Trädets budskap

Konsert- och festivaljätten FKP Scorpio brukade stoltsera med att de tagit Celine Dion, Ed Sheeran och Justin Bieber till Sverige. Nu vill de imponera med sitt klimatarbete. För ett år sedan lanserade de Rosendal garden party, där en skogsglänta på Djurgården i Stockholm omvandlas till några dagars sommarfest. Trädgårdsfestivalen vill bli det ”mest hållbara musikevenemanget utomhus i Norden”.

Det är ett mål som kommer med utmaningar, vissa mer oväntade än andra.

När Dagens ETC guidas runt i festivalområdet upptäcker eventets hållbarhetsansvariga att klimataktivister häftat fast QR-koder i träd och på återvinningsstationerna.

– Trädet är ett budskap i sig själv, det behöver inte bära några andra meddelanden, suckar Linnéa Vågen Svensson.

– Och vi hade tänkt återanvända plankorna som de här stationerna är byggda av, men nu blir det svårare på grund av häftstiften.

Samtidigt anser hon att klimat­aktivisterna har en självklar plats på området.

– Utan dem skulle vi kanske bli lite lata. Och det är jättebra att de uppmanar folk att engagera sig och bli en del av klimatkampen.

Förbättringspotential

Grundbulten i festivalens klimat­arbete är dock att systematiskt mäta alla utsläpp, såväl de fossila som de biogena, med mål att halvera dem till festivalens femte upplaga år 2025. Förra året såldes 40 000 biljetter, vilket resulterade i ett genomsnittligt klimatavtryck om 5,5 kg koldioxid per besökare.

Lejonparten – 36 procent – orsakades av publikens resor, där hälften kom från den procent som flög in till partyt. Ytterligare 22 procent stod artisterna själva för, och 11 procent kom från tunga transporter. Därefter kom öl, som stod för cirka nio procent av utsläppen, på grund av de stora mängderna som konsumerades. Klimatredovisningen sammanställs av en oberoende part och delas på festivalens olika mediakanaler. Hur det gick i år kommer att stå klart i höst.

Mindre burgare

Musikbranschen bidrar till den globala upphettningen, men på vilket sätt och i vilken utsträckning är svårt att veta eftersom det är få arrangörer som mäter sitt klimatavtryck. Rosendal garden party blev i fjol den första festival i Sverige att få en stämpel från A greener future, en miljöorganisation som granskar och rankar event, arenor och leverantörer. Trädgårdsfesten placerade sig dock i den lägsta kategorin, ”improvers”. Linnéa Vågen Svensson hoppas att inom en snar framtid flytta fram positionerna.

Samtidigt kan Rosendal bidra till en omställning som inte tar slut när musiken gör det.

Hon pekar på en lila foodtruck som brukade locka kunder med reklam om högrevsburgare till en vikt av 200 gram.

– Men de har fått tejpa över den delen av texten efter att de gick på kurs och lärde sig om hållbara matsystem. Vi ser gärna att folk äter veganskt men en viss mängd betande djur gynnar den bio­logiska mångfalden. Så vi har som krav att animalier får utgöra max 20 procent av en rätt, vilket gör att den här truckens standardburgare inte får väga mer än 120 gram. Nu hoppas jag att de fortsätter servera mindre burgare efter festivalen.

Men på fram- och bakdörren står det fortfarande 200 gram?

– Oj, det har vi missat, ropar en truckrepresentant.

– Det är inte för sent, svarar Linnéa Vågen Svensson.

Ni vill bli Nordens mest hållbara utomhusevent. Hur ska ni slå Øyafestivalen som idag toppar A greener futures ranking?

– De jobbar väldigt hårt med hållbarhet men de har för mycket content. Lägg märke till att vi bara har en scen, det är en del av vårt koncept. Annars blir det lätt allt fler band och akter. Det är en stor utsläppskälla och i år har vi främst bokat svenska artister. Vi har också samarbetat med andra festivaler i närheten. The War on Drugs har 22 personer i sitt crew men det gick att lägga upp deras turné att de kommer hit med en turnébuss från Oslo och fortsätter senare till Helsingfors.

Så du tror att Rosendal kan bli bäst i  Norden?

– Ja, om vi får hjälp från publiken. Vi vill inte att de ska flyga hit.

– Det är också ett miljögrepp. Att inte vilja vara stor och internationell och söka statligt stöd för att få hit turister med flyg. Det finns också en poäng i att skapa upplevelser som går att dela med vänner och de som bor i samma stad.

Behövde Håkan åka

Linnéa Vågen Svensson framstår som en genuin miljövän. Med örnblick fångar hon upp plastskräp och vid ett tillfälle frågar hon om hon kan pausa intervjun för att läsa ett mejl.

– Jag fick just en fladdermusinventering och nu vill jag förstå hur festivalen påverkar den biologiska mångfalden.

Men hur klimatsmart är egentligen hennes arbetsgivare?

FKP Scorpio utmärker sig bland andra organisatörer med sin öppenhet gent­emot klimataktivister. Förra sommaren sjöng Greta Thunberg duett med Håkan Hellström under hans utsålda Ullevikonserter. Men i våras skickade samme festivalarrangör indiepopparen till Barcelona, vilket väckte vissas missmod.

”Det hade varit klädsamt att låta giget vara, om inte annat för att visa att miljöengagemang kostar,” skrev Martin Larsson i Aftonbladet.

”Hellström har inte en hemlig karriär i  Spanien. Konserten är helt meningslös,” ansåg skribenten.

Linnéa Vågen Svensson, som bor i Norge, säger att hon inte känner till diskussionerna kring turnén.

– Men det är klart att man kan fråga sig om det var nödvändigt.

