens kropp. Redan som 17-åring drev Tony cirkusar på olika håll i Indonesien och djungelns härskare blev favoritdjuret som han skulle ägna sitt liv åt att försöka rädda. 1984 öppnade han djurparken Taman Safari i staden Bogor på Java, vilket kan vara den sista livlinan för Sumatras tigrar.
– Djurparker i till exempel Europa och USA efterfrågar nytt blod, som vi producerar genom att inseminera våra tigrar, berättar Tony i jeepen som kör genom den 200 hektar stora parken – vilken påminner om en blandning mellan Kolmården och Jurassic Park.
I den tropiska miljön som tidigare var teplantage finns nu regnskog, vattenfall och konstgjorda bergsklippor. I parken finns djur som lejon, tapirer och flodhästar alldeles intill strömmen av passerande bilar, och givetvis strövar även huvudattraktionen – Sumatratigrarna omkring här. Taman Safari i Bogor har för nuvarande 24 Sumatratigrar, och sammanlagt finns det enligt Tony lika många exemplar av underarten i världens zoo som i det vilda, det vill säga ungefär 300.
Förutom att fungera som en spermabank som ger ”nytt tigerblod”, tar parken även emot ”problemtigrar”, som på något sätt hamnat i konflikt med människor. Djurskötarna ser till att tigrarnas hälsa är på topp innan de återinförs i ”säkra områden”. Enligt Tony är befolkningsexplosionen på Sumatra det största problemet som kattdjuret har framför sig.
– Folk tittar på tv och ser fina saker. De tänker: jag vill också ha ett stort hus, luftkonditionering, en bil. Sedan ärver sonen två hektar mark av sina föräldrar som han ska odla på, och sedan får sonen nya barn...
Fastnade i en snara
Efter tjugo minuters uppvisning av djur från olika världsdelar stannar jeepen vid avelscentrat. Hit kommer inga turister eller andra besökare, enbart journalister och biologistudenter. Massiva stålburar skiljer Tony och hans team från tigrarna, men några av de tiotalet katterna stryker sig mot metallen för att komma närmare betraktarna. Tigern som kallas ”Ara” har bara en benstump kvar som vänster framben. Hon fastnade i en snara i Riauprovinsen, lämnades till lokala naturvårdsmyndigheter och kommer få tillbringa sina sista år i Taman Safari. De flesta tigrar har inte samma tur som Ara, de flås och delarna säljs på den illegala asiatiska marknaden. Enligt Tony är tigerns överlevnad viktig för att behålla den ekologiska balansen.
– Tigern är en paraplyart som kontrollerar andra arter. Nu när det knappt finns några tigrar kvar på Sumatra så har vi bland annat problem med vildsvin, säger han och jämför med Java, där man i vissa områden har problem med råttor eftersom ”människor dödar alla ormar som är naturliga råttjägare”.
För att rädda Sumatratigern från utrotning krävs enligt honom att regeringen och organisationer inkluderar lokalbefolkningen i räddningsarbetet, där de sistnämnda kan dra nytta av nationalparker med tigrar i.
– Här i Taman Safari har vi bara taggtråd kring parken, och det är ingen som har försökt ta sig in. Lokalborna skyddar oss, de tjänar ju pengar på att vi finns här, säger han och syftar bland annat på de stånd med morötter, bananer och andra varor som säljs längs med huvudvägen.
Vid det senaste tigermötet i staden Jambi med åtskilliga ngo: er diskuterades om man skulle följa exemplet i Afrika – där man på vissa håll inhägnar områden som hyser vilda djur, och på så vis håller dem frånskilda från människor. Det är dock ett exempel på dålig naturvård, menar Tony.
– Vi måste först bevara miljön, sedan är ekoturism ett sätt för lokalbefolkningen att tjäna pengar på naturen runt omkring dem.
Taman Safaris status som spermabank och rehabiliteringscenter har gjort att framtiden för Sumatratigern som art kanske inte är lika förlorad som för den utrotade släktingen.
– Om vi hade börjat med räddningsplaner för tigrar tidigare så hade vi haft Javatigrar i fångenskap nu, och arten hade räddats. Nu har vi bara skinnen kvar.
I nationalparken Tesso Nilo förhörs de tre illegala skogsavverkarna som tidigare under dagen togs på bar gärning. Överste Suhana är övertygad om att männen kommer få ”mellan nio och tjugo år långa fängelsestraff”. Samtidigt går det bra att betala sig ut ur häktet, och Indonesien är sedan länge ökänt för sin utbredda korruption.
– Ja borgen fungerar om de kan garantera att de inte kommer syssla med illegal avverkning igen, avslutar Suhana.
Johan Augustin
