BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Att intervjua en forskare som befinner sig på Antarktis, närmare bestämt mitt i Prins Gustavs sund intill James Ross-ön, bjuder både på överraskningar och fascinerande bilder.
Thomas Dahlgren beskriver packisen som börjar lägga sig runt fartyget, den bitande kylan som gör att allt som hamnar på skeppet direkt fryser till is, och en kollega till honom kommer förbi och meddelar att en späckhuggare just simmar intill fartyget – hans ”kontor” är med andra ord något utöver det vanliga.
Expeditionen befinner sig någonstans på 64:e breddgraden, invid den långsmala Västantarktiska halvön som sticker upp mot Sydamerikas spets. Uppdraget är att undersöka vilka djur som normalt lever i havsbotten under en 300 meter tjock glaciär. Men expeditionen stötte på problem redan från början. I somras bröts ett av världens största isberg (stort som två Gotland) loss från shelfisen Larsen C. Shelfis är en del av glaciäris som pressats ut i havet och därför flyter ovanpå havsvattnet. Planen var att undersöka havsbotten där istäcket funnits.
– Men vi kom inte fram, berättar Thomas Dahlgren. Det var för mycket packis i området, vanlig is som samlas på havsytan. Har man lite otur med vindar så trycks isen ganska snabbt upp mot kusten. Vi försökte i två–tre dagar att stånga oss fram, men var tvungna att ge upp.
I stället sökte de sig till en annan plats, Prins Gustavs sund, där förvisso mindre men ändå liknande isberg brutit sig loss.
– Vi har fått chans att ta oss in där det legat is i kanske tusentals år – och när isbergen seglat iväg kan vi undersöka vad som levt där under, berättar han. I det område där vi verkar nu har ingen tagit den här typen av prover förut.
Thomas Dahlgren tittar specifikt på maskar som lever på havsbotten.
– Vi jämför de djur vi får upp med djur som lever i områden som inte varit istäckta. Visar det sig att det är andra arter, då kan vi dra slutsatsen att isen har legat där kanske flera hundratusen år och tydligt påverkat djurlivet. Är det samma arter som finns på andra ställen, då är det troligt att isen inte legat där så länge, kanske bara några hundra år.
Utifrån forskningsresultaten kan man få fram mer fakta om på vilket sätt klimatförändringarna påverkat Antarktis.
– Faktum är att vi inte har så bra koll på Antarktis, berättar Thomas Dahlgren.
– Det är bara 40–50 år tillbaka som oceanografer varit här och tagit prover. Så vi har dålig koll på hur klimatet här varierar av naturliga orsaker, och vad som är klimatorsakad variation.
Thomas Dahlgren menar att det är viktigt att få fram så mycket fakta som möjligt för att kunna klarlägga vad som orsakar de förändringar som sker i Antarktis glaciärer. Till exempel har det hänt relativt ofta de senaste decennierna att stora isberg brutits loss från shelfisen, och Västantarktiska halvön har därmed förlorat mycket av sin yta.
– Vi vet att klimatförändringarna påverkar Antarktis, men inte hur mycket, säger han. Finns det då andra, naturliga processer som påverkar? Det är det stora pusslet vi försöker lägga, och vår expedition ger en liten pusselbit i det projektet.
Om det skulle visa sig att det är en naturlig cykel eller process som gör att glaciärisarna kommer och går, då behöver paniken över just det fenomenet inte vara så stor, menar han. Det motsäger å andra sidan inte det faktum att klimatförändringarna har stor inverkan på andra områden.
Göteborgs universitets satsning på Antarktis har anor långt bakåt i tiden. Den började för nästan 120 år sedan med Otto Nordenskjöld som gjorde sin stora, svenska antarktiska expedition 1901–1903. Nordenskjöld bosatte sig sedermera i Göteborg och blev en av handelshögskolans första rektorer.
– Det var en extremt viktig expedition, säger Thomas Dahlgren.
Det märks inte minst på att många av de öar och vikar de passerar runt Antarktis bär namn från den tiden.
– Vi arbetar till exempel i Prins Gustavs sund, som bär namn av den dåtida svenska kronprinsen, berättar Thomas Dahlgren. Här finns Nygrens udde, Carlssons ö, Perssons ö... och Duse Bay, som fått namn efter en av Nordenskjölds kartografer, Samuel Duse.
Arbetsförhållandena har varit minst sagt kylslagna. Femton minusgrader, på det femton sekundmeter i öppet vatten – det motsvarar en kyleffekt på nästan 30 minusgrader.
– Allt fryser direkt på båten, den är som en stor isglass, säger Thomas Dahlgren.
Expeditionen pågår till den 18 mars, sedan fortsätter arbetet på hemmaplan.
– Hemma gör vi bland annat dna-analyser för att kartlägga arterna, säger Thomas Dahlgren. Det ska bli spännande att se vilka pusselbitar vår forskning kan bidra med för att ta reda på mer exakt vilken inverkan klimatförändringarna har här i Antarktis.
