I fjol var medeltemperaturen i världen 1,2 grader högre än under förindustriell tid. Någonstans mellan 1,5-2 graders uppvärmning blir riskerna obehagligt stora.

När 2020 inleddes återstod 335 miljarder ton av den kolbudget som ger en hygglig chans att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Så många ton koldioxid kan maximalt pytsas ut för en 66-procentig chans klara 1,5-gradersmålet.

2019 landade utsläppen på 43 miljarder ton. För varje vecka med oförändrade utsläpp krymper kolbudgeten med 0,8 miljarder ton. Hittills i år har världen pumpat ut 2,1 miljarder ton. Om knappt åtta år är kolbudgeten slut. Det betyder inte att världen går under hösten 2027. Men chansen att greja 1,5-gradersmålet har försvunnit för gott.

Om världen kan suga koldioxid ur atmosfären så kan kolbudgeten drygas ut några år. Det här är förutsättningen när forskarvärlden säger att 1,5-gradersmålet alltjämt kan klaras – om utsläppen i världen halveras till år 2030. Läggs ribban runt 1,7 grader (“väl under 2 grader”) så räcker en 37-procentig minskning. Därefter måste utsläppen utraderas runt 2050 – och ansenliga mängder koldioxid sugas ut ur atmosfären.

Vad innebär en halvering till 2030? Eller 37-procentig minskning? Svar: Att utsläppen kapas med sju respektive fyra procent – varje år, från och med nu. Idag är vi inte i närheten av det här. I Sverige minskar utsläppen med någon procent. Kalkylen gäller dessutom globalt. Ingen – säger ingen – tror att tillväxt- och utvecklingsländer som Kina och Indien kan minska sina utsläpp mer än marginellt kommande tio år. Och nej, det här är inte vänsterpopulistisk retorik. Det är en praktisk realitet. Det kommer inte att bli några halverade utsläpp i Kina och Indien under 2020-talet.

Det här innebär att EU och Sverige måste lyckas med betydligt mer. En halvering globalt kräver 90-procentiga utsläppsminskningar i vår del av världen. En 37-procentig minskning 70 procent lägre utsläpp. Menar vi allvar med att begränsa uppvärmningen till “väl under 2 grader” så behöver utsläppen i vår del av världen kapas med 12 procent per år. EU:s bejublade “green deal” siktar på 3-4 procent.

För varje år av söleri så skärps ekvationen. Kolbudgeten krymper. Kurvan som ska ner till noll lutar allt brantare. Mängderna koldioxid som måste sugas ur atmosfären blir allt absurdare.

Någon som alltjämt tvivlar på att något drastiskt bör hända i år?