Somliga säger att det klimatsmarta samhällets framtid finns i städerna, men Maline Casta och Daniel Israelsson lämnade stan för att minska sina ekologiska fotavtryck. För att slippa ha bil valde de att flytta till ett hus på höjden i Gnesta, ett par tre minuter från tågen och Daniels arbetsplats.
– Fem minuter från skolan, affären och dagis, tillägger Maline. Närheten till alla centrala aktiviteter har frigjort mängder med tid, tid de inte ens visste att de saknade när de bodde i stan.
– Vårt äldsta barn, Judith, som är sju år idag, frågade om det alltid måste vara så stressigt, om vi alltid måste skynda oss. Vi såg att det nog låg något i det men det är inte förrän man kommer ur det som man inser hur galen snurren är, säger Maline.
Maline jobbar som scenograf och kostymtecknare, Daniel är kock och musiker. Som frilansare finns det ingen gräns för hur mycket man kan jobba men perspektivet har förskjutits. Utrymme för reflektion ger nya insikter.
– Att leva klimatsmart handlar väldigt mycket om att ha tid. Tid att ta hand om och laga sina saker, att handla second hand, att sopsortera … Tidigare fanns inte den tiden. Vi hade travar med böcker men aldrig någon tid att läsa dem, säger Maline.
I Gnesta är tempot långsammare, och livet mindre kostsamt.
– Det gör att axlarna går ner och ger tid att tänka och agera mer hållbart, säger Daniel.
Motståndsrörelse
I Gnesta har de varit med och startat en ideell förening med caféet Daniel nu driver. Där serveras vegetarisk mat, de ordnar konserter, har syjuntor och planerar för bilpool och bytesverksamhet för saker som används sällan.
– Vi kör matlag och spontana aktiviteter. Vi kallar det ett medborgarhus, en modern bygdegård. Caféet är tänkt som en plats dit man även kan gå på kvällen, hela familjen, säger Daniel.
Föreningen växer, umgänge ingår, medlemmarna firade exempelvis nyår tillsammans.
– Att göra saker tillsammans hänger ihop med att vara klimatsmart. Att laga mat, dela på saker och hjälpas åt blir en slags motvikt mot den individualism vi fostrats in i. I förlängningen är det ett slags motstånd mot kapitalismen. Att ta med barnen till matlaget är ett medvetet val från vår sida för att visa dem alternativ. Man måste inte köpa allt i en färdigpaketerad snabblösning, säger Maline.
”Ett omställningsarbete”
Hon understryker att de inte ser sig som några förebilder, eller några som går i bräschen.
– Vi lever inte ens hälften så bra som vi skulle kunna. Vi har vänner som är helt självförsörjande på ekologisk mat och lever off grid, vi bor mitt i samhället och lever helt vanliga liv.
Skulle du önska att ni gjorde mer?
– Ja, och jag hoppas att vi bit för bit kommer att ta oss dit. När man har barn är det svårt att ändra i farten, vardagen rusar så snabbt, även här. När man är ledig, som i julas, kan man i lugn och ro fatta större gemensamma beslut, som att skippa att ha bil till exempel. Till vardags kanske man bara orkar med att byta ut en grej i månaden, typ byta schampo.
– Det är ett ständigt pågående omställningsarbete. När vi bodde i stan ville vi hänga med i hur man har en hållbar livsstil, men fick inte ihop det tidsmässigt, till slut blev det ett strypgrepp. Jag är glad att barnen slipper göra den här resan med omställning och ifrågasättanden, säger Daniel.
– Vi har varit utbrända båda två. Som hela vår generation. Det är ju nästan en folksjukdom nu, säger Maline.
Att flytta från storstan har gett glädjen tillbaka. De är inte ensamma om att välja lugnet i Gnesta. Den lilla kommunen växer stadigt med något drygt hundratal personer varje år, många som flyttar in är familjer med barn.
Hur gör ni när barnen önskar sig massproducerade leksaker eller annat som är värdelöst ur miljö- och klimatsynpunkt?
– Vi har inte haft det problemet. Judith har aldrig önskat sig leksaker, utom gosedjur. Det kanske låter konstigt, men hon har bett oss att inte ha så mycket saker till jul och så, berättar Maline.
