Men mitt i idyllen rasar en politisk strid.

När Sverige går till val i höst ställs talltitor mot skogsbolag. Äganderätt mot ekologi. Och hur tjänar skogen bäst klimatet: genom att avverkas och bli till produkter som ersätter fossila bränslen eller genom att lämnas ifred?

Kristina Bäck, Malin Nordgren och Leo Gustafsson är alla aktiva i organisationen Skydda skogen. De vet vad de vill: Låt mer av skogen stå. Men här, på Hedlandet en dryg mil söder om Eskilstuna, önskar de att deras kamp inte hade behövts. Det är ett naturreservat.

– Alla skogar jag byggt känslomässiga band till har kalhuggits. Här trodde jag att jag kunde slappna av, det här kommer inte försvinna. Och så får man veta att nä, man får även ta ner skog i naturreservat, säger Leo Gustafsson.

Sveaskog har kalhuggit

Ett par kilometer från de sjungande ­fåglarna är det tyst. Marken ligger så gott som ­naken och ärren efter skogsmaskinerna finns kvar. Här har det statliga bolaget Sveaskog redan kalhuggit, innanför gränsen till natur­reservatet. På sikt ska 58 procent av skogs­marken i reservatet avverkas, enligt reservatets skötselplan.

Förödande, menar Kristina Bäck. Från ett kalhygge väller stora mängder koldioxid ur marken de första 10–15 åren. När nya träd och växter växer upp binds ny koldioxid. Men enligt en svensk studie tar det i snitt 30 år innan ett område tagit upp lika mycket koldioxid som avverkningen orsakat. Andra studier har visat att det kan ta betydligt längre tid än så. 

För hårt trängda växt- och djurarter kan kalhyggen betyda hemlöshet. Som för de talltitor som ännu kan höras en bit därifrån.

– Om man avverkar har man förstört deras revir. De kan inte flytta, säger Kristina Bäck.

Åter på den solbelysta stigen säger hon smula uppgivet att hon noterat hur fågellivet minskat på de fem år som gått sedan hon köpte ett torp i närheten. Den ståtliga tjädern exempelvis stötte hon ofta på för ett par år sedan. Den behöver variation i landskapet, blåbär i magen och plats för sina omständiga parningsritualer för att vara nöjd.

– Nu ser jag inte en enda längre, säger Kristina Bäck.

Fågeln hör förvisso inte till de rödlistade som anses omedelbart hotade, men bestånden minskar i takt med att kalhyggen breder ut sig. På rödlistan finns däremot talltita liksom spillkråka, järpe och en rad andra fåglar, svampar och mossor som huserar på Hedlandet. 

Även om det inte är någon naturskog det rör sig om har den fått stå länge nog för att vara hem åt fler växt- och djurarter än många andra produktionsskogar. Kristina Bäck och hennes vänner vet, för de har inventerat och skrivit en lista på ett 30-tal hotade arter som de skickat till länsstyrelsen, Skogsstyrelsen och Sveaskog. Den dag Sveaskog anmäler att det är dags för avverkning igen är de redo att överklaga.

– Det är det man kan göra, säger Kristina Bäck.

Rune Andersson, naturvårdsspecialist på Sveaskog, betonar att man kommer göra en ny bedömning av naturvärden när det är dags att avverka igen.

– Det kan ju dyka upp arter som vi inte såg när vi skrev skötselplanen, ny död ved (som är hem för många rödlistade arter, red.anm) och så vidare, säger han.

”Kommer inte klara alla arter”

Vilken hänsyn man ska ta till skogens runt 2 000 hotade arter är en av de stora strids­frågorna i skogspolitiken. Moderater, krist­demokrater, sverigedemokrater och centerpartister driver på för lättnader av artskyddet. Bland annat vill de inte att förekomsten av nationellt fridlysta arter i ett område ska sätta stopp för avverkningar. ­Miljöpartister och vänsterpartister håller emot, medan socialdemokrater tvekar.

Rune Andersson tar inte ställning i debatten om artskyddet, men anser att Sveaskog arbetar ambitiöst för att värna biologisk mångfald. Det går att ta hänsyn till hotade arter även om man fortsätter kalavverka – på Hedlandet och på andra håll – enligt Rune Andersson. Han pekar på att bolaget sätter av, det vill säga undantar från avverkning, runt en femtedel av den produktiva skogsmark man äger runt om i landet.

