– Sedan jag var barn har jag ju vetat om att klimatet värms upp, men tänkt att det inte är något jag som individ kan påverka. Sen kom den torra sommaren och bränderna 2018 och mina egna släktingar såg brandröken komma rakt mot dem. Då var det som att aktivisten i mig väcktes, förklarar Henrik Green.

”Det moraliskt rätta”

Året efter, 2019, började han engagera sig i organisationen Extinction Rebellion och kom på så vis i kontakt med andra delar av klimatrörelsen. I takt med att engagemanget fördjupades räckte fritiden inte till. År 2022 tackade han nej till Londonjobbet han erbjudits och två månader senare sa han upp sig från sin välavlönade ingenjörstjänst i Stockholm. Målet var att satsa allt på klimataktivism.

– Det var med blandade känslor jag sa upp mig. Men den tydligaste känslan var att jag tar steget som för mig är det moraliskt rätta. Nu ger jag min tid och min kraft till något som är större än mig själv och mitt eget livsprojekt.

Livet han nu lever är det bästa livet mot bakgrund av den situation vi befinner oss i, säger han. 

– Men det var ju också på något sätt ett hej då till det liv jag trodde jag skulle leva. Jag hade tänkt att jag skulle styra mina möjligheter och mina val på ett annat sätt. 

Blockerar oljetransporter

Henrik Green brinner för att arbeta med organisering. Det senaste initiativet är ungdomsrörelsen ”Ta tillbaka framtiden”, som nyligen har uppmärksammats för blockader mot oljetransporter till Malmö hamn. 

– Jag uppmanar alla människor, unga som gamla, att göra motstånd mot samhällssystemet som driver oss mot klimatkatastrof. Att använda vår gemensamma kollektiva makt är vår bästa chans att skapa en bättre och mer hållbar värld, säger Henrik Green, som också varit engagerad i den omdiskuterade aktionsgruppen Återställ våtmarker.

Mejlat ledningen

Du hade ett ingenjörsjobb inom byggbranschen, som precis som andra sektorer måste genomgå en stor omställning för att minska sitt klimatavtryck. Var det ett alternativ för dig att jobba för en förändring inifrån istället för att säga upp dig?

– Det går att påverka inifrån, speciellt om man hittar smärtpunkterna där det blir övertydligt att företagens visioner om en hållbar värld inte överensstämmer med det som händer i praktiken.

Jag har testat att mejla ledningsgruppen och ibland har jag fått långa förklaringar till svar. Men jag insåg också att det jag kan göra inom företaget inte är det mest verkningsfulla när det kommer till att ändra hela samhällets förhållande till den här frågan. Jag tror att det är mer effektivt att ta till mer historiska motståndsmetoder.

Hur får du ihop livet rent ekonomiskt? 

– Eftersom jag har jobbat och sparat ihop en del pengar så kan jag göra det här just nu, men det finns ingen enorm långsiktighet i projektet. Jag tror att det här är så viktigt att jag satsar det kapital jag har. Det känns också irrationellt att tänka på pensionen när hela samhällssystemet håller på att gå mot kollaps.

Ester Laudon: ”Det var orimligt att hoppa på studier”

Att ta studenten är för många förknippat med en känsla av frihet. Men för Ester Laudon låg klimatoron i vägen för framtidsvisionerna.

”Min framtid avgörs inte av om jag väljer att studera, utan av hur mycket varmare vi låter jorden bli innan vi agerar.” 

I oktober 2021 författar Ester Laudon ett meddelande på sitt Instagramkonto. Inlägget, som skrevs hösten efter att hon hade tagit studenten, handlar om varför hon tagit beslutet att bli klimataktivist på heltid.

Hon skriver att hon önskar att hon för en stund kunde lämna sin klimatångest så att hon – likt många andra – kunde påbörja nya studier eller söka jobb. Men hur inget av det kändes som ett verkligt alternativ, trots att hon lagt mycket tid på att söka en del utbildningar.

– I grunden handlade det nog om att jag kände att det var orimligt att hoppa på studier om det ändå inte finns någon framtid där utbildning har någon betydelse, säger hon.

Rädslan över en framtida värld med klimatkaos hade sedan en tid upptagit en allt större del av Ester Laudons tillvaro. För ungefär fem år sedan var det så illa att det började gå ut över hennes privata relationer. 

– Jag hade tänkt mycket på klimat och miljö även innan dess men det var som att jag då började inse att det verkligen håller på att gå åt helvete och ingen gör någonting. Och att jag därför måste göra allt jag kan. 