– Jag upplever att många barn har en stark inre kompass för vad som är ”rätt” när de är små. De vill plocka skräp, ta hand om djur och ställa saker till rätta. Ofta är det väl vi vuxna som kör över dem med vår egen bekvämlighet. Vi tycker att det blir för krångligt att följa barnen. Vi lär dem att gå förbi skräpet och vi lär dem att älska saker. Lite grann är det väl också vårt val. Vi tog inte med henne till kommersiella leksaksaffärer när hon var liten, och har inte haft någon TV, så behovet av såna saker har inte uppstått.
I Gnesta är det lättare att slippa undan konsumtionshysterin än i stan, tycker hon.
– Staden är så uppbyggd kring konsumtion, alla rum utom möjligen kyrkan och biblioteken, bygger på att du ska köpa något. Upplägget är likadant här men tillfällena är färre.
Nu går Judith på en Waldorfskola, men i stan var hon på föräldrakooperativ.
– Det var 14 barn på hela förskolan och en fantastisk personal som jobbade mycket med värdefrågor med barnen. Det innebar många, många timmars arbete…men det var värt det. Bland annat för att vi slapp hetsen kring vissa leksaker och stereotypa könsroller.
Omständligt, men roligare
Det var också äldsta dottern Judith som ville att familjen skulle sluta äta fisk, och bli helvegetarianer, eftersom många i hennes omgivning var det.
– Ofta gör Daniel till exempel en stor tomatsås som räcker en vecka och så varierar man rätter utifrån den. Det fungerar bra med barn, som gillar saker de är vana vid, säger Maline.
Upplägget minskar spillet också, nästan ingen mat slängs. Allt som blir över hamnar i Bokashin, en kökskompost som ger både jord och växtnäring.
– Vi har en liten trädgård där vi har börjat odla lite grönsaker. Odla har vi alltid gjort, men tidigare var det främst för barnen, säger Maline.
Familjen har fortfarande ingen tv men lyssnar på P1 ibland. Det är inte alla inslag de vill att barnen ska höra.
– Vi har faktiskt börjat stänga av när det kommer nyheter om klimatet för hon (Judith) suger upp väldigt snabbt. Samtidigt skulle jag bli stressad om jag hade barn som inte hade en aning om hur det låg till, och jag var tvungen att en dag sätta mig ner och förklara allvaret, säger Maline.
Hur skulle ni svara era barn om de frågade hur det är med klimatet egentligen?
– Jag skulle försöka svara så ärligt som möjligt, men ändå ge hopp. Om de yngre generationerna inte kan se någon framtid blir det kaos i samhället, säger Maline.
– Det viktigaste för att förhindra klimatångest, hos både barn och vuxna, är nog att agera. Livet vi lever nu här i Gnesta är mycket mer medvetet än livet vi levde innan. Det behöver inte vara jobbigt att leva klimatsmart, tvärtom. Kanske mer omständligt, men roligare, säger Daniel.
Maline Casta och Daniel Israelsson om ...
... största utmaningen för ett klimatsmart liv:
– Energiförsörjningen. Det skulle vara skönt att bli självförsörjande på ren energi. Vi har bergvärme i huset, men vill avlasta med solel. Frågan är vilken teknologi ska man satsa på, vad väntar runt hörnet, säger Daniel.
...att sluta flyga:
– Istället för utlandssemester har vi åkt runt i Sverige och bott hos kompisar och åkt med barnen på festival, saker som varit jätte-roliga. Det känns bra om barnen inte får med sig bilden av att höjden av lycka är en solsemester utomlands, säger Maline.
...att äta i säsong:
Maline: Vi har ätit fruktansvärt mycket kål väldigt länge nu! (Skratt)
Daniel: Kål har så många olika dimensioner. Gör en sallad på grönkål, spetskål och savoykål, det är mycket roligare än romansallat. När den blir ”trött” är det bara att steka på den.
...att inte ha bil:
– Om vi hade haft bil hade vi använt den hela tiden. Vissa är superduktiga, vi har grannar som har bil och använder den kanske en gång i veckan. Vi hade tagit bilen hela tiden för att det är så lätt. Då är det bättre att vi inte har bil, och hyr eller lånar när vi verkligen behöver en.