– Vi kommer inte klara alla arter med avsättningar, men ganska många. Vi jobbar också med att bygga ihop det frivilligt avsatta med det formellt skyddade för att skapa korridorer där arter kan sprida sig, säger Rune Andersson.

Vänsterpartiet går till val på att ­kalhyggen ska fasas ut, utan att ange i vilken takt det ska ske. Miljöpartiet och Liberalerna vill ­sätta ett mål för hyggesfritt skogsbruk till 2030. Men inte mycket tyder på att de får gehör. I somras kom uppgifter om att EU-kommissionen i princip ville förbjuda kalavverkningar. Då åkte socialdemokratiska ministrar till Bryssel och slamrade i dörrarna, ivrigt påhejade av partierna till höger. EU ska inte lägga sig i hur svenskt skogsbruk ska bedrivas, hette det. Och de fick gehör. När förslaget till skogsstrategi nu tröskas vidare finns inga skarpa skrivningar om kalhyggen.

Rune Andersson menar att Sveaskogs försök med hyggesfritt skogsbruk gör bolaget till en föregångare. Men på väg mot utfasning av kalhyggen är man knappast. Idag bedriver Sveaskog hyggesfritt skogsbruk på mindre än en halv promille av den ­produktiva skogsmarken.

– Ja, utifrån det är det väldigt lite, men jämfört vad andra testar är det jättestort. Troligtvis kommer det att öka, säger Rune Andersson.

Ett kalhygge läcker koldioxid i decennier. Är det en acceptabel metod när Sverige måste få ner utsläppen drastiskt de kommande åren för att leva upp till Parisavtalet?

– Det var ingen lätt fråga. På sikt tror jag på en kombination mellan hyggesfritt och trakthyggesbruk (skogsbruk med kalavverkning, red.anm). Tallskog funkar väldigt bra med trakthyggesbruk eftersom de inte tål skugga. Gran är mycket enklare att jobba hyggesfritt med, säger Rune Andersson.

”Dåligt avtal”

Nere vid Hjälmaren har Iris Wassberg och Kjell Jansson parkerat sina fiskespön. Men fisket får vänta. Efter att ha gått dit genom skogen är de sugna på matsäck. Smörgåsar, ägg, morötter, bananer och kaffe dukas upp. De hör till de många i trakten som är flitiga gäster i reservatet. Den breda gnällbältesdialekten låter allt annat än gnällig när Iris Wassberg beskriver vad vistelserna ger henne.

– Själslig ro och lite lycka. Jag har problem att gå, Kjell får släpa på mig och det tar en evig tid, men varför dregla över det man inte kan? Det finns inget bättre än det här, säger Iris Wassberg.

Kjell Jansson nickar.

– Jag tycker om att bara gå. Fåglarna är roligt att lyssna på också, säger han.

Kjell Jansson får höra att skogen han går i ska avverkas förr eller senare blir han förbryllad.

– Är det inte naturreservat här?

Jo, men när Sveaskog köpte marken skrevs det in i skötselplanen att de får bedriva ett aktivt skogsbruk, får han veta. Den förklaringen nöjer sig inte Iris Wassberg med.

– Det är ett dåligt avtal i så fall, de är till för att ändras, säger hon.

Även innan Sveaskog köpte marken bedrevs ett aktivt skogsbruk, som då klassades som ett friluftsområde.

– Hedlandet har aldrig varit något strikt reservat, målbilden var att man skulle bevara det landskap som fanns med betesmarker och små gårdar, säger Rune Andersson.

Högerpartier vill upphäva reservat

Naturreservaten är en av de frågor som partierna nu träter om. Men då är utgångspunkten att reservaten skyddar skog från avverkning. Ett alltför stort hinder för skogsbruket, anser M, KD, SD och C. De vill att andelen formellt skyddad skog ska vara konstant och att naturreservat därför ska kunna upphävas. Möjligheten att upphäva har också Liberalerna ställt sig bakom även om de menar att andelen skyddad skog totalt sett behöver öka.

Under våren har FN:s klimatpanel IPCC slagit fast att 30–50 procent av världens naturliga ekosystem måste bevaras för att vi ska skydda oss från den globala upphettningen. Enligt Naturvårdsverket är mindre än en tiondel den svenska skogsmarken formellt skyddad. För de aktiva i Skydda skogen är slutsatsen uppenbar: mer skog behöver skyddas genom reservat. Men också att Sveaskog som statligt bolag ska ta ett särskilt ansvar och avstå från avverkningar.