Hennes roll är i dagsläget begränsat till Rosendal garden party och inte FKP Scorpios andra event.

– Men vi ska prata mer om det till hösten och hur vi kan uppdatera sättet som vi skapar upplevelser på. Jag är hoppfull för jag känner att de som jobbar på FKP Scorpio verkligen tror på hållbarhet. De investerar ganska mycket tid och pengar i det. Verksamhetsledaren har gått runt med mig hela dagen för att lära sig mer. Han säger att han har ändrat hur han äter och tänker om mat. Det är så vi bygger hållbarhetsarbete från grunden.

Hur klarar ni er utan klimatskadliga sponsorer?

– Det gör vi väl inte helt, säger Linnéa Vågen Svensson och vänder blicken mot en Red Bull-bar som tronar i två plan över festivalgläntan.

– Men det känns som om sponsringen har behövt mycket mindre feedback från mig i år än i fjol. Vi blir ju väldigt utmanade från sponsorerna också. Jag har varit i möte med de flesta hållbarhetschefer i de olika bolagen.

Så trycket att vara mer klimatsmart går åt båda hållet?

– Ja, absolut.

Enkät | Rosendal garden party

Elin Jälmbrant och Anna Fäldt

Adjunkt, Umeå, och forskare, Stockholm

Hur har ni det här?

– Vi är goda vänner och jag brukar hälsa på Anna i Stockholm. Den här gången passade vi på att gå på festival. Det är väldigt mysig stämning här. Och så är det skönt att inte sticka ut som vit och medelålders. Det är ju ganska homogent här, säger Elin Jälmbrant med lätt ironi.

– Men de skulle kunna ha fler scener så det finns mer att se, säger Anna Fäldt.

Vad tycker ni om festivalens hållbarhetsarbete?

– Jag hade gärna sett en mer organiserad transport till Djurgården, i alla fall så här i början av kvällen. Och det är lite konstigt att de inte samlar in plastmuggarna, säger Elin Jälmbrandt.

– De skulle kunna ha pant på dem, säger Anna Fäldt.

Alice Gimbro Frisk och Chris Kebbon

Klimataktivisat, Göteborg, och klimataktivist, Stockholm.

Vad ska ni göra på festivalen?

– Vi är här är för att prata om klimat och visa att det finns sätt att engagera sig. I vår ”action village”, vårt egna område här på festivalen, har vi olika aktiviteter. I en blinkning till festivalkulturen och att fans gör skyltar som de tar med på spelningar har vi en skyltverkstad. Vi har också blivit uppbjudna på scen av bandet Amason för att prata om klimatet under deras konsert, säger Chris Kebbon.

Vad tycker ni om Rosendal garden party?

– Det är jätteroligt att vara här och vi är väldigt tacksamma att vi fick komma, säger Chris Kebbon.

– Det finns mycket som vi känner att de kunde göra bättre om de ska tänka på hållbarhetsperspektivet. De skulle kunna ha helt vegansk eller vegetarisk mat, till exempel. Sen är det också en ung festival, så vi förstår att de håller på att etablera sig och pröva grejer. Men det är en bra början, säger Alice Gimbro Frisk.

Malin Carlsson

Vd på Lila food truck

Du har fått tejpa över reklambudskapen på din food truck om att ni säljer burgare om 200 gram. Vad tycker du om festivalens hållbarhetspolicy?

– Jag tänkte att jag inte skulle få tag på tillräckligt med ekologiskt kött, för det är ju ett krav från organisatörerna. Men så ringde jag en leverantör i Avesta som jag fick tips om – och det blev inte så mycket dyrare eftersom han hade fryst ekologiskt kött.

– Sen kunde vi stansa det till burgare på 120 gram istället för 200 gram, det är ju också ett krav att standardportionerna inte ska ha mer än 20 procent kött. Sen kan de som vill köpa till extra kött för 40 kronor. Så det löste sig jättebra. Jag tror att jag kommer fortsätta med att man får köpa till extra kött om man vill ha det. Då kan vi göra något för att minska matsvinnet.

Markus Eder

Mjukvarutuveckare, Salzburg, på bilden ­tillsammans med frun Daniela Eder

Hur har ni det här?

– Jättebra, jag är ett stort fan av bandet The war on drugs och min fru gillar att besöka städer. Så vi synkade in en semester i Stockholm med kvällens konsert.

Hur kom ni hit?

– Vi flög.

Är det viktigt med hållbarhet?

– Ja, det är det. Vi är imponerade av kollektiv­trafiken i Stockholm och hur grönt allt är här.

Claire O’Neill

Cirkusartisten som sadlade om och grundade A greener future, som certifierar musikevent, arenor och leverantörer utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Nu har hon rest hit från London för att se hur Rosendal garden party lever upp till kraven.

Vad kan musikbranschen göra för klimatet?

– Festivaler kan ha ett betydande klimatavtryck om de kör på stora dieselgeneratorer, hamburgervagnar och inte sorterar skräp. Men de är också enorma plattformar med potential för förändring. Festivalbesökare är väldigt öppna för intryck. Det ger tillfälle att introducera dem för nya idéer. Festivaler kan också vara ett sätt att bygga ny infrastruktur som annars inte skulle komma till stånd. De kan till exempel ge impulsen till att satsa på nya energisystem eller återvinningssystem.

Hur kom du hit?

– Jag flög, tyvärr, för andra gången på tre år. Förra året tog jag 16 tåg, fyra bussar och en färja när jag skulle på en festival i Norge, men i år hade jag inte tiden. Jag hoppas att vi i framtiden kan utbilda festivalgranskare i Sverige och slipper resa själv. Det skulle också hjälpa med bättre tågförbindelser till Norden.