Men eftersom odling av biogrödor kräver förändrad landanvändning, vilket i sig orsakar utsläpp av växthusgaser, argumenterar de amerikanska forskarna John M. DeCicco och William H. Schlesinger för att antagandet är ”ett allvarligt fel”. I en opinionsartikel i den ansedda tidskriften PNAS skriver de att ”vetenskapligt sett, finns det varken en sund grund för eller ett behov av att göra det här antagandet.” Den empiriska forskningen som har gjorts visar i stället att bara 37 procent av de amerikanska utsläppen som orsakades vid förbränning av biobränslen under perioden 2008–2013 togs upp av nya grödor.
Ett inneboende problem
I artikeln, som först uppmärksammades i Sverige av Natursidan.se, skriver DeCicco och Schlesinger att energigrödorna har ett inneboende problem med en så kallad koldioxidskuld. Det innebär att den koldioxid som släpps ut vid eldningen av biobränslen kommer att vara i atmosfären tills dess att de i bästa fall tas upp av nya energigrödor, något som kan ta decennier.
Anders Lindroth, professor emeritus i naturgeografi vid Lunds universitet, håller med PNAS-författarna i problembeskrivningen. Han exemplifierar med hur avverkningsrester, så kallad grot, ofta används i Sverige för att ersätta fossila bränslen. Där är det teoretiska antagandet att även om groten ligger kvar i skogen, kommer den brytas ner och avge koldioxid till atmosfären och därför gör det ingen skillnad om vi eldar upp den nu. Men det stämmer inte, enligt Anders Lindroth.
– Vi måste se det här i ljuset av brådskan att bryta utsläppskurvan, och när man eldar upp grot får man emissionen omedelbart, men om man låter det ligga kvar i skogen så tar det x antal år, det kan handla om tiotals år, tills det hamnar där. Och en del av det här materialet skulle ha hamnat i markpolen om det hade fått ligga kvar och blivit en del av det organiska materialet i marken, men nu hamnar allting i atmosfären, säger Anders Lindroth.
”Naturliga klimatlösningar”
I de flesta utsläppsscenarier som FN:s klimatpanel IPCC använder sig av förlitar de sig på storskaliga negativa utsläpp, framför allt genom vad som kallas Beccs, Bioenergy with Carbon Capture and Storage. Det innebär att man ska fånga in koldioxidutsläppen vid förbränningen av fossila bränslen och lagra koldioxiden i berggrunden och på så sätt skulle koldioxidhalten i atmosfären minska.
DeCicco och Schlesinger argumenterar i stället för att det bästa sättet att åstadkomma negativa utsläpp är genom så kallade ”naturliga klimatlösningar”, som att undvika skogsskövling och att skydda våtmarker.
Redan idag tas en tredjedel av koldioxidutsläppen upp av växande grödor, framför allt skog, i biosfären. Och Anders Lindroth tror, precis som PNAS-författarna, att det finns potential att öka mängden koldioxid som tas upp av skogen.
– Det snabbaste sättet att minska trycket på atmosfären är att vi låter skogen stå och absorbera så mycket koldioxid som möjligt, och sedan får vi naturligtvis använda alla åtgärder för att spara energi och effektivisera energianvändningen för att minska utsläppen. Men det räcker inte att säga att bara vi får förnyelsebart så är alla problem lösta, för det är de inte.
Bör plantera blandskog
För att maximera effekten av skogens koldioxidupptagning bör skogsägarna plantera blandskog och inte barrskog. När mörkare granar och tallar ersätter ljusa lövträd, reflekteras en mindre del av solstrålningen tillbaka mot atmosfären. Det innebär att luften kring barrskogen blir varmare, vilket motverkar effekten av skogens koldioxidinlagring. Enligt Stig-Olof Holm, universitetslektor vid institutionen för Ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, visar forskning att detta kan ha varit den största påverkan som skogsbruket i Europa har haft på klimatet sedan år 1750.
Dessutom är blandskog mer motståndskraftig mot bränder än barrskog, och ny forskning som nyligen publicerats i tidskriften Nature visar att blandskog även motstår torka bättre.
– Att blandskog, bättre än monokulturer, minskar risker för torka är ytterligare ett argument i raden för att lägga om det svenska skogsbruket, från nuvarande inriktning mot mer monokulturer av i stort sett enbart gran, tall eller contortatall, till blandskog på de ståndorter där blandskog kan växa, säger Stig-Olof Holm.
