Martin Hultman, docent på Chalmers, berättar att det finns olika typer av klimatförnekare. Han har tillsammans med forskarkollegan Jonas Anshelm gått igenom 3 500 insändare, böcker och ledarartiklar och fann att de organiserade offentliga klimatförnekarna i Sverige var en väldigt homogen grupp. Generellt handlade det om män över 55 år som haft eller hade inflytelserika positioner inom svenskt näringsliv och akademi.

– Det är män som sitter i toppen av det som både byggts och vidmakthålls av en fossil ekonomi. De har väldigt mycket att förlora på klimatfrågan och att vi måste förändra samhället, säger Martin Hultman.

Han tillägger att det dock inte enbart handlar om personer i ledande ställningar, utan även andra som försörjer sig inom industrier som är avhängiga av att beroendet av fossil energi fortsätter, som de som arbetar inom gruvdrift eller bilindustrin.

Klimatförändringarna, som kräver att vi ställer om och agerar, utmanar deras ledande roll och ifrågasätter deras livsverk, berättar Martin Hultman.

– Tänk om ditt barnbarn kommer och har läst på om klimatfrågan och säger ”i hela ditt liv har du hållit på och förstört planeten. Vad har du hållit på med?”. Det är få i ledande ställning som ber om ursäkt för vad de har gjort i hela sitt liv. Då blir det att man istället förnekar den kunskapen som ifrågasätter, säger han.

Beroende av fossil industri

De organiserade grupperna har, precis som Klimatsans företrädare beskriver, metoder som går ut på att höras och synas.

– De skickar ibland arga och undertryckt ilskna mejl till journalister och forskare. De försöker göra allt för att påverka dem. Ibland genom att skrämma, ibland genom förtäckta hot och ibland genom att försöka stoppa saker, säger Martin Hultman och berättar att han själv har blivit utsatt genom att omotiverat ha blivit anmäld till universitetsledningen när han skulle arrangera en konferens.

Martin Hultman delar in klimatförnekelse i fyra kategorier. Utöver de organiserade nätverken handlar det också om partipolitiskt organiserad förnekelse, responsförnekelse och vardagsförnekelse . Det vill säga de som är knutna till ett politiskt parti, som Sverigedemokraterna, och både privatpersoner eller exempelvis myndigheter och politiker som känner väl till klimatförändringarna och vad som behöver göras, men som ändå inte agerar i enlighet med den kunskapen.

– För att förstå hur samhället och de i ledande ställning har lyckats ignorera den här kunskapen under så lång tid, så måste alla de fyra aspekterna diskuteras. Studier måste göras för att försöka förstå varför det är så få människor som generellt agerar i paritet med hur stor utmaning vi har framför oss. Då måste vi diskutera också det vardagliga, vad det är som gör att vi lever som om vi ingenting visste, säger Martin Hultman.