– Läget är akut, akut. Då tänker man att man borde sluta tjäna pengar på all skog på statlig mark, säger Leo Gustafsson.

– Sveaskogs mark är det som vore politiskt och ekonomiskt lättast att undanta från skogsbruk, fyller Malin Nordgren i.

Att det statliga bolaget ska pausa sitt aktiva skogsbruk står knappast på agendan, även om V och MP vill att staten som ägare ska skärpa miljökraven. Inget av riksdagspartierna avvisar heller helt den bild som skogsnäringen målar upp: skogen behövs för att ersätta fossila bränslen. Rune Andersson framhåller hur man i byggsektorn kan minska sina utsläpp drastiskt genom att ersätta stål och cement med trä.

– Jag tror på trä som en framtidsprodukt och att bygga mycket mer i trä, säger han.

Men bara en dryg femtedel av det som avverkas blir virke, påpekar Kristina Bäck. Resten blir olika kortlivade produkter: papper, blöjor, engångsartiklar, biobränslen. Det vill säga produkter som förbränns och hamnar i atmosfären – även när de ersätter fossila bränslen i bilen eller flygplanet. Att binda kol på nytt, det tar sin tid. 

– Det tar en kvart att fälla, hundra år för ny skog att växa upp, säger Kristina Bäck.

Vad säger LRF Skogsägarna, Skydda skogen och Sveriges riksdagspartier?

Ska mer skog skyddas permanent?

Paul Christensson: Nej. Om mer ska ­skyddas ska det i så fall ske på frivilliga grunder. Vi behöver också ha skydds­former som är mer flexibla och tidsbegränsade. Vi vill komma bort från att nästan alla pengar när det gäller formellt skydd ligger i biotopskydd och naturreservat som ger evigt skydd.

Också när det gäller den fjällnära skogen menar vi att man ska göra frivilliga uppgörelser. Om du är familjeskogsägare i området är du det för att du bor och lever där och skogen är en del av ditt liv. Vi är övertygade om att man når oerhört mycket längre med frivillighet också när det gäller biologisk mångfald.

Sebastian Kirppu: Ja. Vi ska leva upp till de internationella miljömålen som säger att 30 procent av landarealen, i ­ekologiskt ­representativa naturtyper som är av stor betydelse för biologisk mångfald, ska skyddas. Då måste vi skydda 30 ­procent av våra myrar, 30 procent av våra fjäll, 30 procent av vår produktiva skogsmark och 30 procent av vår icke-­produktiva skogsmark. Vi kan exempelvis inte skydda mer myr och tro att det ska kompensera för mindre areal skyddad produktiv skogsmark.

Ja: V, MP, L

Nej: M, KD, C, SD

Oklart: S

Behövs lättnader i artskyddet?

Paul Christensson: Ja, utifrån hur det har implementerats i Sverige. Om du har en fridlyst art på din mark, kan det stoppa skogsbruket. Så var det aldrig tänkt. Ta knäroten exempelvis, vi har knärot på kanske åtta, nio miljoner hektar mark i Sverige.

Sebastian Kirppu: Nej. Om vi tar exemplet med knäroten så fanns den nästan överallt innan vi började med kalhyggen, nu finns det små fläckar här och var. Man kan inte nöja sig med att det finns en knärot eller vitryggig hackspett och tänka ”då finns det i alla fall”.

Vi skulle tvärtom behöva stärka artskyddet. Vi har en rad hotade arter som inte ens omfattas av artskyddsförordningen. 

Ja: M, KD, C, SD

Nej: V, MP, L

Oklart: S

Ska ett politiskt mål sättas upp för andelen hyggesfritt skogsbruk 2030?

Paul Christensson: Nej. Vi tror att trakt­hyggesbruket (som innebär kalaverkning) är en bra metod att hålla uppe produktiviteten. Man kan alltid diskutera de allra största hyggena och vilka hänsyn man gör på varje yta. Men man måste vara ­medveten om att inte minst tall får stryka på foten om man inte får kalavverka. Det krävs rejält med ljus för att få upp tall.

Sebastian Kirppu: Ja. Det finns ingenting som är så onaturligt som ett kalhygge. Vi har ungefär 2 000 rödlistade skogslevande arter, det är beviset för att kalhygges­skogsbruk inte är ekologiskt hållbart.

Ja: V, MP, L

Nej: M, KD, C, SD

Oklart: S

Ska EU reglera hur svenskt skogsbruk får bedrivas?

Ja: V, MP, L

Nej: M, KD, C, SD, L, S