”Slitsamt att jobba i motvind”

Precis som många andra unga idag kände hon sig övergiven och sviken av den vuxna generationen. Hon sökte sig till aktivistnätverket Extinction rebellion och andra organisationer där hon mötte likasinnade.

– Till en början hjälpte det väldigt mycket att bara få träffa människor som kände samma sak och som också ville göra någonting tillsammans. Det var väl det som var ett stort problem innan jag engagerade mig – att jag kände mig extremt ensam i de känslorna.

Som aktivist har hon deltagit i en massa olika aktiviteter – alltifrån civila olydnadsaktioner till att hålla föreläsningar om klimatengagemang. Men debattklimatet som råder, där klimataktivister hängs ut som terrorister av riksdagsledamöter på högerkanten och får hat och hot riktade mot sig, gör att hon funderar på hur länge hon kommer orka.

– Det är väldigt obehagligt, både ur ett demokratiskt perspektiv men också personligt såklart. Det är svårt och slitsamt att jobba i ständig motvind.

Vad skulle du ha gjort om vi inte hade befunnits oss i en klimatkris?

– Då hade jag nog hoppat på någon musikutbildning. Jag tror att jag hade vågat drömma mer om framtiden och göra saker som jag vet att jag mår bra av.

Petra Palmén: ”Vi alla behöver dra vårt strå till stacken”

Petra Palmén levde som klimataktivist i ett och ett halvt år och säger att det var den roligaste tiden i hennes liv. Att återgå till livet hon levde innan är inte ett alternativ. 

– Det var ett tal av Greta Thunberg som gjorde att poletten föll ner, säger hon. 

Petra Palmén arbetade som affärsutvecklare och bodde i ett attraktivt bostadsområde i Stockholms innerstad. Flygsemestrar var en av hennes stora passioner i livet. Men för några år sedan hörde hon ett tal av klimataktivisten Greta Thunberg som slog an en sträng hos henne.

– När hon sa ”Ni säger att ni älskar era barn, ändå stjäl ni från vår framtid” var det som att poletten föll ner. Innan dess befann jag mig i en slags bubbla som de flesta andra, berättar hon.

Efter att ha visselblåsat om missförhållandet på sin arbetsplats uppstod ett naturligt läge att börja ägna sig åt klimatkampen. Men att gå från att vara vad somliga skulle beskriva som ”klimatsyndare” till att bli klimat- och miljökämpe krävde en radikal omläggning av livet. 

Sålde sin lägenhet

För att ha råd att engagera sig fullt ut i klimatkampen och avstå stadig inkomst sålde hon sin lägenhet på Södermalm i centrala Stockholm och flyttade till Skarpnäck, där bostadspriserna var lägre. Hon slutade med onödig konsumtion och köper inte längre nyproducerade kläder. Sen var det det där resandet. En klimatkalkylator på nätet gav svaret svart på vitt: det som drog upp hennes klimatavtryck rejält var det återkommande flygandet. 

– Det var min stora passion, men ändå var det självklart för mig att sluta med det. Jag kan ju resa och se så mycket med tåg. Jag upptäckte också glädjen av att vara mer i naturen, som jag inte hade tillgång till på samma sätt när jag bodde i innerstan, säger hon.

Som aktivist har Petra Palmén gjort avtryck. Hon är bland annat den som såg till att träningskedjan Friskis & Svettis upphörde med sina träningsresor med flyg förra året. Hon har också varit styrelseledamot i Klimataktion och på olika sätt jobbat för att få fler att engagera sig i klimatkrisen, både lokalt där hon bor och nationellt.

Fortsätter engagera sig

Det är många som skulle beskriva sig som klimatmedvetna men som inte gör den här livsomställningen som du gjort. Varför tror du att det blev så för dig?

– Jag önskar att jag visste varför. Det förvånar mig mycket när personer som säger sig vara väldigt engagerade i klimatfrågan inte ser sitt eget ansvar när det gäller exempelvis flygresandet. Men det är väl den här kognitiva dissonansen som generellt finns vad gäller klimatfrågan – vi vet vad vi borde göra men vi gör det inte. 

Idag arbetar Petra Palmén på Röda Korset. Men hon forsätter att engagera sig i klimatkampen och uppmanar andra att göra samma sak. 

– Vi har bara sex år kvar av vår koldioxidbudget för att nå Parisavtalet. Vi behöver alla dra vårt strå till stacken.