Nu när så gott som alla våra äldre naturliga skogar fällts riktar näringen in sig på skogar som borde skyddas och på lagstiftningen som ska bevara skogar med höga naturvärden. Detta och mycket mer har journalisten Lisa Röstlund skildrat i en rad uppmärksammade artiklar i DN och i sin nyutkomna bok ”Skogslandet”.
Trots skogens centrala plats i det nordiska medvetandet och hjärtat är Lisa Röstlunds granskning den första som tar ett helhetsgrepp på det komplexa ämnet. Gensvaret är ”enormt och nästan bara positivt”, säger hon.
– Människor från många olika håll hör av sig. Häromdagen fick jag mejl från en skogsägare som skrev ”tack för att du sätter ord på allt som jag velat formulera under alla år”. Många vittnar om samma sak. Det är fint och gör att jag känner att jobbet har varit meningsfullt.
Motattack utan argument
Stödet är viktigt. Inte minst eftersom motståndet är starkt och mäktigt.
– Det har varit ett jättedrev från skogsindustrin. De riktar inte in sig mot DN utan mot mig personligen, säger hon.
Skogsindustrin har bland annat bekostat Facebook-annonser, där det står att Lisa Röstlund spekulerar om skogsbruket, och en stor kritisk rapport om hennes gräv från Näringslivets medieinstitut, NMI.
– De kom fram till att min granskning var snedvriden och vinklad – men utan att hitta några faktafel.
NMI drivs av ett bolag som finansieras av Svenskt Näringsliv. Affärsidén är att producera motattacker för industrier och bolag som granskas i medierna.
– När jag nu träffar företrädare för näringen så hänvisar de om och om igen till NMI:s rapport, som om rapportens slutsatser vore fakta fastslagna i domstol. Det blir väldigt märkligt.
I samband med boksläppet lanserade dessutom ett antal skogsägarorganisationer en gemensam jättekampanj på temat Skogslandslaget – Sveriges största landslag.
– Det var jättestora affischer bland annat i T-banan som inte säger något, bara Skogslandslaget – vi tar hand om skogen. Men vid en googling av min bok kommer Skogslandslaget upp först, säger Lisa Röstlund.
– Man måste nästan skratta åt det. De har inga argument, bara fina affischer och personliga attacker. Det vore en annan sak om de kunde visa att jag hade fel i fakta.
Aktivt motstånd
Men än har ingen i branschen lyckats beslå Lisa Röstlunds granskning med några faktafel, vilket på ett sätt är nedslående, för det är ingen upplyftande läsning.
– Jag hade ingen jätteljus bild av skogsnäringen innan, men nu är den ännu mörkare. Jag trodde att Sveriges försummelse av vissa frågor som rör skogsbruk och miljö var mer passiv, men Sverige motarbetar på EU-nivå aktivt allt som har med naturnära skogsbruk att göra.
Ett exempel är det svenska motståndet mot EU:s ambitioner att införa lagstiftning till skydd för mer skog.
– När EU vill förhindra skogsskövling i Amazonas så använder regeringen det svenska skogsbruket för att försvaga den lagstiftningen, av oro för att det ska slå mot vår modell – som man samtidigt hävdar är mest hållbar i världen. Det säger väl allt, säger Lisa Röstlund.
Gynnar fåtalet
Paradoxalt nog talar mycket för att ett skogsbruk utan kalhyggen, med timmer som huvudprodukt, vore minst lika lönsamt i ett något längre perspektiv för den enskilde skogsägaren.
– Det skulle dessutom ge fler positiva effekter, som ökad biologisk mångfald och möjligheter till naturturism, säger Lisa Röstlund, och fortsätter:
– Det är uppenbart att de som har mest att tjäna på den här metoden, där man tar ut även klena träd och grenar och toppar som skogsägarna inte får så mycket betalt för, är massaindustrin och biobränsleindustrin.
Är det de som bestämmer i skogs-Sverige?
– Jag har svårt att se någon annan förklaring till att det får fortsätta, faktiskt. För vinsterna i att ställa om skulle vara enorma för så många andra sektorer.
Till saken hör att den svenska klimatpolitiken till stor del handlar om att byta fossila bränslen mot ”gröna” närproducerade biobränslen. Om det målet ska nås måste avverkningen hållas på en hög nivå.
– Man hävdar att inga träd avverkas för att bli biobränsle i Sverige, men så är det ju inte. Det är bara att man betraktar träd som massa- och sågindustrin ratar som restprodukter. Ur naturens synpunkt är det bisarrt att se ett träd som en restprodukt bara för att industrin inte vill ha det.
Inga efterräkningar
I sin granskning visar Lisa Röstlund hur den nationella ambitionen att skydda den svenska skogsbruksmodellen sätter vanliga regler ur spel. På Skogsstyrelsen har naturskyddsverksamheten successivt avvecklats. I norr avverkar statliga Sveaskog gammelskog i strid både mot sin egen policy, svenska miljömål och samers rättigheter.
Kanske är det därför det officiella Sverige inte har reagerat på de många allvarliga missförhållanden Lisa Röstlund avslöjar.
– Saker jag granskat tidigare och fått fram har ofta setts som skandaler och resulterat i utredningar och konsekvenser för de ansvariga. Men så är det absolut inte här.
– När det gäller skogsnäringen är spelreglerna tydligen helt annorlunda. Det är lite Alice i Underlandet-känsla, en helt annan värld.
Otakt med folkviljan
Lisa Röstlund hoppas ändå att granskningen ska leda till en diskussion om vår skog.
– Skogsfrågorna är inte längre bara lokala angelägenheter. De handlar om att bevara livet på planeten. Vi alla är intressenter i den här frågan, det måste vi bli medvetna om.
– Jag tror att det är av rädsla för en sådan diskussion man från näringens håll nu pratar så mycket om äganderätten. Det är ett sätt att hindra allmänheten från att ställa krav kring hur skogen ska skötas, fortsätter hon.
Ser man till opinionsmätningar vill de flesta ha ett skogsbruk som är hållbart för den biologiska mångfalden och klimatet.
– Man kan dra paralleller till vinster i skolan. Knappt någon bland medborgarna vill ha det systemet, men majoriteten i riksdagen vill det. Man kan fråga sig varför riksdagen inte är representativ i de här frågorna.
Ser du något tecken på en vändning, någon anledning till optimism?
Lisa Röstlund tänker länge.
– Jag har svårt att se det. Diskussionen har ju ökat och att så många som läst boken säger att jag sätter ord på vad de länge tänkt är ju en otroligt fin känsla för mig. Men någon förhoppning om att det ska leda till någon konkret förändring har jag inte, med tanke på att utvecklingen snarare går bakåt. Tyvärr.
